Den svenska skogen har nästan aldrig varit naturlig

Sen medeltiden har den svenska skogen till stor del varit brukad och inta naturskog. I Bergslagen var skogen brukad för att förse gruvor och järnbruk med trävaror, bränsle och träkol. Skogen i hela Bergslagen var i praktiken brukad.

Från Dalarna/Hälsingland och söderut så fungerade skogen som jordbruksmark, dvs betesmark, och det mesta i alla områden nära kusten avverkades för tillverkning av båtar och skepp. På Västkusten kalhöggs hela landskapet på 1700-talet och förblev kalt till mitten av 1900-talet då både planterad och naturligt förökad skog vuxit upp igen.

På 1800-talet och i början av 1900-talet utdikades större delen av alla kärr, mossar och sumpmarker i södra Sverige vilket medförde att många speciella skogs- och naturtyper i princip försvann. Detta gjordes främst för jordbrukets skull, men senare också för att möjliggöra städernas expansion.

All granskog i södra Sverige, Götaland, är skog som planterats under 1800-talet och 1900-talet och har ersatt tidigare betesmark och lövskog.

Även i Norrland användes stor delar av skogen som betesmark, i det fallet till renar. På 1800-talet och i början av 1900-talet avverkades större delan av skogarna i Norrland. De kom senare att återplanteras med barrträd. Naturlig urskog i Sverige är mycket sällsynt och bör naturligtvis bevaras i större utsträckning. Men majoriteten av de svenska naturreservaten består av planterad skog eller bevarad betesmark (ängsmark, hedar, lundar, strandängar etc).

När Rebecka Bohlin i ETC därför vill bevara mer naturlig skogsmark i Sverige är det därför både bra och felaktigt. Naturlig skogsmark, ursprunglig mark, är extremt sällsynt och den skog vi alla ser när vi är ute i skogen är en skog producerad och skapad av människan.

Hennes uppfattning om vad som behöver göra är rimlig och vettig:

Stoppa avverkningen av skog med höga naturvärden, mer skydd (20 procent) och betydligt bättre miljöhänsyn på brukad mark.

Miljöhänsyn är att förbjuda kalhyggen och avverka kontinuerligt istället. Då minskar utsläppen rejält och den biologiska mångfalden behålls.

Men Bohlins uppfattning om naturlig skog är fel då all skog i Sverige i praktiken är miljöer skapade av människan. All existerande gran- och tallskog utom den som i modern tid växt upp naturligt i områden där det tidigare var skoglöst och funnits kvar i fjällen är planterad eller spridd från skogsplanteringar. Det är dessutom inte naturlig skog som är bäst för den biologiska mångfalden, utan skog som används som betesmark. Sådan betad ängs- och skogsmark är mycket rikare på arter än en tall- och granskog. Skog skapad av människan vilket gäller nästan all skog i Sverige är dock också värd att bevara i många fall. Det finns även i den unika miljöer.

Bohusläns skogar visar också att det går ganska snabbt att få tillbaka ett skogslandskap på våra breddgrader även om skogen totalt avverkats och bergen legat kala i mer än 100 år. Problemet är dock att de växter och djur som trivs i hedlandskap, på strandängar och liknande då löper risk att försvinna. Många av de naturområden som idag är skyddade kräver därför mänsklig skötsel i någon form för att de värden vi vill bevara ska finns kvar.

Vill vi ha kvar ljunghedar, strandängar och kala klippor måste marken exempelvis betas och i viss fall också brännas regelbundet. Vill vi ha kvar ängar, lundar, stora ekar med mera så måste också marken betas. Vill vi kunna röra oss i skogen måste den skötas för annars kommer vi snart inte att kunna röra oss där. Den naturliga urskogen (liksom stora kalhyggen) är i allmänhet något där människan inte kan vistas. Det har också ett värde i sig men inte så stort som Bohlin anser. För blåbär behövs en ganska öppen skog utan en massa sly. För hallon behövs kalhyggen, nedlagda grustag eller gamla gärdsgårdar och diken. Björnbär och slånbär kräver betesmarker och lövskog eller gärdsgårdar och diken. För kantareller och andra svampar är blandskog bäst.

De flesta arter som är utrotningshotade i Sverige är kopplade till det gamla kulturlandskapet och inte till skogslandskapet, varken det ursprungliga eller det av människan skapade som vi har idag.