Boknytt
Islam – Historia, tro, nytolkning
Anne Sofie Roald
Natur och Kultur
Islams svåra integration
En grundlig historisk, teologisk, filosofisk och politisk genomgång av islam, och dess dogmer, mystik, grupperingar, rättsskolor, sekter, personligheter, länder och uppslitande anpassning till, och integration i, den moderna världen. Docenten i religionshistoria Anne Sofie Roald har oftast ett inifrånperspektiv i sin kunniga 300-sidorsbok, men i exempelvis kvinnofrågor finns mer av ett feministkritiskt utifrånperspektiv.
Intressantast i boken är skildringen av det ännu pågående mötet med den västliga moderniteten, som splittrat muslimer i ofta elitära västinriktade modernister, reaktionära traditionalister, samt tredjevägare som försökte blanda islam med det moderna. Positivt är det växande intresset för demokrati, som nu sägs vara inneboende i islam. Men som desillusionerad maoist är jag skeptisk.
Vi vänstertroende såg demokratin som inneboende i kommunismen, och hur gick det?
Att tala om en specifik islamdemokrati verkar misstänkt lik våra folkdemokratier. Som jag ser det kan varken en specifik ideologi eller en särskild religion ta monopol på demokrati-begreppet. Och realislam vid makten imponerar lika lite som realkommunismen.
Intressant?
I media: Eurozine, DN1, 2, 3, SVD1, 2, SDS, Kulturen, Dagen, Dagens Bok, HD, QuickResponse,
Läs även andra bloggares åsikter om Islam – Historia tro nytolkning, Anne Sofie Roald, Islam, Demokrati, Samhälle, Kultur, Böcker
Viktigt och självklart är att inte, som islamofober och islamister gör, föreställa sig islam som ett monolitiskt block. Islam är lika splittrat i olika förhållningssätt som kristendomen. Motsättningar mellan muslimska länder är lika stora som motsättningarna mellan kristna länder. Glöm civilisationernas krig.
Skillnaderna ”inom” torde faktiskt vara större än skillnaderna ”mellan”. Abd-ul-Ghaffar Khan hade mer gemensamt med Martin Luther King, och Usama bin Laden hade mer gemensamt med George W Bush, än vad var och en av dessa hade med sina religionsbröder.
Religioner, och ideologier i allmänhet, är bara språkliga förkortningar som används av människor som har sina egna syften, i första hand för att tillgodose sina intressen. M.L. King och Abd-ul-Ghaffar valde olika språk för sina mycket likartade strävanden, helt enkelt utifrån vad folk bäst skulle förstå. Glöm inte bara civilisationernas krig, glöm också förreställningen om ideologiernas styrande kraft (tagna som bulk). Ideologier är närmast oändligt flexibla.
Tja, som desillusionerad demokrat är *jag* skeptisk. Vi demokrater såg demokratin som inneboende i demokratin och hur gick det? Realdemokrati imponerar lika mycket som Per Ahlmark. Sedan han skrev en bok kallad ”Det är demokratin, dumbom” som handlade om hur kolonialismen ska förstärkas är jag mycket skeptisk till de som tjoar högljuddast om demokrati. Det är samma personer som också jublar mest när demokratin krossas i andra länder.
Nej, realdemokratin imponerar inte. Men det är ändå det minst sämsta alternativet för en gemensam grund i samhället & nationen & staten. Tyvärr har både högern och vänstern slirat vad gäller demokratisk trovärdighet, när det gynnat de egna intressena.