Lundinaffären – Bildt slipper för lätt undan

Medan Sven Otto Littorin löper gatlopp i gammelmedia och på bloggar (som exempelvis min) så har Carl Bildt än så länge sluppit lindrigt undan vad det gäller hans eventuella inblandning i Lundins misstänkta inblandning i folkmord i Sudan. Nu är det ju dock en viss skillnad. Aftonbladet har en kvinna som uppger att Littorin köpt sex av henne och Littorin har genom att han avgått visat att det är troligt att uppgifterna stämmer. I Bildts fall finns det många om och men innan det kan konstateras att han på något sätt eventuellt är inblandad. Littorin har eventuellt begått ett brott och Bildt är inte ens misstänkt för ett brott.

Men det brott som Carl Bildt eventuellt skulle kunna vara delansvarig för är bra mycket värre än Littorins brott och det kan oavsett hans skuld eller inblandning påevrka möjligheterna för honom att arbeta som utrikesminister:

Carl Bildt har tydligen valt anfall som bästa försvar när han är pressad av förundersökningen om folkrättsbrott av Lundin Petroleum under hans styrelsetid. Bildts angrepp mot de rödgröna (DN Debatt 2/7) måste ha fått statsministrarna i de rödgröna regeringarna i Oslo och Reykjavik att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Inte minst den norska rödgröna regeringen kan visa upp en av Europas mest välskötta ekonomier, låg arbetslöshet och mycket högt internationellt anseende.

Det svävar något lätt löjeväckande över detta angrepp. Bildt representerar ett parti som förespråkar svenskt medlemskap i Nato. Och Folkpartiet vill att Sverige skall ansluta sig till Nato så snart som möjligt. I ett av sina många blogg­inlägg för förståelsen av svensk utrikespolitik talar Bildt om vår militära alliansfria position som ”allianslös”. Inte minst för omvärlden måste det framstå som häpnadsväckande att en utrikesminister talar om grunden för svensk säkerhetspolitik – fastställd av Sveriges riksdag – i sådana nedsättande och raljanta termer.

[…]

När det gäller Sveriges internationella anseende är vi bekymrade över Bildts egen tystnad i Lundinaffären. I samband med hans utnämning restes frågetecken i ljuset av Bildts engagemang i Lundin Petroleum och hans kopplingar till ryska Vostok Nafta. Åklagare Magnus Elving har nyligen beslutat att inleda en förundersökning om folkrättsbrott med anledning av företagets verksamhet. Har Sveriges utrikesminister på något sätt ett delansvar i de fruktansvärda händelserna i Sudan? Med tanke på Sveriges höga profil i frågor som rör mänskliga rättigheter och folkrätt är det ytterst angeläget att bringa klarhet i saken. Särskilt som Bildt också hade egna ekonomiska intressen i Lundin-bolagen.

Vi välkomnar därför förundersökningen som nu inletts. Men redan nu bör Carl Bildt både i eget och Sverige intresse ge sakliga svar på följande tre frågor:
1). Fick konsortiet, där Lundin Oil (från 2001 Lundin Petroleum) ingick, skydd för sin exploatering av den sudanska regeringens militära styrkor?
2). Använde sig Lundin Oil av militära transporter eller underlättade företaget satsningar på infrastruktur för regeringens militära operationer?
3). Kände Carl Bildt och styrelsen för Lundin Oil till den folkfördrivning och de övergrepp som skedde – vilka åtgärder vidtogs i så fall?

De som skriver detta är de tre socialdemokraterna Urban Ahlin, Jan Eliasson och Lena Hjelm Wallén. Tre socialdemokrater med stor erfarenhet av utrikespolitik och internationella politiska relationer. Det finns anledning att ta deras uppfattningar på allvar, även om debattinlägget också är att betrakta som ett inlägg i valkampanjandet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sven Otto Littorin, Carl Bildt, Lundin Oil, Lundin Petroleum, Folkmord, Folkfördrivning, Urban AHlin, Jan Eliassson, Lena Hjelm Wallén, Regeringen, Sudan, Demokrati, Utrikespolitik, Moderaterna, Imperialism, Samhälle, Politik