Boknytt
Kuba
Thomas Gustafsson
Carlssons
Demokratisera Kuba !
Politiska partier representerar olika klasser. Kommunistpartiet representerar arbetarklassen och bondeklassen, alltså folkmajoriteten. Därför råder verklig demokrati (folkmakt) endast om kommunistpartiet styr allenarådande. Andra partier bör förbjudas eftersom de vill återupprätta den kapitalistiska borgardiktaturen.
Så här onyanserat överförenklat och verklighetsförfalskande låter det när gammaldags ortodox-fundamentalist-bokstavstroende kommunister resonerar. Och som jag själv pinsamt nog resonerade under fem ungdomsår. Vad värre är – så resonerar man ännu på Kuba. Och på liknande sätt resonerar ännu en del skygglappade vänsterrevolutionsromantiska ”Kubavänner” i Sverige. Skamligt!
För Kuba är en hårdför, elitistisk, brutal, militariserad och intolerant diktatur. Det framgår med otaliga vardagsexempel av regimtrakasserier och oppositionsförföljelser i det totala praktverket ”Kuba” på 700 detaljkunniga allomfattande sidor, som nu kommit ut i en omarbetad och aktualiserad upplaga. Och inte ens rasism, sexism, homofobi, prostitution och trista mossiga könsroller har man lyckats göra sig av med på den karibiska önationen.
Att Kuba hotas och förföljs av USA, och att man gjort fantastiska beundransvärda framsteg på det sociala området – sjukvård, utbildning, bostäder, mattrygghet, barnadödlighet – är inget försvar för diktaturen. Och dessutom byggde det nu försvagade välfärdssystemet delvis på gamla subventioner från Sovjetunionen. Den egna ekonomin fungerar dåligt.
Detta är en måstebok för Kubabesökare. Trots sitt omfång är den lättläst med sin blandning av historieberättelse, resereportage och personliga porträtt. Ja till och med obetydliga detaljuppgifter och skvaller om partipamparnas kärleksliv och Fidel Castros ändtarmscancer. Även en del om Hemingway och svenskkolonier på ön, vilket jag läste extensivt.
Författaren och många intervjuade pratar om ett nytt klassamhälle på Kuba, med dem som har pengaskickande släktingar i USA eller jobb i den växande turistindustrin som vinnare. Men det handlar ju om växande ekonomiska klyftor INOM arbetarklassen, precis som mellan lågbetalda snabbköpskassörskor och högbetalda snickare som kan jobba extra i Sverige.
Har det vuxit fram en verklig ny överklass i Kuba, som skedde i de andra realsocialistiska länderna? Det finns tecken på det i boken, men inget heltäckande svar. Med ny överklass klass menar jag då att den styrande gruppen använder sin makt till att roffa åt sig själva bakom en fasad av fina tal om socialismen. Att de har blivit en röd statskapitalistisk borgarklass, som typ i dagens Kina.
Att Thomas Gustafsson inte kan svara på det beror på att han trots sina enorma expertkunskaper om Kuba inte har besvärat sig med att lära sig den realsocialistiska marxist-leninistiska ideologin. När han berör den låter han genant fånig och floskulös – som när Hollywood i gamla filmer lät kommunistiska skurkar uttala sig.
Exempelvis skriver han att Castroregimen vill ha ”jämlikhet mellan klasser”. Men det är ju som att skriva att de vill ha jämlikhet mellan slavägare och slavar – en omöjlighet. En tulipanaros. Det enda sättet att få jämlikhet (och äkta socialism) är att avskaffa klassamhället, och med det människans uppdelning i socioekonomiska kaster.
Och det enda sättet att börja bygga det klasslösa socialistiska samhället där människor inte är uppdelade i en rik styrande överklass, och en fattig styrd arbetarklass är till att börja med total politisk frihet. Demokratisera Kuba !
Hans Norebrink
Läs mer: Dagens Bok, Knuff, SR,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, Thomas Gustafsson, Fidel Castro, Folkmakt, Byråkratisering, Kubavänner, Överklass, Klass, Diktatur, Demokrati, Kultur, Böcker, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.