Problemet är inte höga vinster i välfärdsföretagen som Ilmar Reepalu tycks hävda. Felet är dessa privata välfärdsföretag finns. Den enda vettiga lösningen på den ökade ojämlikheten inom vården, skola, äldreomsorg etc är införandet av enhetsskola under gemensam kontroll, gemensamt kontrollerad sjukvård osv.
Stopp för religiösa skolor och stopp för privata skolor drivna i vinstsyfte. Stopp för privata sjukhus och vårdinrättningar som drivs i vinstsyfte. Ägandet måste inte i sig vara statligt eller kommunalt. Skolor kan mycket ägas av stiftelser men det totalt fria skolvalet måste sannolikt avskaffas om segregation och ojämlikhet ska kunna minskas.
Fri etableringsrätt för vårdcentraler, i den mån det finns, liksom det totalt fria valet av vårdinrättning, måste också avskaffas för att skapa ökad jämlikhet.
Att förbjuda vinster i välfärden kan lösa vissa av problemen med överföring av resurser från fattig till rika. Privat vinstdriven vård innebär en överföring av våra gemensamma pengar som vi betalt i skatt till rika människors penningpung. Förbud mot vinster i välfärden försvårar denna överföring. Att bara förbjuda vinster i välfärden löser dock inte ett enda problem med segregation och ojämlikhet. Reepalus utredning är därför inte tillräcklig, det är uppenbart redan innan en presenterats.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Rättvisa, Välfärd, Välfärdsföretag, Privatskolor, Religiösa skolor, Vinstdrivna skolor, Segregation, Ojämlikhet, Jämlikhet, Vård, Skola, Skolpolitik, Omsorg, Hälsovård, Sjukvård, Klass, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Den enda vettiga lösningen på den ökade ojämlikheten inom vården, skola, äldreomsorg etc är införandet av enhetsskola under gemensam kontroll, gemensamt kontrollerad sjukvård osv.”
I en tidigare kommentar (http://blog.zaramis.se/2016/09/04/ateruppratta-tron-pa-det-gemensamma/) resonerade jag om välfärdsstatens ”ofantliga” strukturer. Som jag ser det är ”välfärdsföretagandet” till en del en reaktion på denna problematik. Jag har inget problem med ditt grundresonemang men samtidigt kan jag inte komma ifrån att det bland ”välfärdsföretagen” (men säkert inte alla) finns småskalighet och platta strukturer, vars positiva effekter inte går att avfärda.
Att bara avskaffa ”välfärdsföretagen” utan att samtidigt kraftigt reformera de hierarkiska byråkratiska överbyggnader, som tyvärr kännetecknar det gemensamma samhällsbygget, tror jag kan leda till besvikelser, besvikelser som lätt kan starta en reaktion i motsatt. Jag är inte alls övertygad om att våra gemensamma byråkratitunga samhällstrukturer i dagsläget har förmågan att anta den utmaning det skulle innebära att åter ta full kontroll över välfärden.
”Att förbjuda vinster i välfärden kan lösa vissa av problemen med överföring av resurser från fattig till rika.”
Så kan det kanske vara men samtidigt är kreativiteten enorm i att hitta kryphål. Mindre vinster kan t.ex. hanteras genom högre ersättningar till styrelseledamöter och ledande befattningshavare. Andra möjligheter kan vara att köpa olika slag konsulttjänster från företag som står ägarna nära. Att överföringen av resurser från fattig till rik skulle minska är långt ifrån självklart. Att kontrollera skulle dessutom kräva en omfattande byråkratiapparat, som förmodligen skulle kräva allt annat än försumbara resurser.
Den krassa verkligheten – som jag ser den – är att vi de senaste 25 åren målat in oss i ett hörn. Det tragiska är att det saknas enkla och rättframma sätt att ta sig ur detta hörn.
PS 1
Sedan är nog frågan om avskaffande av ”välfärdsföretagen” dessvärre ganska hypotetisk. Socialdemokraterna är fast beslutna om att de skall få vara kvar och någon riksdagsmajoritet för ett avskaffande (detta är en lagstiftningsfråga och inte primärt en budgetfråga) är knappast i sikte. Reepalu har givits uppgiften att utföra ett ”indiskt reptrick” för att tillfredsställa vänsterpartiet. Hur han lyckas i detta uppsåt ska bli intressant att se men jag har svårt att tro att vänsterpartiet skulle ge upp sin främsta valfråga mot ett vinsttak på 8 procent.
PS 2
Visst jag inser att jag är en stor pessimist men i dagens verklighet kan jag inte se det på annat sätt.
Jag tror att platta strukturer finns främst bland småföretag drivna utifrån nåt visst pedagogiskt synsätt och föreningsdrivna skolor och vårdinrättningar. Dessa kan lika gärna drivas i stiftelseform vilket garanterar gemensamt och offentligt inflytande men också ger en frihet för de som driver enheten med nån speciell pedagogik eller vårdfilosofi.
Min fru är förskolechef i kommunen (Göteborg SDN Centrum) och det är en klart platt organisation. med en chef för hela förskolesektorn och sen en stadsdelschef. 3 nivåer. det tycker jag är ganska platt och inte speciellt otympligt. På skolområdet ser det likadant ut. Hur det ser ut i den gemensamma vården har jag ingen kännedom om.
Att det är en hypotetiska fråga är vi överens om. Men det är ju det mesta av det jag tycker. Inget som kan genomföras imorgon. Bara i flyktingfrågan och frågan om straff och brott är jag överens med majoriteten i Sverige.
”Dessa kan lika gärna drivas i stiftelseform vilket garanterar gemensamt och offentligt inflytande men också ger en frihet för de som driver enheten med nån speciell pedagogik eller vårdfilosofi.”
Säkert, men det är ändå lite av en kapitulation. Min bild är att de stora strukturerna är förlamande och slår ihjäl mycket av initiativkraften utifrån underifrånperspektivet. Trots allt drivs fortfarande en huvuddel av välfärden av det gemensamma och det är här något bör göras.
Stora organisationer kräver nivåneddebrytning för att fungera, det inses. Organisering är inte lätt och den optimala lösningen finns förmodligen inte. Problemet är att varje nivå i en stor gemensam organisation fjärmar utförandenivån från väljarna. Tag region Västra Götaland, med dryga 1.6 miljoner invånare, som exempel. I toppen finns ett fullmäktige med 149 ledamot. Varje ledamot har alltså att representera cirka 11 000 invånare. Min egen övertygelse är att organisationer av detta slag aldrig någonsin kommer att kunna ta ett underifrånperspektiv. Hälso- och sjukvård, som är regionens huvuduppgift, är områden som finns i invånarnas vardag på ett mycket påtagligt sätt, den är därför värd en bättre organisering. För mig är det ett grundläggande feltänkande i denna organisationsstuktur, ett feltänkande som blir ännu en av spikarna i den gemensamt drivna välfärdens likkista.
…och till råga på allt finns det starka krafter som ytterligare vill utöka regionen genom att tillfoga både Halland och Värmland. Underifrånperspektiv är inget som dessa centralistiska förespråkare (som vi kan hitta tvärs över den politiska skalan) ens vet vad det är.