Dags för arkitekterna att lämna modernismens lådor

För ovanlighetens skull är Per Gudmundson i SVD och jag överens om en sak. Det är dags att lämna modernismen och modernismens fyrkantiga lådor. Det är dags att vi får en arkitektkår som ritar vackrare hus och inte bara hus som är ämnade att sätta dem själva på kartan. Det är dags att vi får en annan arkitektur än den som ägnar sig åt olika varianter på samma tema. Fyrkantiga lådor av betong och glas. Av betong eller glas. Per Gudmundson skriver om utbyggnaden av Liljevalchs konsthall i Stockholm:

Wingårdh har bara gett oss ännu ett exempel på denna tröstlösa låda som har byggts i ett otal varianter under de senaste sextio åren. Det står ju en i varje svensk centralort. En gång i tiden var det förstås modernt. När Kooperativa förbundets arkitekter ställde upp funktionalistiska Konsumbutiker på potatisåkrarna runtom i vad som fortfarande var Bondesverige – då var det radikalt. När Alvar Aalto lät sitt stora vita rektangulära rymdskepp sväva ner på pelare över den gulliga Sysslomansgatan i Uppsala måste det ha tett sig helt fantastiskt. Men det var 1965. Nu är vi inne på 2014.

Det nya med lådan är möjligen tomglasen. Man kan fråga sig vad de betyder. De kanske är en illustration av vår tids ökande medvetenhet om resursslöseri och behovet av återvinning.

Eller så är pantflaskorna en konstteoretisk blinkning tvärsöver sjön till ett av de centrala modernistiska verken inne på Moderna museet. Men Marcel Duchamp ställde ut ”Flasktorkaren” 1914. Att Gert Wingårdh ett hundra år senare kommer dragande med själva tompavorna känns inte så modernt. Man får dock vara tacksam över att arkitekten har varit finkänslig nog att avstå från att vara intertextuell med Duchamps berömda pissoar.

Att döma av den skiss som finns när det gäller utbyggnad av Carlanderska sjukhuset i Göteborg skulle jag kunna skriva sak om den. Det ser ut att bli en fyrkantig låda som till stor del kommer att skymma den vackra huvudbyggnaden på Carlanderska. Varför i hela världen kan de inte anlita en arkitekt som kan rita i samma anda som Arvid Bjerke, den arkitekt som en gång ritade det ursprungliga Carlanderska sjukhuset? Så vi kunde få ett lika vackert hus till. Istället för en fyrkantiga modernistisk låda av glas och betong men i detta fall säkert täckt av tegel.

Dessutom är det intressant att se hur all information om Carlanderska och det tidigare landeriet Carlsberg på platsen alltid utlämnar information om vad som var platsens ändamål innan landeriet fanns där. Det var inte bara jordbruk som läsaren förleds tro från den information och historia som publicerats på sjukhusets webbplats.

Den plats där sjukhuset ligger idag var Göteborgs avrättningsplats. På höjden där sjukhuset ligger stod galgen eller galgarna där dödsdömda hängdes. Gyllenkrooksgatan skulle egentligen ha hetat Galgkrogsgatan för vid den del av Gyllenkrooksgatan som börjar vid Utlandagatan och sen fortsätter ner i en trappa mot Mölndalsvägen låg krogarna på rad. I stadsdelarna Burås och Getebergsäng. På gränsen till Johanneberg. Krogarna där en dödsdömd kunde få sin sista sup och åskådarna till avrättningarna festa loss. Namnet Galgkrogsgatan ansågs dock inte passande så den fick ett annat namn. Samma utelämnande av den riktiga historien fortsätter än idag och även på andra platser. Vid Musikhögskolan invid Näckrosdammen finns information om ”landeriet” Lyckan. Det nämns inte med ett ord att det var bödelns bostad. Bödelslyckan kallades det.

Fula hus och historieförfalskning. Hoppas det kan ta slut nu. Carlanderska borde se till att anlita en arkitekt som kan rita i Bjerkes anda och de borde publicera den riktiga och fullständiga historien om platsen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Per Gudmundson, Liljevalchs, Carlanderska sjukhuset, Arvid Bjerke, Carlsberg, Landeri, Gyllenkrooksgatan, Galgkrogarna, Galgkrogsgatan, Galgbacken, Avrättningsplats, Lyckan, Bödelslyckan, Arkitektur, Byggnation, Stadsplanering, Historia, Göteborg, Getebergsäng, Burås, Johanneberg, Samhälle, Politik