Erik Helmerson angrep i gårdagens DN Vänsterpartiet för att äventyra sin demokratiska trovärdighet genom att stundtals uppträda tillsammans med bl.a. ”revolutionsromantiska” Socialistiska Partiet.
Den radikala vänsterns sedan 1970-talet kanske mest kompromisslösa antistalinistiska och gräsrotsdemokratiska strömning jämförs med nazistiska Svenskarnas Parti (SVP). Naturligtvis helt befängt och dessutom djupt orättvist mot Socialistiska Partiet (SP). Det finns inga likheter mellan de våldsförhärligande mördarbandet SVP och det fredliga och frihetliga SP. Ett parti som tydligt tog ställning mot stalinismen i det forna Sovjet och deras satellitstater, ett part som gav praktiskt och ekonomiskt stöd till polska fackföreningen Solidaritet.
Helmerson skriverier avslöjar en otrolig okunskap om den svenska vänstern. Dessutom en otrolig nonchalans. Om något är okänt går det att ta reda på fakta genom lite sökningar på nätet.
Kanske har Helmerson ändå tagit reda på nånting och avslöjad däremd sitt eget förakt för människor och organisationer som Socialistiska Partiet som identifierar sig med såväl folkligt motstånd i form av arabiska vår, ukrainska demokratiaktivister, Occupy Wall Street och grekiska trojkamotståndare? Måhända är det ”revolutionsromantik” i Helmersons ögon att tro på den folkliga, deltagande demokratins seger gentemot både stalinistisk och kapitalistisk diktatur.
I slutändan är det bara Helmerson som avslöjar sig själv. Som motståndare till folklig kamp och folkligt demokratiskt inflytande. Som okunnig.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Svenskarnas Parti, Socialistiska Partiet, SP, SVP, Erik Helmerson, DN, Demokrtai, Rättvisa, Välfärd, Socialistiska Partiet, Vänsterpartiet, Samhälle, Politik
