Viktig läsning med förhinder

Boknytt
Johanna Langhorst
Förortshat
Ordfront
ISBN 9789170377150

Viktig läsning med förhinder

Johanna Langhorsts bok om Tensta är till vissa delar viktig läsning. De personliga delarna är kanske inte så intressant, de blir mer som en medelklassmänniskas exotiska berättelse om mångkulturen hon levde i. Som var så bra. Exotism, orientalism, fast på hemmaplan.

Inte heller hennes fördomsfulla generalangrepp på arkitekter och hennes märkliga känslomässiga försvar av modernismen. Det är grönare i förorterna än i innerstaden. Det är ett faktum. Ändå är innerstadens parker mer brukade än förortens grönområden, med undantag av de grönområden i förorter som också har badplats eller idrottsplats, som exempelvis Vättlefjäll (bortanför Rannebergen och Lövgärdet i nordöstra Göteborg), Bergsjön (sjön i mitten av stadsdelen Bergsjön) och Ruddalen i väster.

Det är tryggt när man barn leka utan att det kör bilar precis bredvid. Men samtidigt är det otryggt att gå på gångvägen till nästa bostadsområde då den går genom en mörk skog. Så otryggt att det känns tryggare att gå längs med bilvägen från Hammarkullen till Hjällbo än på gångvägen förbi Nytorpsskolan ner mot Hjällbo genom skogen. Detta torts att det inte ens finns trottoar längs med bilvägen.

Det är otryggt att går från spårvagnshållplatsen i skogen och till bostäderna för gångvägen, trappen etc går genom obebyggda områden med träd och buskar runtomkring där ingen kan se om något händer. När rånen vid Teleskopgatans spårvagnshållplats i Bergsjön skulle stoppas krävde därför invånarna röjning av buskagen, mer lampor, flytt av gångvägen så att den skulle hamna som en trottoar bredvid bilvägen istället för inne i skogen osv.

Johanna Langhorst flyttar från Tensta för att sonen rånas. Men hon säger samtidigt inte att det finns en anledning till att hennes son rånas, men att inte alla i hans ålder riskerar att bli rånade i Tensta. Det fanns en anledning till att rånen i Bergsjön framförallt ägde rum vid Teleskopgatans hållplats och gångvägen upp mot Tycho Brahes gata i norra Bergsjön. Där bor i huvudsak människor som inte har mörkt hår och som heter Svensson, Johansson, Andersson, Pettersson etc. Rånen riktas ofta med flit mot människor om vilka rånarna tror att de har det bättre. Men i själva verket är ju de rånade lika fattiga som rånarna. De har bara andra namn och annat utseende. De har det bättre på ett sätt förstås. De utsätts inte för rasism.

Samtidigt påpekar Langhorst att det bara är en liten grupp som står för i stort sett allt våld, alla rån och allt stök. Det handlar inte om att invandrare är brottsliga. De flesta som arbetar och bor i en förort vet vilka det är som står för stöket och bråket. De borde samarbeta med polisen och andra myndigheter för att åtgärda problemen. Där tycks Langhorst och jag vara helt överens.  Men så sker inte idag och så skedde inte på den tid jag tillhörde de som langade hasch och hängde utanför den lokala affären och enligt andra bidrog till att skrämma skiten ur folk (vi själva upplevde det inte så).

Det är viktigast och intressantast i boken är de generella kapitlen om rasism, rashygien, fördomar och varför det ser ut som det gör. Sociala nedskärningar, ökade klassklyftor, bostadsbrist, institutionell rasism osv. Men de som behöver läsa detta kanske inte är den medelklassiga vänster om kommer att läsa boken utan kanske den fattiga vita arbetarklass som Langhorst så uppenbarligt föraktar.

I sitt försvar av Tensta hemfaller hon dessutom åt grova generaliseringar och sprider fördomar om ”vit” arbetarklass. Det är ett tydligt förakt slår mot en när man börjar läsa boken. Vit arbetarklass är alkisar:

Hässelby Gård var en femtiotalsförort med långa fyrkantiga huslängor och höga punkthus där det bodde massor av omöjliga människor. En hel by full av Quasimodos, minns jag att jag tänkte  ibland när jag var på väg till Konsum för att handla. Utanför Systembolaget var kön lång redan klockan nio på vardagsmorgnar.  Där stod alkisarna i klungor med sina nummerlappar och rökte hela dagen lång. I Tensta var det aldrig kö på Systembolaget, inte ens på fredagkvällarna. Muslimer dricker sällan alkohol.

Det skapade ett stort motstånd inom mig mot att läsa vidare och det kommer att innebär att fattiga ”vita” arbetare och småföretagare som borde läsa boken inte kommer att göra det. På det sättet kommer boken snarare att bli en fortsatt del i det som splittrar snarare än förenar arbetarklassen. För Langhorst föraktar fattiga ”vita” arbetare och verkar se dem som en del av det som skapat problemen med segration och rasism. Hon verkar inte heller fatta att Hässelby gård är ett resultat av exakt samma planering som Tensta. Av samma modernism, med samma problem.

Det är självklart så att muslimer sällan dricker alkohol och att alkohol är det största problemet när det gäller våld i Sverige. Men arbetarklassen i Sverige är inte alkisar. Den  arbetarklass jag känner till är det i alla fall inte, även om delar av min egen släkt varit både alkoholister och narkomaner.

I slutet av boken argumenterar hon dock för ett synsätt där problemen för fattiga och arbetare i Sverige har sociala och politiska orsaker. Politiska beslut har ökat klassklyftorna, politiska beslut har gjort det sämre i förorterna. Det är bra. Huvuddelen av boken är som jag ser det läsvärd.

De som borde läsa boken har dock slutat läsa för länge sen när man kommer till de väsentliga och bra avsnitten. Och medelklassen som läser färdigt den hummar med, håller med, men ser bara den invandrade delen av arbetarklassen, arbetarklassens minoritet. De har fått sin bild av den ”vite” arbetaren, den obildade rasisten, sverigedemokraten, bekräftad, sin bild av det är synd om de fattiga snälla och oförargliga invandrarna med sin gulliga kultur bekräftad. Boken förändrar därvidlag ingenting. Invandrare är varken bättre eller sämre än svenskar. Arbetare lever under i stort sett samma förhållanden oavsett etnicitet.

Och till slut, svenskar (dvs folk som bor i Sverige) är mindre rasistiska än andra folk. Det är känd kunskap. Det finns liksom undersökningar som visar det. Att förneka det som Johanna Langhorst gör ökar inte direkt hennes trovärdighet. Att sverigedemokraterna är rasister och sitter i riksdagen förändrar inte detta faktum. Att invandrare diskrimineras i Sverige förändrar inte heller detta faktum. Att det finns en strukturell rasism i Sverige ändrar inte detta förhållande.

Jag tycker ni ska läsa boken. Men jag blir grinig och sur när jag läser den. Den är fördomsfull och intressant. Avslöjande på många sätt. Av samhället. Av oss själva. Av Langhorst. Det finns fördomar om förorter. Det visar Langhorst. Det finns problem i förorter. Det skriver Langhorst om. Det finns bra saker i förorter. Det skriver Langhorst om. Tyvärr har Langhorst också en massa fördomar som hon luftar. Det gör boken sämre.

Anders Svensson

Läs mer: UNT1, 2, ETC, SVD, MV, Arbetet, Förortshat1, 2, 3,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hässelby gård, Sociala problem, Alhoholism, Fördomar, Tensta, Johanna Langhorst, Förortshat, Brott, Kultur, Böcker, Välfärd, Stockholm, Göteborg, Samhälle, Politik

Köp boken på Bokus

Köp boken hos Adlibris