Stiftelser – en juridisk person utan ägare

Stiftelse är en speciell juridisk person som saknar fysiska ägare och som finns i ett antal varianter. På Wikipedia beskrivs det så här:

Vanliga stiftelser

En stiftelse bildas vanligen genom att egendom enligt förordnande (stiftelseförordnande) av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Stiftelseförordnandet kan utgöras av till exempel ett gåvobrev, ett testamente eller ett beslut i ett protokoll.

Insamlingsstiftelse

En insamlingsstiftelse bildas genom att en eller flera stiftare förordnar att pengar som inflyter efter ett upprop av dem, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varaktigt ändamål, och någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet. Det skiljer sig från de vanliga stiftelserna genom att det inte behöver ske någon förmögenhetsdisposition vid bildandet. De s.k. 90-kontona (bankgiro och plusgirokonto som börjar på 90) står under särskild kontroll, för att givarna ska känna att insamlade medel används på ett korrekt och avsett sätt. Det är endast stiftelser, trossamfund och ideella föreningar som har granskats och godkänts av Stiftelsen för Insamlingskontroll, SFI, som kan tilldelas ett sådant 90-konto.

Kollektivavtalsstiftelse

En kollektivavtalsstiftelse bildas genom att en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i kollektivavtal förordnar att pengar som arbetsgivare enligt kollektivavtal eller annat avtal tillskjuter, skall som en självständig förmögenhet främja ett bestämt och varaktigt ändamål, och någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet. Det skiljer sig från de vanliga stiftelserna dels genom att stiftelsen bildas genom kollektivavtal och dels genom att det inte behöver ske någon förmögenhetsdisposition vid bildandet.

Pensionsstiftelse

En pensionsstiftelse är en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelser om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande. Arbetsgivaren kan inom vissa gränser dra av kostnad för avsättning till stiftelsen. Utbetalning av pension till de anställda görs av arbetsgivaren men ur stiftelsens årsavkastning eller om dess förmögenhet överstiger värdet av pensionsutfästelserna har arbetsgivaren rätt att gottgöra sig ur stiftelsen för sina pensionskostnader. Stiftelsens uppgift är enbart att trygga arbetsgivarens pensionsutfästelser, inte att betala pensionen.

Personalstiftelse

En personalstiftelse är en av arbetsgivare grundad stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetagares efterlevande som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare. Arbetsgivaren får obegränsat skatteavdrag för avsättningar till personalstiftelse.

Former av vanliga stiftelser

De vanliga stiftelserna brukar ibland delas in i olika undergrupper:

• En familjestiftelse är en stiftelse som uteslutande får använda sina tillgångar till förmån för medlemmar av en viss eller vissa släkter. Denna typ av stiftelse var vanlig i början på 1900-talet men har så gott som försvunnit, eftersom familjestiftelsen är ogynnsam ur skattesynpunkt. Mottagaren av utdelning från stiftelsen ska beskattas för denna som ett periodiskt understöd.
• En avkastningsstiftelse är en stiftelse som uppfyller sitt ändamål genom att dela ut avkastningen på sina tillgångar. Det kan ske till exempel genom att dela ut stipendier eller anslag för forskning o.dyl. Det är den vanligaste sortens stiftelse.
• En verksamhetsstiftelse är en stiftelse som uppfyller sitt ändamål genom att bedriva en viss verksamhet. Det kan vara till exempel att förvalta och hyra ut bostäder eller att driva en skola eller ett sjukhus.
• En anslagsstiftelse är en stiftelse som är beroende av regelbundna anslag, vanligen från en kommun eller staten, för att kunna uppfylla sitt ändamål. Sådana stiftelser kan inte bildas längre, eftersom de sedan stiftelselagen trädde i kraft 1 januari 1996, inte uppfyller varaktighetskravet i definitionen på en stiftelse.

Skatteregler

För att stiftelsen skall bli begränsat skattskyldig krävs för närvarande att stiftelsen uppfyller något av nedanstående kvalificerat allmännyttiga ändamål. Stiftelsens ändamål skall huvudsakligen syfta till att

1. främja vård och uppfostran av barn,
2. lämna bidrag för undervisning eller utbildning,
3. bedriva hjälpverksamhet bland behövande,
4. främja vetenskaplig forskning,
5. stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet.
6. främja nordiskt samarbete

För att stiftelsens inkomster ska bli skattefria krävs, inte enbart att stiftelsens ändamål är av en viss typ, utan även att ändamålet verkligen fullföljs. Vanligtvis krävs att stiftelsen delar ut 80% av avkastningen till det kvalificerad ändamålet (krav på fullföljd). Detta krav brukar man anse vara uppfyllt om stiftelsen under en femårsperiod har delat ut 80 % av dess avkastning. Vidare ställs det krav på att stiftelsens verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande – 90 – 95 % -tillgodoser kvalificerat allmännyttigt ändamål.

Stiftelse- och föreningsskatteutredningen (SOU 2009:65) har lämnat förslag om att ändamålskatalogen för stiftelser skall utvidgas till i huvudsak de ändamål som idag gäller för ideella föreningar.

Personalstiftelser beskattas i princip på samma sätt som till exempel aktiebolag. Avsättningar från företaget som stiftelsen är knuten till beskattas inte stiftelsen för men får å andra sidan inte dra av utgifter som stiftelsen har för sitt ändamål. Gottgörelse som lämnas till företaget som stiftelsen är knuten till för ändamålsenliga personalkostnader som detta haft får företaget betala skatt för.

Pensionsstiftelser är befriade från skatt enligt inkomstskattelagen, IL. De omfattas i stället av avkastningsskattelagen och betalar en årlig skatt på 15 procent av en schablonmässigt beräknad avkastning, som beräknas på tillgångsmassan och statslåneräntan. Ersättning (”gottgörelse”) till företaget som stiftelsen är knuten till, för pensionskostnader detta haft för personer inom ändamålskretsen, är skattefri för företaget bara till den del stiftelsen inte har andra medel kvar, än sådana som företaget inte fick avdrag för när avsättning gjordes.

Stiftelsers förvaltning

Stiftelser kan skötas på två olika sätt. Det vanligaste är att stiftelsen har en styrelse som är ansvarig och sköter stiftelsens alla angelägenheter allt från att förvalta stiftelsens egendom till att uppfylla stiftelsens ändamål genom att lämna anslag, stipendier eller vad som är aktuellt till destinatärkretsen (sökanden). I stiftelseurkunden ska det framgå hur styrelsen utses och hur många ledamöter som ska ingå. Hur styrelsearbetet ska organiseras och hur kapitalförvaltningen skall handhas kan styrelsen bestämma. Men det är viktigt att poängtera att det är stiftelseurkunden (gåvobrev eller testamentet) som utgör stiftelsens ”styrinstrument”. Det är i stiftelseurkunden som ändamålet är fastlagt och det är också där som framgår hur ändamålet ska uppfyllas.

Det andra sättet som stiftelsen kan skötas på är s.k. anknuten förvaltning, vilket betyder att det är förvaltaren som företräder stiftelsen och tecknar dess firma. Ofta är det bank, kommun eller universitet som är utsedd som förvaltare. Då är det förvaltaren som är totalansvarig för stiftelsens angelägenheter. Det hindrar förstås inte att det likväl kan finnas någon form av ”styrelse” men som i juridisk betydelse har en annan uppgift – exempelvis förslagsställare på lämpliga stipendiater – och kan därför mera jämställas med ett slags ”priskommitté”.

I dagligt tal kallar man också de allmännyttiga vanliga stiftelser som domineras av en familj och som används av denna familj för att kontrollera och äga företag eller på annat sätt förvalta förmögenhet för familjestiftelser. I affärslitteratur och ekonomiska tidskrifter kallas de oftast allmännnyttiga stiftelser Den mest kända av dessa är familjens Wallenbergs jättestiftelse K & A Wallenbergs Stiftelse. En annan stor svensk allmännyttig stiftelse som delar ut mycket pengar är Nobelstiftelsen. Den allra största svenska stiftelsen är dock Tryggstiftelsen, vars kapital förvaltas av SEB. I många länder, så också i Sverige finns det helt stiftelseägda företag, i Danmark är det mycket vanligt, faktiskt det normalt att storföretag ägs eller kontrolleras av stiftelser. Ändamålet är ofta att garantera grundarfamiljens makt och förmögenhet genom arvskiften precis som med familjen Wallenbergs eller familjen Ax:son Johnsons stiftelser.

Större allmännyttiga stiftelser 1963 förmögenhet i miljoner kronor (Källa: SOU 1968:7)

• Wallenbergs stiftelser, 375 (i huvudsak K & A Wallenbergs stiftelse)
• Kempestiftelserna, 70
• Dunkerfonderna, 55
• Ax:son Johnsons stiftelser, 25 ( i huvudsak A & M Ax:son Johnsons allmännyttiga stiftelse
• Åhlenstiftelsen, 25
• Ericssons stiftelser, 10
• Söderbergsstiftelserna, 10
• Johannes Johanssons Minnesfond, begränsad förmögenhet.

Den statliga koncentrationsutredningen som ovanstånde siffror kommer ifrån undersökte ägarmakten i det svenska näringslivet med utgångspunkt från ägarmakt och kontroll. De stiftelser man tagit med är därför av den typen. Utöver de nämnda stiftelserna borde sannolikt Nobelstiftelsen, Adlerbertska fonderna och Kungliga Jubileumsfonden /inklusive liknande fonder) ha varit med. I boken Institutioner som aktieägare från 1985 har man haft en annan utgångspunkt och då ser listan på de förmögnaste fonderna vad det gäller innehav av aktier ut så här (MSEK):

• Wallenbergsstiftelserna, 4 200 (3 700 i K & A Wallenbergs stiftelse)
• Ax:son Johnsons stiftelser, 900
• Crafoordska stiftelsen, 400
• Johannes Johanssons Minnesfond, 320
• Kungliga Jubileumsfonder, 320
• Adlerbertska Fonder, 310
• Kempes Minnesstiftelser, 270
• Dunkerfonderna, 250
• Söderbergsstiftelserna, 230
• Nobelstiftelsen, 200
• Stiftelsen Stockholms sjukhem, 200

I huvudsak innefattar den samma allmännyttiga stiftelser som listan från 1963 om vi ser till de stiftelser som används av finansfamiljer för att kontrollera företag och utöva makt. Dessa familjekontrollerade stiftelser har i allmänhet sin förmögenhet placerad i ett fåtal företag. Utöver dessa stiftelser finns i boken från 1983 ett antal pensionsstiftelser och fonder liksom personalstiftelser som kontrolleras av SEB och Handelsbanken som används för utövande av makt och för kontroll av företag:

• SEB pensionsstiftelser, 3 550
• Handelsbankens pensionstiftelser och pensionskassor, 2 960
• Oktogonen (SHB), 1 050
• Götabankens pensionsstiftelse, 250
• PK-bankens pensionsfond, 240
• SEB:s vinstandelsstiftelse, 220

I huvudsak är de stora stiftelserna med aktieägande samma än idag. Johannes Johanssons Minnesfond (familjen Mark) existerar men har ingen större förmögenhet på grund av kraschen i Erik Pensers företagsimperium på 1980-talet som omfattade det företag som en gång grundats med fonden som storägare, Asken. Familjen Kempes stiftelser kontrolleras fortfarande av familjen och har en ansenlig förmögenhet, men kontrollerar inte längre familjens något företag. Detta då företaget Holmen (som förr hette Modo) numera kontrolleras av familjen Lundberg. Hur mycket de olika Kungliga stiftelserna och de Adlerbertska fonderna idag har i förmögenhet är okänt och svårt att enkelt kartlägga då aktieinnehavet är mycket spritt. Götabankens pensionsstiftelse finns inte längre då banken inte finns och PK-banken är ju numera Nordea efter en rad fusioner så den fonden finns väl inte längre heller. I detta sammanhang berörs inte de aktiefonder och liknande som banker och finansfirmor förvaltar utan enbart klassiska stiftelser.

Stora allmännyttiga stiftelser idag är (med förmögenhet i miljarder kronor, några av dem är registrerade i andra länder, om annat ej anges så är hemsidorna källor):

• Ikeas ägarstiftelser, 350 (Nederländerna 250 och Liechtenstein 100, uppskattning av Economist resp SVT,  VA uppskattar förmögenheten till ungefär 450)
• Møllers (Ugglas) stiftelser, 150 (Danmark, uppskattning av Berlingske och DR innan finanskrisen)
• Wallenbergstiftelserna, 59 ( K & A Wallenbergs 50, M & M Wallenbergs 5)
• Söderbergsstiftelserna, 6 (beräknade värdet av aktierna i Ratos, Ratos hemsida)
• Ax:son Johnsons stiftelser, 4 (Nordstjernans andel i NCC är värd 2,8, posten i Nobia 0,8 och utöver det äger man ett antal företag till. Nordstjernan AB ägs av den större stiftelsen)
• Nobelstiftelsen, 3
• Göranssonska stiftelserna, 3 (i Sandvik)
• Crafoordska stiftelsen, 1,5
• Kempestiftelserna, 1,5 (Holmen)
• Göran Gustafsson stiftelse, 0,8
• Carl Tryggers stiftelse, 0,8
• Karl Bjerkes Minnesfond, 0,6
• Engkviststiftelserna, 0,6
• Dunkerfonderna, 0,6
• Gålöstiftelsen, 0,5
• Herman Kreftings stiftelse 0,5
• Wall och Beijer-stiftelserna, 0,5
• Erling Perssons stiftelse, 0,4
• Prytzka stiftelsen, 0,4
• Hugo Stenbecks stiftelse, 0,4

Stiftelser med anknytning till storbankerna som används som maktinstrument (miljarder kronor, källa är hemsidor):

• Tryggstiftelsen, 150 (förmögenheten förvaltas av SEB)
• Oktogonen (Handelsbankens personalstiftelse), 11
• SCA:s Pensionsstiftelse (Handelsbanken), 7,4
• Handelsbankens pensionsstiftelse, 5,5
• Handelsbankens Pensionskassa, 5, 5
• Wallander, Hedelius och Browaldhs stiftelser (Handelsbanken), 5
• Handelsbankens forskningsstiftelse, 0,7
• SEB-stiftelsen, 0,4

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Stiftelser, Allmännyttiga stiftelser, Wallenbergstiftelserna, Söderbergstiftelserna, Ax:son Johnsonstiftelsen, Nordstjernan, Nobelstiftelsen, Ikea, Mærsk, AP Møller, Crafoordstiftelsen, Dunkerfonderna, Kempestiftelserna, Tryggstiftelsen, Oktogonen, Handelsbanken, SEB, FAM, Ekonomi, Kapitalism

Tags: Stiftelser, Allmännyttiga stiftelser, Wallenbergstiftelserna, Söderbergstiftelserna, Ax:son Johnsonstiftelsen, Nordstjernan, Nobelstiftelsen, Ikea, Mærsk, AP Møller, Crafoordstiftelsen, Dunkerfonderna, Kempestiftelserna, Tryggstiftelsen, Oktogonen, Handelsbanken, SEB, FAM, Ekonomi, Kapitalism

Powered by Qumana