WWF har precis presenterat sin Fiskguide. Den är till för att leda konsumenten rätt när det gäller vilka fiskarter som är bar att äta ur miljö- och hållbarhetssynpunkt. I media presentationer av fiskguiden framgår det hur okunniga alla journalister är om fiske. De hittar på saker som inte står i fiskguiden och de drar helt felaktiga slutsatser utifrån det som står där.
Makrill har exempelvis inte fått rött ljus. Garnfångad makrill, på sin höjd nån procent av all fångad makrill, har fått rött ljus i guiden. Makrill som helhet har gult ljus på grund av en felaktig beståndsuppskattning som lett till att de den tappat sin MSC-märkning. MSC-märkningen kommer att komma tillbaks varvid makrillen automatiskt får grönt ljus. De flesta journalister påstår at makrill fått rött ljus. Men det är alltså inte sant. Anledningen till att de kan sprida dessa falska nyheter är att de är totalt okunniga om fiske. Den enda makrill som har rött ljus är den som fångas av små kustnära fiskebåtar som fiskar med garn. Är det verkligen rimligt att bojkotta dessa fiskare?
Räka fånga i Skagerak och Nordsjön av norska fiskebåtar har fått rött ljus. Det blåses också upp i rapporten. Men det är en helt betydelselös uppgift. All räka som fångas i Skagerak och Nordsjön är MSC-märkt och har därför grönt ljus. Det finns alltså ingen räka från Skagerak och Nordsjön som har rött ljus. Okunniga journalister sprider felaktiga fakta och falska nyheter. Det största hotet mot fisket I Sverige är nog faktiskt okunniga journalister som producerar och sprider falska nyheter.
Men även rapporten innehåller många verklighetsfrämmande element och WWF och dess talesperson Karin Glaumann vilseleder på alla sätt de kan. Glaumann agerar väldigt oseriöst. Hon agerar som om garnfiskad makrill var nåt vanligt. Det är det som sagt inte. Storskaligt fiske med drivgarn som förekommer i andra delar av världen och förr var vanligt nr det gäller makrill- och sillfiske i europeiska vatten är numera förbjudet i Europa. Det verkar faktiskt som om Glaumann inte känner till detta.
WWF påstår i guiden också att bifångster är omfattande (kan vara) i lysfisket av skarpsill på Västkusten. Det är inte sant. Fisket bedrivs av några få pyttesmå båtar i Gullmarsfjorden och en större båt på annat håll. Det finns idag inga problem med bifångster i det fisket.
När det gäller sillen är fiskguiden delvis meningslös. Sill som fångas i Skagerak och Kattegatt kan vara vårlekande rügensill, höstlekande nordsjösill och lokall lekande skageraksill, Den sistnämnda finns det inga kvoter för så den är fri att fiska, nordsjösillen finns det inga problem med och rügensillen går inte att på något sätt skilja från de andra. Fisket bedrivs på hösten när de tre olika bestånden lever blandat i Skagerak och Kattegatt. Ingen vet hur mycket av varje bestånd som fångas. Att därmed ge gult ljus för rügensill (vårlekande sill) är en meningslös åtgärd om ingen har någon som helst nytta av. De enda som drabbas är de små båtar som fiskar rügensill i Öresund och de två trålare som fiskar rügensill i Östersjön. Jag finner inte att det på något sätt är meningsfullt att bojkotta dem. Ljusmärkningen från WWF saknar i detta sammanhang helt funktion. Den är helt meningslös och kanske skadlig.
Förvillaren Glaumann antyder vidare i ett uttalande i SVT att 90% av världens fiskbestånd fiskas för hårt. Det är inte sant. Sanningen är att 67% av världens fiske är hållbart och 82% av den sjömat som äts är hållbart producerad. Överfiske är dock mycket riktigt ett stort problem i världen, men inte i Nordostatlanten (nordvästeuropa). Dock är det inte det värsta hotet mot fiskbestånden i världen. Överfisket minskar faktiskt överallt och ingen fiskart har nånsin utrotats genom fiske.
