Det kan verka osannolikt, men samtidigt kanske nåt som de flesta människor på vänsterkanten känner till. Nämligen att vår 1-majfirande hänger ihop med den US-amerikanska staden Chicago, ja faktiskt har sitt ursprung i denna, den US-amerikanska arbetarrörelsens hemstad. Det hela började redan 1867 i Chicago. På 1-maj det årets så strejkade arbetarna i Chicago för att försöka genomdriva 8-timmarsdagen.
Många år senare, 1884 beslutade den två år gamla organisationen American Federation of Labor (AFL) om att man skulle inleda en kampanj för åtta-timmars arbetsdag. Kampanjen planerades börja den 1-maj 1886. Sistnämnda datum, en lördag, demonstrerade 80 000 arbetare uppför Michigan Avenue, än idag Chicagos viktigaste gata. I täten gick familjen Albert Parsons och Lucy Parsons med barn. Detta par hade spelat en central roll i Chicagos arbetarrörelse sen de flyttade till staden år 1873.
I hela USA strejkade 340 000 arbetare, 80 000 av dessa fanns i Chicago vilket visar stadens viktiga roll för arbetarkampen i USA. Redan innan kampanjveckan kom igång fick 45 000 arbetare i Chicago rätten till 8-timmars arbetsdag. Demonstrationen och strejken var inledningen till en kampanjvecka för 8-timmarsdagen. Den 2 maj följdes marschen upp med ett stort möte i Grant Park (samma park som var den centrala arenan för protester år 1968).
På den fjärde dagen i kampanjveckan inträffade den händelse som brukar omnämnas i samband med 1-maj. Ett protestmöte på torget Haymarket i Chicago som var uselt planerat. En av de som planerat mötet, Gottfried Waller stannade bara 15 minuter på torget, en annan Adolf Fischer gick istället till en bar och George Engel stannade hemma och spelade kort. Många kom senare att anse att Waller var en polisagent då han kom att vittna mot kamrater.
19:30 hade 2 500 människor kommit till mötet, men det fanns inga talare på plats. Först 20:30 kom den första talaren upp i talarstolen, August Spies. Han hade också ordnat dit Albert Parsons och Samuel Fielding som talare. Ingen av dessa tre hade varit inblandade i ordnandet av mötet och hade inte i förväg varit tillfrågade om att tala.
Klockan 22:30 så inledde 176 poliser en aktion mot mötet där det vid den tiden på kvällen kanske fanns 200 personer kvar. En bomb kastades då mot polisen. Denna bomb ledde till att undantagstillstånd förklarades i staden nästa dag. Polisen fick fria händer och instruktioner om att inte följa lagen. 100-tals arbetare i hela Chicago greps. Av de många 100 som greps häktades 31 och i slutändan var det bara 11 häktade. Av dessa åtalades bara åtta (Haymarket Eight). Gottfried Waller och William Seliger blev vittnen för åklagaren och gick därför fria från åtal själva. Rudolf Schnaubelt hittades aldrig. Av de åtta som åtalades för bomben var det bara två som fanns på Haymarket när bomben sprängdes.
De åtalade var George Engel, Samuel Fielden, Adolph Fischer, Louis Lingg, Oscar Nebee, Albert Parsons, Michael Schwab och August Spies. De enda av alla inblandade i rättegången som kunde knytas till bomber och bombtillverkning var Louis Lingg och vittnet William Seliger. Lingg var hyresgäst hos familjen Seliger och var inte på Haymarket utan långt därifrån. Hemma hos Seliger fanns dock bomber och William Seliger hade tillverkat bomber långt innan Lingg kom att bo i huset. Lingg hjälpte Seliger med bombtillverkningen. Den bomb som användes vid Haymarket kunde inte knytas till de bomber och det bombmaterial som fanns i Seligers hem.
Rättegången började den 21 juni 1886 och då var alla åtalade på plats utom Parsons. Han befann sig i säkerhet i Wisconsin men beslutade att lämna över sig själv ändå. Med hjälp av påhittade vittnesmål, betalda vittnen och en domare som redan i förväg bestämt sig för hur målet skulle sluta så befanns all 8 skyldiga och alla utom Oscar Nebee dömdes till döden genom hängning. Han fick istället 15 års straffarbete i Joliet-fängelset. Domen orsakade mycket omfattande protester i hela världen, från arbetare, fackföreningar, regeringar och alla möjliga. Opinionstrycket gjorde att straffet för två av de dödsdömda, Michal Schwab och Samuel Fielden omvandlades till livstids fängelse. Det var då 6 personer kvar som skulle hängas den 11 juni. Louis Lingg hittades dock på morgonen den 10 juni med halva huvudet bortsprängt med hjälp av en spränghatt. Hur denna kommit in i fängelset och hur det gick till när hans huvud sprängdes i luften klarlades aldrig. Inte heller vet man vem som i verkligheten kastade bomben mot polisen vid Haymarket.
Många arbetare i Chicago närde planer på att frita de 5 återstående dödsdömda plus Schwab och Fielden men de dömda övertalade dem att låta bli. Så resultatet blev till slut att 5 uppenbart oskyldiga arbetare hängdes den 11 juni. 13 juni var det begravning på Waldheim-kyrkogården (idag heter den Forest Home). Det började vi middagstid med att tusentals arbetare gick från den ene avrättades hem till den andres osv. Man hämtade kropparna med start hos Spies som bodde längst bort. Därefter gick man längs med Milwaukee Avenue med nästan en halv miljon människor som åskådare längs vägen. Man marscherade ner till Grand Central Railroad Station och tåg därifrån tåg till Waldheims begravningsplats i Forest Park. Till den kyrkogården och vilka arbetarhjältar som ligger begravda där ska jag återkomma i ett annat inlägg.
1889 uppdagades en omfattande korruptionsskandal inom Chicago-polisen och de poliser som beordrat angreppet på mötet på Haymarket var de centrala personerna i härvan. Detta ledde till att man återigen uppmärksammade Haymarketaffären och så småningom, år 1893 benådades de tre dömda som fortfarande satt i fängelse, Oscar Nebee, Samuel Fielden och Michael Schwab. 25 juni samma år restes minnesmonumentet för Haymarketmartyrerna på Waldheim-kyrkogården.
AFL fortsatte driva sin kampanj för 8-timmarsdag och en delegation reste år 1889 till International Labor Congress i Paris som ägde rum på Bastiljens dag, den 14 juli. Där förslog AFLs delegat, Hugh McGregor att man skulle anta 1 maj som Arbetarnas dag. 1892 föreslogs samma sak på en annan internationell arbetarkongress av en annan US-amerikansk fackförening och förslaget antogs. I USA blev dock händelseutvecklingen en annan då president Grover Cleveland föreslog och genomförde den 1 september som ”Labor Day in America”. Denna dag firas idag i Kanada och USA medan 1-maj är arbetarnas dag i resten av världen och delvis också i USA och Canada från 1960-talet och framåt. I Chicago gick borgarna till ytterligare motattack då fackföreningarna växte alltmer och man fick till stånd en militärförläggning i staden så att man skulle kunna kalla på dem vid arbetaroroligheter.
1-maj med Socialistiska Partiet: Göteborg, Järntorget, klockan 12:00.
De åtalade för Haymarket-bomben betraktades som anarkister, Louis Lingg var förmodligen den mest radikale och Oscar Nebee den mest konservative. Den senare var förmodligen inte anarkist alls och ingen var nog det vi idag förknippar med anarkist. De flesta var snarare syndikalister och/eller en slags socialdemokrater.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Haymarket, Haymarket Martyrs, 1-maj, 1 maj, Albert Parsons, Lucy Parsons, Grant Park, Michigan Avenue, Milwaukee Avenue, Gottfried Waller, George Engel, August Spies, Adolf Fischer, Samuel Fielding, William Seliger, Rudolf Schnaubelt, Louis LIngg, Oscar Nebee, Michael Schwab, Illinois, Wisconsin, Waldheim, Forest Home, Forest Park, USA, Chicago, Fackligt, Arbetarkamp, Arbetarrörelse, Historia, Samhälle, Politik
Powered by ScribeFire.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
4 svar på “Chicago och första maj”
Kommentarer är stängda.