Swartling – yllefabrikanter

Del 5 av 6 i serien Norrköping - textilstaden

Axel Swartling (1840-1918) var son till handlanden Per Johan Swartling (1810-1855) och Maria Mathilda Wefwer (1808-1891). Han började sin karriär som femtonårigt biträde hos en sidenhandlare, avancerade 1860 till fabrikskassör och fem år senare till bankkamrer i Enskilda industribanken och från 1870 med samma befattning i Norrköpings enskilda bank, med hvilken den förra banken då fusionerades.Vid 35 års ålder, 1875, blev han disponent för klädesfabriken Drags AB i Norrköping. Han skulle inneha denna post till sin död 43 år senare, och företaget kom under hans ledning att expandera kraftigt. Han var också ordf. i Norrköpings Enskilda Bank från 1898 och i Norrköpings sparbank under många år.

Drags Bruk hade ursprungligen grundats av Petter Speet som följde industrimannen Louis de Geer från Nederländerna till Sverige 1635 och arbetade på Holmens bruk i Norrköping som vantmakare. 1642 började Petter Speet tillverka och försälja yllekläder vid Drags kvarn vid Motala ström i Norrköping. Under stormaktstiden krävde den svenska armén mycket uniformstyg och Drags levererade för användning i Lennart Torstenssons danska krig på 1640-talet och Karl X Gustavs krig mot Danmark under 1650-talet.

Efter Speets bortgång 1665 efteträddes han av lübeckaren Abel Becker. 1670 förnyades Drags privilegier och företaget blev huvudleverantör till den svenska armén under Skånska kriget. Efter Abel Beckers bortgång 1698 övertogs ledningen av hans styvson Petter Speet d.y. och dennes brorson med samma namn. Den förste adlades 1702, kort före sin död, den andre 1704, under namnet Ehrenspetz. När den ryska flottan anföll Norrköping brändes hela staden ned, inklusive Drags fabriker. Petter Ehrenspetz fick igång produktionen igen innan han 1736 avgick.

Ny direktör för Drags blev Ehrenspetz’ svärson Harald Urlander. Under 1700-talet hade det blivit vanligt att tvinga människor arbeta, exempelvis så kallade lösaktiga kvinnor. Urlander tog 1742 över arrendet för det statliga spinnhuset och kvinnorna där tvingades arbeta med att spinna ull. Ständig brist på likvida medel gjorde att Urlander lånade upp pengar systemsmässigt och han verkar ha avstått från att sälja varorna på normalt vis så pantsatte han alla varor. När det hela upptäcktes tvingades han 1748 avgå och för sin skuld avstå hela företaget till riksbanken.

Riksbanken arrenderade därefter ut Drags till Anders Schenbom. En inspektör från Stockholm jämför verksamheten under Schenboms tid med den betydligt vidlyftigare Urlanderska epoken. Schenbom drog ned på tillverkningen och antalet anställda. Istället för tillverkning av finare tyger koncentrerade han tillverkningen till sådant som gick att sälja: uniformstyger till armén under Pommerska kriget som för Drags innebar högkonjunktur. Efter krigsslutet minskade tillverkningen och  1773 gick Drags ännu en gång i konkurs.

Efter konkursen övertogs privilegierna av färgaren Sven Orgstedt men tillverkningen hölls en mycket låg nivå. Antalet vävstolar var endast två stycken. 1799 övertogs fabriken av Fredrik Jancke, Norrköpings rikaste man. Han införde en teknisk nyhet, ett vattenhjul för överskärning som gjorde samma arbete som åtta personer. 1811 gick Drags en ny storhetstid till mötes när Christian Lenning övertog verksamheten.

Lenning satsade på olika maskiner för att öka produktionen. 1852 övertog sonen John Lenning ansvaret för Drags. John Lenning såg till att Drags 1853 blev Sveriges första klädesfabrik som drevs i bolagsform, Drags AB. Efter att ha utsetts till riksdagsledamot i första kammaren avgick John Lenning 1875 och efterträddes av Axel Swartling. Den andra hälften av 1870-talet innebar lågkonjunktur men Swartling valde att expandera genom att bygga ut färgeriet, ökade pannutrymmen, en ny turbin och uppförandet av ett nytt fabrikshus. 1908-1912 byggdes en ny kraftstation och turbinanläggning. Utbyggnaden gjorde det möjligt att kraftigt öka produktionen. Den utländska konkurrensen gjorde det svårare för Drags. Trots att man ökade på produktionen sjönk vinsten. Axel Swartling avled 1918 och efterträddes av Helge Nordin.

1877 invaldes Axel Swartling i Norrköpings stadsfullmäktige där han så småningom blev ordförande (1889-1908). Nio år senare invaldes han även på stadens mandat i riksdagens andra kammare där han förblev ledamot fram till 1913. Under denna period var han bland annat ledamot av bevillningsutskottet och konstitutionsutskottet, blev 1898 kammarens vice talman samt var ordinarie dito 1903-1912. Den senare perioden omfattade bland annat talmanskapet vid riksdagen i samband med unionsupplösningen 1905 och vid denna tid nämndes också Swartlings namn bland tänkbara statsministerkandidater.

Axel Swartling ägde egendomarna Lida och Kvillinge i Östergötland. Han gifte sig 1865 med Mathilda Charlotta Ståhlbom (1842-1919) med vilken han fick tre söner, bankdirektör John Swartling (1866-1952), Ivar Swartling, direktör Victor Swartling (1871-?) samt fem döttrar, Anna, Elin, Sigrid, Karin och Märta. Alla tre sönerna satt i Drags styrelse under kortare eller längre tid.

Axel Swartlings son Ivar Swartling (1868-1926) hade liksom fadern en rad uppdrag i det svenska näringslivet och var verksam inom textilindustrin. Han var var disponent för Ströms AB 1894-1913 och VD i AB Förenade yllefabriker 1913-19. I Norrköping-Söderköping-Vikbolandets järnvägs AB var Ivar Swartling styrelseordf. från 1907 och för Köping-Uttersbergs Järnvägs AB från 1916. Ivar Swartling var dessutom sedan 1901 ordf. i styrelsen för Norrköpings stadshypoteksförening och var 1910-25 ordförande i styrelsen för Riksbankens avdleningkontor i Norrköping med mera. Från 1898 var han ledamot av Norrköpings stadsfullmäktige. Under riksdagarna 1918-20 tillhörde Swartling andra kammaren för Norrköpings-Linköpings valkrets, invald av högern.

Ivar Swartling var gift med Evy Sandberg (1878-1940) och de fick 4 döttrar, Dagmar Swartling (1897-1989) gift med Bo Ekelund (1894-1983), Margit Swartling (1899-1965), Aina Swartling (1902-1990) gift med advokaten Axel Regnell (1895-1988) och Brita Swartling (1907-2003) gift med Folke Per Agnar Bongenhielm (1900-1978).

Victor Swartling blev disponent och direktör för Drags AB efter fadern. På 1930-talet köpte Norrköpings Bomullsväfveri (Tuppen)  upp företag i textilbranschen, bland annat Regnklädersfabriken Vargen AB (tillverkning av trenchcoats), AB Åke Berg (näsdukar), Norrköpings Yllefabrik AB samt Drags AB för att på så vis få till stånd vertikal integration. Drags och Tuppens fick dock allt sämre lönsamhet och 1954 lades Drags ner. Idag finns Campus Norrköping i lokalerna.

Det finns ganska många människor som bär namnet Swartling i Sverige. Alla dessa behöver med nödvändighet inte vara nära släkt eller ens släkt. Det finns personer som varit verksamma i olika delar av det svenska etablisemanget som upp till modern tid och som fortfarande är det. Huruvida någon av dem är ättlingar till ovanstående personer eller inte har jag ingen aning om. Exempelvis den Carl Swartling som var en av grundarna till Carl Swartling Advokatbyrå år 1974,  en av de byråer som blev Mannheimer Swartling år 1990. Eller Per Johan Swartling som arbetar i Gina Tricot. Andra är tidigare generaldirektören Erik Swartling (1900-1985) och advokaten Erik Swartling på advokatbyrån Hammarskiöld.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Philipson – bankirer i NorrköpingRingborg >>
Advertisements