Få trodde det var möjligt. Men katastrofen i Syrien förvärras för varje dag i takt med diktaturens, stormakternas och jihadisternas urskiljningslösa slakt på motståndare och civilbefolkning.
Assadregimens och Rysslands bombningar och blodbad på befolkningen i östra Ghouta.
Den turkiska invasionen av Afrin för att krossa den kurdiska rörelsen. USAs försök att ta kontroll över oljeproduktion i östra Syrien efter mördande bombardemang mot IS och utradering av ryskstödda Assadstyrkor.
Israels bombningar av iranska baser i Syrien och försök att beväpna vänskapliga miliser på Golan.
I infernot av bombningar, massakrer och folkfördrivning genom skiftande taktiska allianser ska den syriska revolutionens kamp och förhoppningar begravas och glömmas. Demokratiska fri- och rättigheter för alla medborgare och folk i Syrien, utan sekterism och förtryck, var målsättningen som för sju år sedan fick väldiga befolkningsmassor att som en del av den s k arabiska våren, våga höja sina röster mot diktaturen. Men den demokratiska revolutionen möttes av regimens terror, massgripanden, tortyr och massakrer.
I de väpnade strider som följde spelade Assadregimen ut sina sekteristiska kort för att med stöd av iranska styrkor framställa kampen som en strid mot sunnitisk jihadism. Samtidigt började bl a saudiska makthavare backa islamistiska rebellgrupper militärt. Och en blodig sekteristisk våldscirkel hade börjat utlösas.
Medan den demokratiska rörelsen attackerades från olika håll förvandlades Syrien till ett slagfält för imperialistiska och regionala stormakter som söker använda Syriens aktörer för egna intressen. Och i kampen för överlevnad har såväl regimen som rebeller ingått skiftande och ödesdigra allianser.
Assadregimen hade ingen chans att överleva utan gjorde sig till verktyg för Rysslands och Irans geopolitiska intressen.
Delar av den splittrade oppositionen stöttades av Saudiarabien mot såväl Irans inflytande som mot den demokratiska rörelsen – vilket stärkte reaktionära islamistiska terrorgrupper.
Andra delar av den syriska oppositionen, den så kallade Nationella Koalitionen, deltar i Erdogans turkiska angrepp i Afrin för att krossa det kurdiska PYD/YPG.
De kurdiska rebeller som inom den militära formationen SDF fått massivt stöd av USA för att besegra IS, har inlett samarbete med Assadtrupper för att hålla stånd mot den turkiska offensiv som även inbegriper enheter ur den Fria Syriska Armen…
Det är inte svårt att se den mördande logiken i sådana allianser med ”min fiendes fiende”. Och inte heller obegripligt utifrån avgrundsskillnader i styrkeförhållanden. Ändå förgör de förutsättningarna för mänskliga lösningar och utvägar ur infernot. Syriens demokratiska krafter behöver den kurdiska nationella rörelsen liksom kurderna behöver Syriens demokrater. Hos Assad, Erdogan, Putin och Trump finns ingenting annat att hämta än fortsatta blodbad och skamliga svek när despoterna och imperialisterna dumpar sina forna ”vänner” efter fullgjort värv. För den internationella arbetar- och solidaritetsrörelsen gäller att inte snärjas av slagfältens blodiga allianser utan stå upp för fred, demokrati och solidaritet mellan folken.
Stopp för terrorbombningarna av Ghouta och Idlib! Omedelbart eldupphör, massiv humanitär hjälp till den syriska civilbefolkningen.
Stopp för den turkiska invasionen av Afrin, blockera Erdogans offensiv internationellt, solidaritet med kurdernas nationella rättigheter.
Ut med alla imperialister och stormakter från Syrien, ned med Assaddiktaturen och jihadisterna – för ett demokratiskt och jämlikt Syrien med lika rättigheter för alla medborgare och folk.
Det är i den riktning världens arbetar- och solidaritetsrörelser bör verka för att inte låta dagens blodkaos dränka de förhoppningar och löften som bars upp av den syriska revolutionen.
Ursprungligen en ledare i Internationalen
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Assad, Assadregimen, IS, ISalmiska staten, Ghouta, Idblib, Afrin, Golan, YPG, FSA, Erdogan, Putin, Trump, Syrien, Israel, Iran, USA, Ryssland, Krig, Imperialism, Diktatur, Saudiarabien, Politik, Samhälle
