Galmeja och Tuttanego

För att tillverka mässing i de svenska mässingsbruken importerade man på 1700-talet zink i form av eller kanske snarare med namnet tuttanego eller tutanego (i stort sett 100% zink) från Kina och Indien samt galmeja (zinkmalm) från nuvarande Polen där det bröts i gruvor i Schlesien. Från 1730-talet till och med 1750-talet importerade Ostindiska kompaniet ganska stora mängder tuttanego från Kina men därefter minskade importen. Metallen var bra att ha med som barlast, men behövdes alltså också i Sverige.

På 1750-talet lärde man sig utvinna metallen zink i Europa (den hade inte varit känd i Europa dessförinnan). Det första zinkverket i Europa anlades i Bristol och man tänka sig att zink därefter importerades som returlast till de svenska mässingsbruken med fartyg som gått med stångjärn dit. Därmed minskade också behovet av import från Kina.

Tuttanegon från Göteborg bör ha transporterats vidare till Västervik, Norrköping och Stockholm som var de städer som låg i närheten av mässingsbruken eller som hade mässingsbruk. Svenska mässingsbruk på denna tid var Norrköping, Bjurfors, Skultuna, Vällinge och Gusum, läs mer därom i inlägget om koppar- och mässingsexporten för den svenska mässingen gick i huvudsak på export.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!