Kvicksilversvindeln

I senaste numret av Filter skriver de om en omfattande svindel med kvicksilver som genomförts i Tyskland. Istället för att omvandla metalliskt kvicksilver till kvicksilversulfid, allmänt kallat cinnober, smugglade återvinningsbolaget Dela Recycling ut kvicksilvret till Schweiz. Smugglingen var nödvändig då export av kvicksilver från EU är förbjudet.

Från Schweiz kan kvicksilver exporteras helt lagligt utan problem och det var vad Dela Recycling gjorde. De sålde kvicksilver på öppna marknaden och tjänade grova pengar. Kvicksilver används idag framförallt för att framställa guld vid småskalig guldmalmsbrytning i fattiga länder. En verksamhet med mycket stora miljö- och hälsoproblem.

Totalt smugglade det tyska bolaget ut 1 200 ton kvicksilver ur Tyskland. 40 ton kom från Sverige och bestod främst av sådant som återvunnits genom att folk lämnat in batterier. En del av det svenska kvicksilvret, cirka 10 ton, tycks dock faktiskt ha omvandlats till kvicksilversulfid. Allt såldes på öppna marknaden och det mest hamnade säkert i den småskaliga guldgruvsindustrin. En del har säkert också hamnat i elektronikindustrin. Även andra företag har varit inblandade i de illegala och miljöfientliga affärerna med kvicksilver:

Enligt den schweiziska tidningen Beobachter, som kommit över läckt e-post från Delas ledning, tyder mycket på att åtminstone 500 ton av Delas kvicksilver lastats av vid Batrec, reningsanläggningen i Wimmis. Där har det övertagits av företaget Air Mercury, vars ägare Roger Burris tidigare bolag hade försatts i konkurs efter en stor miljögiftsskandal.

Vart kvicksilvret sedan tog vägen är svårt att veta, men schweizarna tycks ha agerat försäljningscentral för Dela. I januari 2012 levererade Air Mercury exempelvis 20 ton kvicksilver till Istanbul, men det finns inga uppgifter om var metallen kom ifrån.

Enligt FN:s miljöorgan UNEP går de största illegala kvicksilverrutterna från Schweiz till transitländer som Turkiet och Singapore, varifrån metallen säljs vidare till länder i Latinamerika, Afrika och Asien där den används till småskalig guldutvinning.

I artikeln i Filter delges dock ett perspektiv på kvicksilveranvändning som lätt ger intrycket att det var användning av kvicksilver i batterier som var det stora problemet. Det har aldrig varit det stora problemet. Inte heller användningen i amalgam för att laga tänder har varit det stora problemet. Kvicksilverbatterier kom långt efter att problemen med kvicksilver i naturen hade uppmärksammats och långt efter att kvicksilveranvändningen börjat begränsas. Istället var det användningen av kvicksilver som bekämpningsmedel som var det stora problemet:

Giftiga kemikalier hade dock använts sedan många årtionden. Den svenska industrin introducerade PCB i större skala redan 1929, främst som isoleringsmaterial i elektrisk apparatur. År 1940 började jordbruket använda alkylkvicksilver för betning (skydd mot växtsjukdomar och skadedjur) av utsäde. Massa- och pappersindustrin följde efter och började bekämpa svamp med fenylkvicksilver. I slutet av 1940-talet blev det vanligt med storskalig användning av det mycket effektiva insektsmedlet DDT.

De första indikationerna i Sverige på att något var på tok kom i slutet av 1950-talet. Statens veterinärmedicinska anstalt upptäckte att ringduvor dog av kvicksilverförgiftning, och man misstänkte – men kunde inte bevisa – ett samband med kvicksilverbetningen. En annan uppmärksammad händelse inträffade i Skåne år 1958, då man en morgon fann 15 000 starar som dött av DDT-förgiftning.

I Sverige höll pilgrimsfalken  totalt på att utrotas på grund av kvicksilver, PCB och DDT. Starar som en gång i tiden uppträdde i flockar om flera hundratusen fåglar är idag en ovanlig fågel. När jag vara barn var starar mycket vanligare än koltrastar. Idag är det omvänt.

I slutet av 1960-talet förbjöds kvicksilver i massaindustrin och som betningsmedel i jordbruket i Sverige. Därefter minskade kvicksilverhalterna i många utsatta miljöer kraftigt. DDT förbjöds 1970 och 1969 fick Sverige en miljöskyddslag.

Cheferna i Dela Recycling står åtalade i Tyskland för grovt bedrägeri, skatteflykt och grovt brott mot miljölagen, vilket kan ge flera års fängelse. Dom faller i juli. Rättegången inleddes den 12 april i år vid tingsrätten i Essen. De åtalade är Dela Recyclings två verkställande direktörer Jost Kottmeyer och Christian Bonmann, samt Delas firmatecknare Ralf Kölzer och en schweizisk affärspartner kallad ”Wolfgang T”.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Air Mercury, Dela Recycling, Batrec, Kvicksilver, Svindel, Miljögift, Batterier, Återvinning, Guldutvinning, Roger Burris, Jost Kottmeyer, Christian Bonmann, Ralf Kölzer, Miljö, Ekonomi, Brott, Tyskland, Schweiz, Gruvbrytning, Jordbruk, Skogsbruk, Samhälle, Politik