Våldsbejakande extremism – om en otillräcklig statlig utredning

Idag har den utredning som redan igår kritiserades i DN av Daniel Poohl, Christer Mattsson och Helene Lööw presenterats. Efter att ha läst igenom den kan det kan kort konstateras att den är otillräcklig. Visserligen föreslår den i stort sett enbart sociala åtgärder mot att ungdomar ska dras in i våldsamma rörelser. Eftersom de åtgärderna också kommer att motverka ungdomskriminalitet och att ungdomar hamnar i kriminella gänga så är det helt okej åtgärder. Men inte tillräckliga på nåt sätt.

Sannolikt kommer de föreslagna åtgärderna att ha noll och ingen betydelse när det gäller rekrytering till högerextrema miljöer. Inte heller kommer det ha nån betydelse när det gäller rekrytering av ungdomar till vänsterorganisationer. Utom möjligen att öka tillströmningen av ungdomar till vänstern. Det är kanske inte vad utredarnas har föresatt sig att åstadkomma.

Utredningen är apolitisk och bortser helt från ideologi och politik. Det är en svaghet och det är den svaghet som gör att åtgärder som föreslås inte kommer att ha avsedd effekt förutom när det gäller islamisk extremism. Där är det troligt att de föreslagna sociala insatserna kan fungera liksom för ett fåtal individer som dras till den högerextrema miljön eller till vänstern.

För den mycket våldsamma och starkt kriminella högerextrema miljön behövs dock också helt andra åtgärder än enbart sociala insatser, även om dessa också behövs. När det gäller vänstermiljön tvivlar jag på att samhällets insatser kan minska rekryteringen på något sätt genom de åtgärder som utredning föreslår, utan snarare blir det tvärsom.

Vänstern kommer snarare att bli mer övertygad om att den själv måste skydda sig, att den inte kan lite på samhället eller samhällets institutioner och att lagbrott är en nödvändig ingrediens när demokratin ska utvidgas. Så har det alltid varit. Utan lagbrott hade vi inte haft allmän rösträtt, utan lagbrott hade vi inte haft kvinnlig rösträtt, utan lagbrott hade vi inte ens haft borgerlig demokrati. Lagbrott är naturligt när demokratin ska fördjupas och utvidgas.

Lagbrott innebär konfrontation med de som bestämmer i samhället och deras vakthundar. Kamp mot makten och för ökad demokrati innebär konfrontation med makten och deras våldsapparat i form av polis och militär. Det kommer ibland att innebär att vänstern blir tvungen att försvara sig med våld mot maktahvarnas våldsapparat. Det är en demokratisk rättighet att göra det i kamp för mer demokrati. Det anser så vitt jag kan förstå alla Sveriges riksdagspartier så därvidlag är vänsterns uppfattning inte på något sätt avvikande. Genom att förhandla med oss kan våldsapparaten undvika våld. För vi i vänstern vill undvika att ta till våld, men anser oss att ha rätt att göra det om vi blir angripna. Oavsett om det är polisen eller våldsamma nazister som angriper oss. Nåt våldsmonopol är det knappast aktuellt att erkänna.

Kort sagt, utredningen är inte helt bottenlöst dålig. Men den är otillräcklig när det gäller att bekämpa den våldsammaste och mest problematiska extremismen (en del sossar har fått en hel del om bakfoten gällande detta). Högerextremismen som ju till och med är företrädd i riksdagen. Precis som alltid är det därför upp till oss antirasister på gatan och på nätet samt oss inom vänstern att bekämpa rasister, fascister, nazister och högerextremister. Myndigheterna blundar och bagatelliserar. Det såg vi inte minst i Kärrtorp igår.

Intressant?
Mer: Röda Malmö, Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Daniel Poohl, Christer Mattsson, Helen Lööw, Våldsbejakande extremism, Eskil Franck, Utredning, Sociala åtgärder, Antirasism, Antifascism, Högerextremism, Vänsterextremism, Fascism, Rasism, Nazism, Islamism, Sverigedemokraterna, Religion, Islam, Samhälle, Politik