Ja, kanske är Chicago inte så svenskt idag. I all fall bor där inte speciellt mycket svensktalande familjer även om två familjer, inklusive min dotters, råkar bo i samma hus. New York (inklusive förorter) är säkerligen den stad i USA som idag har flest svensktalande följd av San Francisco-området (inklusive Silicon valley, Santa Clara, Palo Alto etc) och Los Angeles-området i Kalifornien.
Historiskt har dock Chicago varit svenskstaden nummer ett och det märks när man är där. Svenska efternamn dyker upp lite överallt. Första gången jag kom dit möttes jag strax utanför flygplatsen av ett nybygge. Byggbolaget var Berglund Construction och grundades år 1911 av Fred Berglund, immigrant från Sverige. Idag är hans sonson med samma namn chef för företaget. Och möts man inte av svenska namn på byggbolag så möts man av danska eller norska. Som exempelvis byggbolaget Riis Borg.
Eriksson är namn man möts av relativt ofta, där finns Erikson Institute, inte ens grundat av en svenska och inte upkallat efter en svenska utan efter en tysk med svenska förfäder, Erik H Erikson. Vidare finns de gamla muralmålningar, reklam för det nedlagda företaget Erickson Jewellers. En sådan finns i stadsdelen Andersonville som var den stadsdel där många svenskar bodde. Där finns också Svensk-amerikanska museet där ingen kan prata svenska, Erickson Delicatessen, Swedish Bakery och Simons restaurang. Alla med svenska flaggor och utan svenskspråkiga människor. Simons restaurang som är en pub drivs av nån med namnet R. Lundberg. Svenskt så det förslår. Det var också kul att bli antastad på gatan i Andersonville av Greenpeacetiggare som undrade vad man hette. Eriksson är ett namn som tycks dyka upp överallt i Chicago faktiskt.
Erickson Delicatessen (troligen ägt av kvinna vid namn Ann-Mari Nilsson) ser ut som en butik som gud glömde på 1950-talet och de varor man har och saluför som typiskt svenska är sånt som dominerade svenska affärer när jag var liten. Jag gissar att Ikea är lite mer up-to-date. Kul, men också lite bisarrt. Swedish Bakery grundades 1928 eller 1929 av en familj vi namn Johnson, köptes 1940 av Ernest Carlson och 1964 av Gosta Bjuhr. Sen 1979 ägs bageriet av Marlies Stanton.
I Andersonville, där förresten det största vattentornet är målat som en svensk flagga, finns också en restaurang i Chicagokedjan Ann Sather. En kedja som serverar ”svensk” mat. Dvs en slags amerikaniserad svensk mat från 50-100 år sen. Som i mycket inte påminner ett dugg om vad vi idag äter i Sverige. Då får man kanske istället gå på de persiska, turkiska och grekiska restauranger som också finns i Andersonville. Smörgåsbord och glögg finns på dem alla.
Pannkakor på Ann Sather är dock riktiga svenska tunnpannkakor. Bara det att nån nån gång fått för sig att man äter pannkakor med lingonsylt. Och kanelbullarna har mycket lite med svenska kanelbullar att göra (de är oätliga som jag ser det, så söta att man mår illa när man tar en tugga). Över generationerna så saker och ting förändrats och avlägsnat sig från ursprunget. Det hela är lite som viskleken. I Sverige har det förändrats åt ett annat håll så att likheterna till slut tills tro del upphört. Ann Sather var inte svensk alls och hon köpte restaurangen av de svenska ägarna redan år 1951.
Midsommar firar man dock i Andersonville. Först med dans kring stången och sen med en med en gatufestival. Antalet svenskättlingar som finns kvar i stadsdelen är dock få även om Chicago som helhet tycks ha väldigt många personer med svenska namn:
Like most other European-American ethnic groups, Swedes began to move to the suburbs during the Depression and post-war periods, and the neighborhood began to decline. Concerned about the deteriorating commercial situation, the Uptown Clark Street Business Association renewed its commitment to its Swedish heritage by renaming itself the Andersonville Chamber of Commerce. On October 17, 1964 Andersonville was rededicated in a ceremony attended by Chicago Mayor Richard J. Daley and Illinois Governor Otto Kerner. At about the same time, the annual Swedish tradition of celebrating the summer solstice blossomed into Midsommarfest, which has since grown into one of Chicago’s largest and most popular street festivals.
1960 fanns det fortfarande 72 000 människor i Chicago som i den US-amerikansk folkräkningen betraktades som svenskar eller norrmän. Det var nästan lika många som irländarna men bara cirka en tredjedel av antalet polacker och mindre än hälften av antalet tyskar. Även italienare och ryssar fanns det fler än svenskar/norrmän. De allra flesta av svenskarna och norrmännen bodde i norra Chicago, med en viss koncentration till Andersonville med omnejd. Men många bodde också långt söderut, söder om de svarta och polska områdena i södra Chicago. Förutom Andersonville var Lakeview där min dotter bor idag och North Park också traditionella bostadsområden för svenskar. År 2000 betraktade sig faktiskt så många som 123 000 människor i Chicago som i första hand svenskar:
Until 1960, Swedes ranked as Chicago’s fifth-largest foreign-born group, behind Poles, Germans, Russians, and Italians. By then, however, Chicago’s Swedish community was shrinking and growing older. Swedish-born settlers declined from 65,735 in 1930 to 16,674 in 1960. International depression and world war disrupted Swedish immigration, and a modernizing Swedish economy improved conditions there and diminished the need to leave for better opportunities elsewhere. Swedish organizational membership flattened during these years and more associations adopted English as their official language as fewer newcomers arrived from Sweden. The importance of preserving the historical record of Swedish immigrants in Chicago and the United States was realized by a new generation, and with this in mind, the Swedish Pioneer Historical Society was founded in Chicago in 1948.
By 1970, slightly more than 7,000 native-born Swedes resided in the city. With the ease of trans-Atlantic travel, most modern Swedes living in Chicago were on short-term business assignments, studying abroad, or married to Americans. The vast majority were highly educated and fluent in English well before settling in Chicago. Despite declining numbers, the Swedish ethnic heritage in Chicago lived on. In the 2000 census, more than 123,000 residents of the metropolitan region cited Swedish as their main ethnic identity.
I stadsdelen Lincoln Square, invid Andersonville (som ligger i Uptown) och norr om Lakeview finns Swedish Covenant Hospital, ett av Chicagos större privata sjukhus och ägt av Evangelical Covenant Church. Ursprunget till sjukhuset är ett så kallat House of Mercy som svenskar grundade år 1886. I North Park huserar restaurangen Tre Kronor (om den fortfarande finns, hemsidan lämnar en del övrigt att önska).
Men det ska också sägas att jag faktiskt träffade en US-amerikan som inte var uppvuxen i Sverige, han hade dock varit här nåt år på besök, som pratade svenska. Han var inte från Chicago utan från Wisconsin och pratade en blandad svenska och norska som han inte lärt sig i Sverige. Han hade svenska, norska och finska förfäder. Och jag vet att jag har läsare i mellanvästern som läser min blogg. I obskyra små hålor ute på prärien och det är troligen inte nutida invandrare. Så uppenbart finns det foilk som fortfarande behärskar svenska i USA.
Ett annat företag i Chicago som grundats av svenskar är Wikstroms. Om jag förstått rätt hade man tidigare en butik i Andersonville. Sen har vi förstås också Per Samuel Peterson som fått en gata upkallad efter sig och apoteksföretaget Walgreens med huvudkontor i Chicago som grundats av svenskättlingar:
Per Samuel Peterson (1830–1903), after whom Peterson Avenue is named, began the Rose Hill Nursery in 1856 and by 1900 he supplied most of the trees along the streets of Chicago. The American-born son of Swedish immigrants, Charles R. Walgreen (1873–1939), founded his first Walgreen’s drugstore in Chicago in 1901. Immigrant Frederick Lundin (1868–1947) won seats in the Illinois state senate in 1894 and the U.S. House of Representatives in 1908. He played an instrumental role in the successful mayoral elections of William Hale Thompson in 1915 and 1919 and the creation of Thompson’s patronage system.
Sen ska väl också Chicagos lyxigaste varuhus nämnas. USA:s motsvarighet till NK, Nordstrom. Fortfarande ägt av familjen Nordstrom och med huvudkontor i Seattle där företaget grundades 1901.
Till en annan svensk med anknytning till Chicago ska jag återkomma i ett annat inlägg. Den jag tänker på är Joe Hill.
Annat jag skrivit om Chicago:
- Chicago Cubs – Chicagos svar på GAIS
- Soluppgången i Chicago
- Med svininfluensan i Chicago
- Den US-amerikanska transporthubben Chicago
- Outlaws MC – äldst av de tre stora
- Chicago 1968 – demokraternas konvent
- Vad vi kan lära om brottslighet från USA – fallet Chicago
- Lilla London har blivit Lilla Chicago
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Berglund Construction, Riis Borg, Erikson Institute, Erickson Delicatessen, Swedish Bakery, Ann Sather, Andersonville, North Park, Lakeview, Uptown, Pannkakor, Lingonsylt, Smörgåsbord, Kanelbullar, Midsommar, Swedish Covenant Hospital, Walgreens, Per Samuel Peterson, Frederick Lundin, William Hale Thompson, Nordstrom, Joe Hill, Chicago, USA, Ekonomi
Powered by ScribeFire.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på “Chicago – svenskstaden”
Kommentarer är stängda.