Elitskryt och evolution

Boknytt
Kampen mot illusionerna
Richard Dawkins
Fri tanke

Elitskryt och evolution

Eftersom Richard Dawkins är världens kanske främsta evolutionsbiolog (jag har alla hans 13 böcker, se fotnot) har han fått välförtjänt beröm – och berömmer nu tillbaka, och berättar om sina frotteringar med världens högdjur och celebriteter från ärkebiskopar till it-stjärnor, komiker, professorer, förläggare och Nobelpristagare. Och deras privata flygplan och flotta lyxhem etcetera.

Detta är andra delen av den produktive populärvetenskaplige författarens självbiografi, och liksom i den första delen är det väldigt mycket om just alfamänniskor som ömsesidigt prisar varandra och kliar varandra på ryggen. Man storknar av detta jolmande på de första ganska ointressanta 350 sidorna.

Behållningen av boken finns på de sista 150 sidorna där han äntligen återkommer till, och kommenterar, olika delar av sina böcker. Och som vanligt tvingas han ta upp det olycksaliga missförstådda ordet ”självisk” i genombrottsboken ”Den själviska genen” från 1976 (hans mest kända verk – avskydd av många vänstermänniskor, trots att Dawkins själv kallar sig socialist).

Titeln hade lika gärna kunnat vara ”Den samarbetande genen” (vilket Richard Dawkins påpekade redan när boken 30-årsjubilerade 2006).  Men innehållet hade varit detsamma, poängterar han. Precis som individer kan samarbeta av själviska skäl kan gener göra det (även om det som vanligt måste påpekas att detta är ett förenklat sätt att förstå tanklösa processer av själlösa gener).

Som boken understryker sker det naturliga urvalet ”i samarbete” (gennivå och individnivå). Dels sker detta viareproduktörerna – de många generna, dels genom deras gemensamma ”bärare” – individen (och dennes aktiva beteende).

Då måste alla gener i kroppen samverka eftersom de har samma bärarorganism – och därmed samma intresse. Citat: ”en gens ´miljö´ i stor utsträckning består av andra gener”…”Samarbete är vad alltsammans handlar om.”

Detta samarbete sker för genernas och individens bästa för att ”bäraren” ska överleva och reproducera sig. Sedan dör individen och med honom alla gener utom ”syskongenerna” i ägg och spermier – de enda gener som går vidare till framtiden (sen tillkommer minnet av bäraren, min sidokommentar):

”Och det är i det här ytterst viktiga avseendet som gener är ”själviska” och ”samarbetsvilliga” på en och samma gång: en hörnsten i det som jag, i mina mer övermodiga stunder, skulle vilja kalla min världsuppfattning”.

Som vanligt är det mycket religionskritik i boken. Den brittiske etologen Dawkins är en ledande kämpande militant ateist på global nivå, som retar sig på inskränkta fundamentalistiska kristna (som jag i min ungdom i Småland).

Tyvärr tycker jag att han vad gäller islam inte tillräckligt betonar skillnaden mellan farlig islamism och de många vanliga muslimernas vardagliga religiositet. Han saknar tyvärr en tillräckligt klar gränslinje mot islamofobi, som jag ser det.

Som jag skrivit i tidigare recensioner (som ”Illusionen om Gud”) tycker jag att han slösar bort sin evolutionära genialitet på meningslösa angrepp på religionen – den har funnits överallt i tiotusentals år och försvinner nog knappast i första laget.

Och varför skriver han aldrig om de olika evolutionära förklaringshypoteser om religion som finns. Till exempel att det är en kulturell evolution för att stärka samhällssammanhållningen och lag/grupplydnaden (och kanske en ”oplanerad” biprodukt till vår växande intelligens och dödsmedvetenhet, min kommentar).

Intressanta är vidareutvecklingarna av ”The Extended Phenotype” (Den utvidgade fenotypen), som kommer in på filosofiska frågor om hur vi ska se på världen. Genotypen är våra gener, fenotypen är det kroppsliga resultatet av genernas samverkan med miljön – alltså den individuella organismen – som vi själva. Men fenotypen kan vara mera.

Fågelns bo, spindelns nät, och bäverns hydda och till och med den sjö som däms upp är resultat av ett genetiskt inprogrammerat beteende. Därmed är de en förlängd ellerutvidgad del av fenotypen, enligt författaren. Men hur är det med människors bostäder då? Nej, de är inte genetiskt inprogrammerade, svarar Dawkins.

Men bävrarnas hydda och sjö är ju deras gemensamma fenotyp. Därmed hänger de samman med varandra så att hela bäversamhället är en enda kollektiv fenotyp, som jag ser det. Gäller inte något liknande vad gäller sociala insekter (undrar jag)?

På liknande sätt är vi människor och andra sociala djur programmerade för att känslomässigt interagera med varandra, manipulera, informera och kommunicera med varandra. Detta för att bilda par, familjer, släkten, vänskap, grupper och hela samhällen.

Är då inte, undrar jag, det mänskliga samhället som psykosocialt fenomen (inte de kulturella och arkitektoniska uttrycken av samhället) en för människor gemensam beteende-fenotyp?

Är alltså vi individuella människor beståndsdelar av en delad kollektiv samhällsfenotyp? Eller är det att driva det filosofiska för långt?

Hans Norebrink

# Richard Dawkins tretton böcker inklusive denna bok:

1. ”Den själviska genen” (1976)
2. ”The Extended Phenotype” (1982)
3. ”Den blinde urmakaren” (1986)
4. ”Livets flod” (1995)
5. ”Climbing Mount Improbable” (1996)
6. ”Unweaving the Rainbow” (1998)
7. ”A Devil´s Chaplain” (2003)
8. ”The Ancestor´s Tale” (2004)
9. ”Illusionen om Gud” (2006)
10. ”Så gick det till” (2009)
11. ”Verklighetens magi” (2011)
12. ”Nyfikenhet och förundran” (2013)
13. ”Kampen mot illusionerna” (2015)

# Dawkins diskuterar även vidare kring fenomen som språkets evolution, memer (”kulturella gener”), evolution som ekonomisk hushållning med begränsade resurser, social beteendeutveckling ur solitära föregångare, släktskap som förstärkare av socialitet, att människan inte är evolutionens slutmål, (inget om gruppselektion), Darwinfientliga samhällsvetare, religiösa och postmodernistiska flumresonemang, ingen gendeterminism vid sjukdomar, ”kaosteori” och ”epigenetik” som överreklamerat mode, artens samlade genpool, parapsykologiska bluffmakare, slagrutan som vidskepelse (men hallå, jag kan hitta vatten med slagruta!).

Läs mer: DN, UNT, Dagen, VLT, Alba,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kampen mot illusionerna, Richard Dawkins, Evolution, Elit, Gener, Evolutionskritik, Kultur, Böcker, Religion, Biologi, Samhälle, Politik

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus