Återinplantering av visenter?

Del 3 av 5 i serien Stora vilda djur i Sverige

I en debattartikel i SVD föreslår Bo Lindevall, tidigare chefredaktör för tidningen Skogen, att man borde återinföra den europeiska bisonoxen, visenten i Sverige. Som vild alltså, för i hägn finns det redan visenter utanför Avesta och i andra delar av landet. Visenten är ett stort djur, kan väga upp till 900 kilo, men Lindevall menar att det skulle gå bra att ha vilda visenter ändå:

Naturen är stadd i ständig förändring. Normalt tänker vi väl inte på att älg och rådjur praktiskt taget varit utrotade i vårt land. Nu har flera ”nygamla” arter kommit tillbaka i den svenska naturen i starka stammar. Uttern fiskar som förr i åar och bäckar. Att varg, björn och lo nu finns i de svenska skogarna har inte undgått någon. Hemortsrätt i den svenska naturen har också den europeiska bisonoxen – visenten.

Att återinföra visenten går alldeles utmärkt. Då den äter kvistar, örter och gräs finns det gott om mat för den. Djuren har tjock päls och är väl anpassad för det svenska klimatet.

I och för sig finns visenten redan i landet, då i hägn, exempelvis utanför Avesta och i Sörmland. Ursprungligen har den funnit i södra Sverige, söder om Mälaren.

Till skillnad från exempelvis varg och brunbjörn, är det ont om visenter. Bara i norra barrskogsbältet, från Kanada till Norge finns över 100000 vargar medan det bara finns cirka 3000 visenter i världen.

Att återskapa en livskraftig visentstam i Sverige är enkelt då man har god kontroll på de 3000 djur som finns. De är genetiskt friska och dessutom stambokförda. Skulle vi plantera in dem är risken för genetiska bakslag liten.

Naturvårdsverket har hittills ställt sig kallsinnigt till återintroduktion av visenten, just av det skälet att den påverkar människan. Visentens påverkan skulle troligen vara att de kan utgöra en trafikfara. Men det argumentet har fallit eftersom vi nu accepterar att vilda djur påverkar de mänskliga villkoren. Därmed är det fritt fram att introducera det ståtliga djuret.

Om visenter skull återintroduceras i den svenska naturen är det bara ett av många djur som återinförts eller införts till Sverige och spritt sig i det vilda. Andra exempel är vildsvin, mufflonfår, myskoxe, dovhjort, mink. Åter andra djur har återetablerat sig av egen kraft såsom lo, varg och björn, medan andra nya djur också tar sig i landet för egen maskin som exempelvis mårdhund.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Series Navigation<< Vildsvin – tidernas comeback i den svenska faunanSnögetter finns inte i Sverige – men det finns mufflonfår >>
Advertisements
  • Pedro

    Oookej, inte säker på att det är en så lysande idé.. Kolla på hur det gått med vildsvinen, de förökar sig som kaniner och bökar sönder trädgårdar och skog för oss som bor i närheten av deras revir. Det är svårt att förutse problemen ett nytt inslag i ekosystemet kan medföra!

    Jag tycker också att det är ett ståtligt djur, men blotta tanken på att smälla med en sån klump i 90 km/h ger mig rysningar. Tvivlar på att de låter sig stoppas av vanliga viltstängsel (som för övrigt redan nu är omoderna, ett vildsvin tar sig under ett gammalt stängsel utan problem). Ska vi då antingen investera miljarder i en ny stängseltyp eller ska vi acceptera att X människor om året kommer att förolyckas i trafikolyckor med den nya ståtliga inslaget i vår fauna?

  • Pedro:
    Vildsvinen bökar inte sönder skog! Vildsvinen skapar stora värden för oss skogsägare genom att bökandet går förmultnandet snabbare, de äter skadedjur och snabbar på föryngrandet i skogen. Däremot orsakar de en del skador i jordbruket och som trafikfara är de kostsamma men inte så farliga (bilarna går sönder men människorna skadas inte).
    Det finns heller inget som är lättare än att hålla vildsvinen borta från trädgården (framförallt gäller det bara att jägarna slutar skjuta ledarsuggor).

    Hjort och älg däremot, de orsakar (förutom dödsoffer i trafiken och skador på träsdgårdar och jordbruk) skogsskador för flera miljarder årligen.

    Anders_S:
    Det kommer nog aldrig accepteras att man medvetet sätter ut vicenter. Det får bli svart utplantering som med vildsvinen i sådana fall.
    Sen tror jag att de är lite mer lättjagade än vildsvin och då kan ju den vanliga inledande utrotningshysterin lyckas (istället för att vara kontraproduktiv som med vildsvinen).

    Jag skulle iaf tycka att det var underbart att kunna se och att kunna jaga vicenter. Vilket jäkla storvilt! Så jag är helt för.

    Jag vill bara kommentera din lista i slutet på inlägget.
    Mink, mufflon, myskoxe, fälthare och dovhjort är införda i den svenska faunan av människor. Myskoxen, mufflon och dovhjorten ställer inte till med några problem medan fältharen och minken förstör i faunan (främst genom att konkurrerar ut inhemska arter).
    Mårdhunden har tagit sig in av egen kraft men är ny här.
    Vildsvin är de enda som kommit tillbaka och som hör hemma här naturligt (sedan är det ju naturligt med nyetableringar).
    Vicenten skulle ju då precis som vildsvinen kunna bli en återetablering.

  • Det var som fan. Om kommentarerna i SvD kan tolkas som högerns (ja för ekoligifrämmande jägare och övriga varghatare är höger) åsikter så verkar det finnas underlag för att återinföra visenten, och vänsterut borde det inte vara så många klagomål.

    Jag kan tänka mig att jordbrukarna är emot, men det kanske kan uppvägas av att skogsägarna nog är för (visenten borde äta mindre av träden än hjortarna och fejjar inte hornen).

    För en jägare är ju visenten en dröm, och tänk på alla gamla ängar och gammal åkermark som skulle kunna hållas öppen av dem.

    • Anders_S

      profanum: ja, visst vore det intressant med vilda visenter i södra Sverige. Och spännande.

  • Torberg

    Jag är inte säker på att visenter skulle behöva vara begränsade till bara södra Sverige. I nordamerika finns den mycket nära släktingen bison, av rasen skogsbison, i ganska hårt klimat. Även visenten fanns fortfarande under 1900-talet i två raser, vill jag minnas.

    Det är sorgligt vad hårt vi gått åt djurlivet i Europa jämfört med t ex i Nordamerika. I västeuropas kustvatten fanns en myckenhet stora valar fram till modern tid, t ex. Man kan ana den rikedomen genom att ge sej över till New Englands kust där stora och små valar av tiotals arter fortfarande är rätt vanliga.