Enklare planlagar behövs – men Houston är inget bra exempel

Ett antal nationalekonomer pläderar i en debattartikel i DN för vad som i praktiken är helt marknadsstyrt byggande och helt marknadsstyrd stadsplanering. De tar upp Houston som ett bra exempel på hur det kan bli om inget plan- och byggreglering finns. De fyra må vara högskoleutbidlade och intelligenta, men att se Houston som nåt positivt är otroligt dumt måste jag säga.

Vägar, vägar, vägar. Houston.

Houston är precis som många andra så kallade städer i Texas egentligen ingen stad. Det är ett antal solitära hus utspridda i ett rutmönster i närheten av varandra. Människor i Houston har flera gånger röstat mot att införa monofunktionella områden (viss områden med bara bostäder, vissa med bara kontor, vissa med bara affärer etc) den formella stadsplanering. Det är i stor utsträckning en monofunktionell stad ändå, utan blandning av bostäder, kontor och småindustrier i samma områden. Många människor vågar eller kan inte promenera omkring i Houston, där finns inget stadsliv och för att förflytta sig måste tillgång till bil finnas. Ofta finns inte ens några egentliga och ordentliga trottoarer. Stora motorvägar går på pelare rakt igenom centrala delar av staden och lämnar döda områden under och runtomkring sig. Det är människofientligt, klimatfientligt och miljöfientligt.

Affärscentrum med nåt som liknar en gata, fast utan trottoarer

Att bostadspriserna stått stilla behöver med andra ord inte vara nån bra signal. Kanske det är så att ingen egentligen vill bo i Houston även om det finns inflyttning på grund av att där finns gott om arbeten. Kanske är det så att de som flyttar in inte bor i staden utan utanför, i förorter, i villamattor där de måste ha bil.

Det är dessutom sannolikt  fel att bristen på zonreglering inneburit nån större skillnad på Hosuton och andra Texas-städer. Det finns nämligen annan reglering av byggandet i Houston med samma konsekvenser som zonlagar i andra Texas-städer:

Though Houston is the largest city in the United States without formal zoning regulations, it has developed similarly to other Sun Belt cities because the city’s land use regulations and legal covenants have played a similar role. Regulations include mandatory lot size for single-family houses and requirements that parking be available to tenants and customers.

Att föreningar av boende (Homeowners Associations) skulle planerar det mesta som debattörerna hävdar är också en sanning med modifikation. Vad jag kan få fram så planeras det mesta av privata företag vars tjänster föreningarna utnyttjar. Det betyder att en liten självutnämnd elit bestämmer hur det ska bli och se ut. Ofta utifrån hur de kan tjäna mest pengar. Samma bolag bedriver också bevakningsverksamhet, fastighetsservioeföretag, vårdverksamhet, barnomhändertagandeverksamhet, utbildningar med mera. Det är ett samhälle för de rika som finns i Houston. Jag tvivlar på det fungerar för fattiga i fattiga områden. Eller ens finns i fattiga slumområden. Vilka Houston är den sjätte våldsammaste storstaden i USA (städer med över 750 000 invånare) med en mordfrekvens på 11,8 år 2010). De städer som är våldsammare är New York, Chicago, Detroit, Dallas och Philadelphia.

De främsta problemen med svenska bygg- och planlagar är nog att de är krångliga, att det är för många som kan överklaga, att de utgår från enfunktionella områden. Detta ska vara industri, detta ska vara villor, Detta ska vara bostäder, detta ska vara kontor etc. Krångligheten och byråkrati gör det svårt att ändra planer. Planering av byggen tar lång tid och det blir därmed dyrare. Det finns problem, men Houston är inte lösningen om vi vill skapa en stad för människor, en stad med mindre transportbehov, en miljövänligt stad och en klimatvänlig stad.

Ingen planering är ingen lösning. De fyra nationalekonomerna som skriver i DN har fel. De vill ha ett samhälle som gynnar rika, deras boende och deras företag. Men de vill inte skriva det utan svamlar istället runt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Planlagar, Bygglagar, Marknadsstyrning, Houston, Stadsplanering, Bostadspolitik, Klimat, Trafik, Bilism, Kollektivtrafik, USA, Samhälle, Politik