F! behöver räta ut frågetecken – för förändring krävs folkrörelse-perspektiv

Medan Social­demokraterna är i full gång med att backa sig till regeringsmakten och Vänsterpartiet verkar ha naglat sig fast vid frågan om vinst i välfärden, men inte verkar vilja ta ett steg därifrån, finns det ett parti som med djärvhet bankar på fyraprocentsdörren till riksdagen: Feministiskt initiativ. F! räds inte att sticka ut och framstår som myllrande, dynamiskt och principfast. Problemet är att det är så svårt att riktigt få grepp om vilka principer partiet egentligen slår vakt om.

F! som organisation har en aktivistisk prägel, med intressanta, kunniga och drivna företrädare – samtidigt står partiet helt utan utomparlamentariska perspektiv på politiken. F! framstår på många sätt mer radikalt än Vänsterpartiet – samtidigt valde partiet att ingå i den socialdemokratiska EU-gruppen, knappast känd för sin radikalitet. Oklarheterna kring var F! står politiskt har stimulerat till både kritik och ifrågasättanden och det är tydligt att Feministiskt initiativ är omgärdat av frågetecken som behöver rätas ut.

En del av oklarheterna kommer sig troligen av att F! inte är sprunget ur arbetarrörelsen. Partiet verkar inte betrakta politiken som en del av en större rörelse utan se parlamentarismen som en slags plattform att driva igenom punkterna i partiprogrammet. På så vis framstår valet att ingå i den socialdemokratiska EU-gruppen som mera begripligt med dess stabilitet och storlek.

I F! finns öppningar för nytänkande som är uppfriskande i ett politiskt klimat så hårt förankrat i hundraårig tradition av höger-vänsteruppdelning, men vi får inte glömma att det också var så Miljöpartiet lanserades.

Det finns liksom hos MP inslag i F!s perspektiv som pekar på en blindhet för att ”höger-vänsterskalan” faktiskt är förankrad i en materiell verklighet. Något som bäddar för en vandring i borgerlig riktning.

När F! föreslår skattesänkningar för kulturarbetare med hänvisning till yrkesgruppens viktiga demokratiska nytta blottas en syn på skatter som inte är förankrad i någon progressiv tradition, utan i en syn på skatter som en slags kollektiv bestraffning och på skattesänkningar som ett substitut för facklig kamp.

Om Feministiskt initiativ är ett parti som förespråkar ett samhälle utan förtryckande strukturer måste de inse att ett sådant samhälle inte byggs inom kapitalismens ramar – och att den kraft som önskar förändra balansen måste bäras upp av en rörelse utanför parlamenten. Om F! vill vara en verklig samhällskraft måste de ha ett folkrörelseperspektiv. F!s partiprogram är idag istället fullt av detaljerade insatser mot olika former av diskriminering.

Feministiskt initiativ är ett parti i rörelse, men det måste slå vakt om att vara parti med rörelse om det skall göra allvar av att vara någon omvälvande politisk kraft i samhället.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 26/2014

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Folkrörelser, Sociala rörelser, Parlamentarism, EU, EU-valet, Riksdagen, Riksdagsvalet, Feministiskt Initiativ, Socialdemokraterna, Samhälle, Politik