I dagens DN har två personer från Södertörns högskola skrivit en debattartikel om problemet med Sverigedemokraterna (SD) och deras åsikter om invandringen. Inlägget överdriver Sverigedemokraterna och deras åsikters betydelse som problem. Men inte bara det. Författarna har dessutom fel på en rad punkter. För det första så är det inte SD:s fel eller förtjänst att de få ökat stöd. Problemet är den politik som förs av regeringen och som förts avregleringar under en lång tid. En politik som orsakat ökade klyftor, sämre skola, bostadsbrist, ökad arbetslöshet, fattigare fattiga och rikare rika. Denna politik är grogrunden för stödet till SD och det stora problemet
Samtidigt ska vi komma ihåg att Sveriges befolkning i sin helhet inte tar nåt stort intryck av den rasistiska, främlingsfientliga och högerextrema ideologi som SD står för. Istället är det så att Sveriges befolkningen blir allt positivare inställda till flyktingar och invandrare. En utveckling som pågått i 20 år. SD:s budskap eller berättelse som artikelförfattarna Michael Karlsson och Nujin Tasci kallar det är alltså inte nåt större problem. SD:s ”berättelse” är inte ens i kamp med nån annan berättelse. Just nu är det nämligen utklassningsseger för de invandrarvänliga åsikterna och budskapen.
Författarna har också en bisarr tanke om att det segregerade samhälle vi lever är en bild som skapats. Inte verklighet. Ärligt sagt är den idén rent snömos. Eller så vill de helt enkelt att vi ska ljuga för att framställa samhället mer rosenskimrande än vad det är. Självklart måste vi berätta att invandrare hamnar längst ner i samhället. Så ser ju verkligheten ut. Att beskriva verkligheten korrekt är inte ett problem, utan nödvändigt för att se de problem som finns. Nödvändigt för att kunna lösa problemen. Att hitta på en falsk berättelse som författarna tycks önska hjälper inte någon. Att blunda för problemen och beskriva en icke-existerande verklighet där invandrare inte diskrimineras innebär snarare att problemen med ojämlikhet, orättvisor och segregation kommer att fördjupas.
Faktum i saken är att att de flesta invandrare som kommer till Sverige är arbetskraftsinvandrare. Den överväldigande delen av dessa arbetar med låglönearbeten, arbetaryrken. Det handlar om thailändska bärplockare, polska och litauiska byggnadsarbetare, latinamerikanska städare osv. Många av de invandrare som kommit som flyktingar har också denna typ av arbeten som exempelvis bussförare, taxiförare, industriarbetare städare osv. Arbetskraftsinvandrare som kom för länge sen är ofta industriarbetare och småföretagare. De kom hit i avsikt att arbeta i industrin och så blev det och har förblivit för många, inklusive för deras barn.
De två författarna missuppfattar också saker. När man säger att invandrare byggde Sverige betyder det inte att de fysiskt byggde landet som de två författarna tycks tro. Det är en metafor. Det handlar om samhällsbygget. Det svenska välfärdssamhället hade sannolikt inte varit möjligt utan invandring.
Deras tanke om en ”slagkraftigare berättelse” som innebär att man ljuger om verkligheten vore en katastrof för invandrare och flyktingar i samhället. Det, de åsikter och tankar, som de tror sig bekämpa genom att hitta på en mer rosenskimrande verklighet skulle i själva verkets stärkas. Att berätta om verkligheten innebär inte att verkligheten skapas. Att veta hur verkligheten ser ut är nödvändigt för att kunna förändra. De två författarna från Södertörn motsätter sig uppenbart förändring.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Södertörns högskola, SD, Michael Karlsson, Nujin Tasci, Segregation, Invandrare, Flyktingar, Samhällsbygge, Invandring, Flyktingpolitik, Rasism, Klass, Arbetarklass, Sverigedemokraterna, Högerextremism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Alla har sin bild av verkligheten som styrs av den personliga agendan. Därför går det aldrig upprätta några objektiva sanningar eller någon ”korrekt” verklighetsbeskrivning. Egentligen räcker det med att klargöra var och ens ideologi, så vet man var man står. Sen finns ofta inget mer att tillägga.
Jag delar inte din uppfattning. Det finns en objektiv verklighet. retsen är en fråga om hur vi bekriver den. Vi måste försöka beskriva den så bra som möjligt. Majoriteten invandrare arbetar i låglöneyrken. Det är en objektiv sanning. Majoriteten av arbetarklassen i Sverige är inte invandrare. Det är också en objektiv sanning.
Denna ”objektiva sanning” beror väl helt på hur man definierar ”invandrare” och ”låglöneyrken”. Vem är mest objektiv när definitionerna skiljer sig åt?
Definitionen av invandrare är entydig. En person som flyttat från ett land till ett annat land är en invandrare i det andra landet, dvs landet han flyttat till. Detta gäller oavsett vistelsetid i inflyttningslandet. Låglöneyrken är yrken där man tjänar långt under snittet. Det finns klara definitioner på det området också.
Jag tycker det är lite oärligt att räkna med säsongsarbetare som ”invandrare” i vanlig mening för att putsa statistiken så att det ser bra ut. De belastar inte samhället utan jobbar här och åker hem igen. Det logiska är ju att räkna dem som bosätter säg här som invandrare och ta diskussionen därifrån.
Du har en poäng när det gäller tillfälliga säsongsarbetare. Samma resonemang gäller för övrigt också tiggare. Men de finns med i statistiken och går inte att skilja ut. Inte heller förändrar detta att invandrare i huvudsak har låglönearbeten. Det är helt enkelt ganska naturligt att det är så. Inget att varken vara upprörd eller stolt för. Det är så helt enkelt.
Mitt inlägg handlar dock inte egentligen om detta utan om huruvida man tjänar eller förlorar på att ljuga om verkligheten.