På kultursidorna pågår just nu en bisarr debatt om hur elak eller snäll en ska vara mot Yahya Hassan eller Athena Farrokhzad. Debatten tycks handla om att Farrokhzad enligt en del varit elak mot Hassan och att Farrokhzad som inte är arbetarklass inte får lova att vara elak mot Hassan. Eller nåt sånt. Jag håller ytterst sällan med Farrokhzad i hennes analyser då jag anser att ras, etnicitet, hudfärg och liknadne är de helt dominerande faktorerna för hennes samhällsanalys. Klass är underordnat eller lyser helt med sin frånvaro.
Detta är något som kritikerna av Farrokhzads kritik av Hassan också tar upp, men det tycks inte vara det väsentliga. Utan istället tycks det vara hennes person som är det viktiga. Dvs att hon inte är arbetarklass och att hon därför är en makthavare. Inet att hon har fel i sak. Om hon har fel i sak kring Hassan vet jag i och för sig inte, men hennes alster i debatten om sig själv och Hassan imponerar inte. Det gör inte heller hennes motståndares alster.
Det är alltså faktiskt en obegriplig debatt om saker som är ointressanta kring två personer där den ena är död och den andra en ganska maktlös författare. De andra inblandade i debatten är också helt okända författare som exempelvis Lidija Praizovic eller så är de proffessionella tyckare i stora medier som America Vera Zavala. De senare bland vilka vi har nog betydligt större makt än de tidigare. Det hela känns som ett bråk i en ankdamm.
Personligen har jag ingen relation till Hassan, har aldig läst honom utan bara läst om honom. Men uppenbarligen var han olycklig och kanske också en idiot. Det jag läst om honom tyder på det senare. Jag känner America Vera Zavala och Athena Farrokhzads bror men åsiktmässigt när det gäller den politisk analysen hamnar jag troligen närmare Praizovic och Rebecka Kärde som också skrivit om det hela.
Med det sagt anser jag att det faktiskt är helt ointressant om Farrokhzad är arbetarklass eller inte. Hon har rätt att ha vilken åsikt om Hassan hon vill och har rätt att uttrycka den oavsett sin klassbakgrund. Det är inte okej att hävda att den som inte är arbetare får inte ha en åsikt om något som skrivits av någon i arbetarklassen. Det är ett mycket dåligt sätt att föra en debatt på. Naturligtvis har klassbakgrund betydelse för ställningstaganden men det innebär inte att dessa ställningstaganden ska förkastas bara av den anledningen. Farrokhzad har säkerligen något mer makt än Praizovic, men det är oväsentligt. Ingen av dem har nån större makt att tala om.
Men de har båda större makt än vad jag har. I Farrokhzads analys av samhället har dock jag som är vit, äldre man, mer makt än vad hon har. Det säger sig själv att det bara är dumheter.
I Praizovics analys har jag mycket mindre makt än Farrokhzad då jag är arbetare och inte har tillgång till medias kultursidor, debattsidor och intervjurum. Jag anser att Praizovic har rätt på denna punkt. Men jag kan uttrycka mig, är politiskt aktiv och driver en an Sveriges största politiska bloggar och är därmed inte helt utan makt. Därmed har jag mer makt än de flesta arbetare.
Jag är uppväxt under arbetarklassförhållanden och har varit industriarbetare under större delen av mitt liv. Mamma var inte uppväxt i arbetarklassen men pappa var det. Min identifikation är arbetarklass. Min inkomst är lägre än de flesta arbetares och min sysselsättning är egenföretagare i databranschen. Så vad är jag?Jag är nog att se som medelklass precis som alla andra inblandade i debatten. Men det är nog egentligen helt ointressant i sammanhanget. Och jag har liksom de andra lyckats producera ett inlägg om debatten i sig.
