Leve staten – med måtta!

Boknytt
Fritt fall
Joseph Stiglitz
Leopard förlag

Leve staten – med måtta!

Berlinmurens fall sänkte realsocialismen. Kanske börsens fall och dagens ekonomiska kriser sänker realkapitalismen. Det hoppas Nobelpristagaren i ekonomi och förre chefsekonomen på Världsbanken, Joseph Stiglitz, i välmatade 300-sidorsverket ”Fritt fall – De fria marknaderna och världsekonomins kris”.

Lägg dock märke till ordet ”real”. För liksom sin legendariske bortgångne lärobroder John Maynard Keynes vill Stiglitz reformera, förbättra och bevara det kapitalistiska marknadssystemet. Bland annat för att förhindra att en improduktiv tillbakagång till den socialistiska återvändsgränden finner nya anhängare.

Den kapitalism som kunnigt och välargumenterat dissas av Stiglitz är den ”fria”, privatiserande, avreglerade, låtgåiga, monetaristiska, Chicagoskoliga, nyliberala, konservativa, amerikanska, Washingtonkonsensiga, IMF-Världsbankiga, Reagan-Thatcher-Bushiga laissez-faire-variant som dominerat globalekonomin i tre långa årtionden.

Alltså samma marknadsfundamentalism som orsakade den stora misärskapande världsdepressionen på 30-talet (med nazism, världskrig och folkmord som följd, min kommentar – fast för min personliga del tvingade depressionens hopplösa arbetslöshet mina farföräldrar med son att återvandra från USA till Sverige, så far träffade mor och jag kom till…).

Ändå var det den statsreglerade kapitalismen som en gång skapade Västerlandets välstånd, och som idag skapar Österlandets (Kina etcetera), påpekar Stiglitz. Likaså var det staten och kapitalet i samarbete som låg bakom den unikt långa och dramatiska välståndsökningen från andra världskriget till 70-talet. Stat + Kapitalism = Sant, argumenterar Stiglitz.

Marknadsekonomin är det enda system som skapar verkligt välstånd, diskuterar han vidare. Men historien visar att staten behövs för lagar, rättsväsen, institutioner, kontroll, reglering, protektionism (ibland), styrning, stabilitet, infrastruktur, långsiktig planering, forskning, visioner, utbildning, sjukvård, övrig offentlig sektor, större jämlikhet, rättvis fördelning och generaliserad samhällsnytta.

Den framtida världsekonomin kräver balans mellan stat och marknad, individ och samhälle, konsumtion och relationer, politiska och ekonomiska rättigheter, människa och natur, mål och medel, arbete och ledighet, konkurrens och gemenskap, egenintresse och samhällskontrakt, privat och offentligt, profitjakt och tillit, individualism och samhörighet, materialism och moral.

Ekonomin måste tjäna folket på Main Street, och inte bara eliten på Wall Street. Annars kommer inte samhället att hålla samman, menar New York-professorn Joseph E. Stigliz.

För att återgå till denna gamla statsinterventionistiska keynesianska ekonomiska politik måste inte bara marknaden utan även själva ämnet nationalekonomi reformeras, anser han. Liksom även nationalekononomernas ovetenskapliga och endimensionella syn på människan som enbart en girig asocial egoist (ekonomiteoretikernas ”Homo economicus”). Hon har även bättre sidor, tror Stiglitz.

Den idag kollapsade dogmen att marknaden kan reglera sig själv ledde ironiskt nog fram till ett gigantiskt statligt panikingripande i marknadskrafternas fria spel – med statligt ägande, socialiserade förluster, socialhjälp till företagen, räkningarna fräckt till skattebetalarna och konstlat räddade banker som följd, skriver Joseph Stiglitz

Det vill säga till en helt felaktig subventionerad surrogatkapitalism där statens budskap till de stora finanshajarna enligt honom var att ”Spekulera ni på för om det går illa för er måste vi rädda er eftersom ni är så stora och viktiga att vi inte kan tillåta er att gå omkull” – som naturligen sker i en normal företagskonkurrerande marknadsekonomi.

Vad ska man då som gammal mossig rödgrön socialist dra för slutsatser av Stiglitz bok, funderar jag som recensent. Ja, en är att ekonomi är svårt, och trots att jag varit samhällsintresserad sedan jag var 13 år så begriper jag långt ifrån allt i boken.

Det tyder på att en demokratisk folkstyrd ekonomi bör vara långt mer lokal för att vanligt folk ska kunna förstå, överblicka och styra den. Lokal ekonomi – med globalekonomin som dess tjänare istället för tvärtom som nu – är ju även ekologiskt hållbarare. Den gröna och den röda framtidsvisionen sammanfaller därmed i det småskaliga och lokala.

Jaha, men vad har detta egentligen med Stiglitz bok att göra? Jo, att varken extrem marknadsekonomi (ekonomisk anarki) eller extrem statsekonomi (centralplanering) fungerar. Varken i kapitalismen eller i socialismen.

Även ett framtida socialistiskt samhälle måste styras enligt Joseph Stiglitz huvudtes: Balans mellan Stat (vertikal nationell och global samordning) och Marknad (horisontell fri samverkan mellan lokala ekonomier och arbetarstyrda företag).

Den toppstyrda, hierarkiska, centralistiska maktkoncentrerande planekonomin (leninstalinistisk kläckningsmaskin för nya klassamhällen) hör historiens skräpkammare till. Även i vänsterns framtidsvisioner har marknaden en given plats.

Hans Norebrink

Läs mer: DN, SDS, KB, Newsdesk,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fritt fall, Joseph Stiglitz, Världsbanken, Nobelpristagare, John Maynard Keynes, Wall Street, Nationalekonomi, Ekonomi, Marknadsekonomi, Kapitalism, Socialism, Kultur, Böcker, Samhälle

184 kr hos Adlibris