Vänsterpartiet och sopstrejken

Sophämtarnas strejk i Stockholm har satt frågor som berör många arbetsplatser i blixtbelysning. Det ovanliga med sophämtarna är inte att de utsatts för försämringar – krav på mer arbete och sämre villkor är något som väldigt många av oss ställs inför, om än inte alltid på ett så brutalt sätt som sopföretaget Reno Norden gjort. Det ovanliga är hur de anställda reagerat på detta.

Arbetsgivare har en väldig vapenarsenal att ta till, alltifrån övervakning och detaljstyre i det dagliga arbetet till att hota med att lägga ner eller flytta hela verksamheten, allt inom lagens ramar. De som arbetar har å sin sida bara rätt att prata. (Och i många fall knappt det.) Arbetsdomstolens dom, att strejken strider mot lag och avtal, understryker dessa extremt ojämlika maktförhållanden som råder på arbetsplatserna. Förra fredagen slog Arbetsdomstolen (AD) fast att strejken på Reno var olovlig. Läget komplicerades av att ett 30-tal anställda sjukskrivit sig. Vid domstolsförhandlingen hade sex läkarintyg skickats in till arbetsgivaren och sedan dess har fler skaffat intyg på att de är för sjuka för att gå till jobbet.

AD uppmanade alla sjukskrivna som inte hade läkarintyg att gå tillbaka till arbetet. Men nästan alla av dessa har redan sagt upp sig. Arbetsgivarsidan hävdar att såväl massuppsägningen som sjukskrivningarna är olovliga stridsåtgärder. I oktober när strejken på nytt ska upp i AD, kommer detta troligtvis att prövas igen.

Sent på tisdagskvällen 18 juli skickade sopgubbarna ut ett pressmeddelande. Det lyder:
”Är strejken slut? Kalla det vad ni vill, men vi går inte tillbaka till Reno Norden. Vi uppmanar alla att bojkotta företaget. Både kunder och arbetare. Sopgubbarna har sagt upp sig, är på semester, några är sjukskrivna, någon jobbar. De som enligt uppgift nu kör sopbilarna är inga riktiga sopgubbar, utan nybörjare. Sopberget i Stockholm bara växer! Så fort stockholmarna kommer tillbaka från semestern exploderar sopmängderna i soprummen. Den första oktober svämmar Södermalm och Östermalm också över av sopberg, om Reno Norden tar över efter Liselotte Lööf. Vi börjar gärna hämta sopor igen, men inte på Reno Nordens villkor.”

Genom sina aktioner har sophämtarna lyft fram att det inte räcker att snacka, det krävs gemensam handling för att svara på arbetsgivarnas maktutövning. Varje strid, hur liten och betydelselös den än verkar, påverkar förhållandena på alla andra arbetsplatser och därmed i hela samhället. En framgång för arbetarna sprider hopp och självförtroende medan ett nederlag gör att vi drivs djupare ner i känslan av att vi är maktlösa och inte klarar av att stå emot företagen. Ännu mer så när en strid blir så omtalad som sopkonflikten i Stockholm som därför blir extra viktig att stödja för alla som vill flytta fram de arbetandes positioner.

I ett fall som sophämtarnas (liksom Hamnarbetarförbundets strid i Göteborgs hamn) kan det finnas en särskild möjlighet att stötta de arbetande. Genom att utnyttja det faktum att det är kommunen som är uppdragsgivare åt företaget som striden gäller går det att utnyttja politiska kanaler och plattformar för att sätta press på arbetsgivaren.

Vänsterpartiet som sitter med och styr Stockholms stad skulle där kunna ge ett handfast bidrag för att stärka opinionen för sophämtarna och sätta politiskt tryck på företaget. Men istället gick deras företrädare i Stockholm ut med ett uttalande som helt undvek att ta ställning för de strejkande. Inte med ett ord gav de sophämtarna det stöd de så väl behövde, utan lyckades undvika att ta ställning till såväl strejken, som företagets agerande och de strejkandes krav, vilket är en bedrift i sig.

Anser V att detta är priset de måste betala för att sitta vid makten bedrar de sig själva. Med en sådan hållning har de ingen makt alls. De blir bara en del av överheten.

När en aggressiv arbetsgivare ger sig på sina anställda och samtidigt riskerar att förvandla Stockholm till en stinkande sophög duger det inte med konstateranden som att ”det finns idag ett stort stöd för att fortsätta att upphandla kommunens verksamhet”. Just exempel som Reno Norden är argument för att sluta upphandla sophantering och annan välfärdsverksamhet och återta den i kommunal regi.

Det anser också V i Malmö. De privata bolagen pressar kostnaderna för löner och arbetsvillkor för att vinna upphandlingsavtalen , säger Anders Skans, gruppledare för V i Malmö kommunfullmäktige. ”Ska vi fortsätta att göda de privata bolagen med skattemedel eller ska vi slå vakt om den offentliga och demokratiska kontrollen över servicen och välfärden?” Där stödjer också vänsterpartiet sopåkarna i sin kamp för schyssta villkor.

Vad som är politiskt möjligt avgörs inte av aldrig så välformulerade uttalanden eller förhandlingar i det politiska systemet utan av klasskampen. Och den som inte känner igen klasskampen när den pågår kommer aldrig att kunna bidra till att förändra maktförhållandena i samhället. Förhoppningsvis kan de många medlemmar i Vänsterpartiet Stockholm som rimligen står på de strejkandes sida ta sina företrädare i örat och se till att deras parti klart och tydligt tar ställning för soparbetarna.

Lars Henriksson, metallarbetare och medlem i Socialistiska Partiet

Ursprungligen publicerat i Internationalen.

Förbundet Arbetarsolidaritet har startat en insamling och anslagit tjugotusen kronor till de strejkande sopåkarna och deras familjer för att stötta inför AD-böter.

Alla kan bidra till insamlingen vars medel går oavkortat till de stridande sopåkarna.
Swish: 1236992952
Bankgiro: 418-6482

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Sebbe Persson

    ”Vänsterpartiet som sitter med och styr Stockholms stad skulle där kunna ge ett handfast bidrag för att stärka opinionen för sophämtarna och sätta politiskt tryck på företaget. Men istället gick deras företrädare i Stockholm ut med ett uttalande som helt undvek att ta ställning för de strejkande. Inte med ett ord gav de sophämtarna det stöd de så väl behövde, utan lyckades undvika att ta ställning till såväl strejken, som företagets agerande och de strejkandes krav, vilket är en bedrift i sig.”

    Lierar man sig med mittenhögern, som vänsterpartiet gör på alla nivåer, blir det så här. Makt är aldrig gratis och det är något som de jävla svinen i vänsterpartiet borde vara medvetna om. Genom byteshandel, som aldrig är något jämt byte, försöker vänsterpartiets ledare ge oss föreställningen att man har en verklig maktställning. Makt korrumperar och avlägsnar alltid makthavaren från verkligheten vilket också gäller vänsterpartiet. Medan ledarskiktet sitter och glänser och fiser ihop med makten slåss sopåkarna i skiten, fy fan!. Min blankröst i nästa val ligger redan klar för att stoppa ned i kuvertet…