Sverige började förfalla i och med kommunallagen 1991 då kommuner fick rätt att bete sig som aktiebolag, föreslår en av Gemensam Välfärds stöttepelare. Och det kan medges att den lagen har betytt en del för kommersialiseringen och den växande korruptionen inom den offentliga sektorn i Sverige. Men vi är faktiskt bara en utkant i världen, och utvecklingen var på gång överallt. Kanske kan man säga att kommunallagen var ett ovanligt dumsmart sätt att hantera den utvecklingen. En sorts anpassning till förhållandena, av samma kvalitet som Bildts kronförsvar från samma tid.
Efterkrigstiden var som bekant en fantastiskt framgångsrik era inte bara i den nordatlantiska världen. Ett inte oväsentligt bidrag till framgångarna hade getts av andra världskrigets segrarmakter i Bretton Woods 1944. Där och då slog man bland annat fast att stater måste ha rätt att fatta politiska beslut till fördel för sina medborgare och inte bara traska patrull efter marknadskrafterna, och stiftade en rad regler om detta. Denna eftergift hade man blivit tvungen till av det systemkaos världsmarknadens härjningar hade orsakat, inte bara i form av finanskriser utan också av två världskrig. Inte minst hade man blivit tvungen till det tack vare starka folkrörelser som ifrågasatte systemets legitimitet.
Överenskommelsen byggde på att USA som världsekonomins odisputable storebror upprätthöll principerna i allas intresse.
Systemet föll samman 1973, säger ekonomihistorikern Susan Strange, när USA vägrade spela sin roll. Vietnamkriget hade orsakat ett skenande budgetunderskott och nu passade USA på att dumpa lite av sina skulder på resten av världen genom att vägra lösa in dollar i guld, en av reglerna från 1944.
När USA på detta vis vägrade leva upp till reglerna började andra viktiga stater göra likadant. Strange nämner några viktiga beslut – men det viktigaste var att UK i strävan att locka till sig bankaffärer började ge avkall på de regler från 1944 som dittills hade hållit bankerna till ordningen. Snart följde både USA och andra större länder efter tills framemot 1990 banker och andra finansbolag var i stort sett fria att sätta sina regler själva och fuska efter behag. Varpå Vilda Västern bröt lös.
Teoretiskt sett skulle man ha kunnat ena sig om nya globala regler för att hindra de värsta svindelaffärerna, säger Strange – men eftersom stater konkurrerar med varandra och ser andra staters svaghet som egen styrka finns ingen möjlighet att nå enighet om detta.
Det finns givetvis andra skäl till att systemet bröt samman 1973. Ett viktigt sådant var att drivkraften i den tidigare högkonjunkturen bestod av ett antal teknologier eller tekniksystem som inte kunde byggas vidare på i oändlighet utan att det blev löjligt och framför allt olönsamt. T.ex bilism, hushållsapparater och flyg. Det saknades följaktligen intresse i att hålla uppe investeringstakten och de samlade vinsterna började användas till luftaffärer istället. Den som har påpekat detta är i första hand Carlota Pérez.
Givetvis hade man kunnat börja investera i något nytt istället, t.ex. hållbar utveckling. Men detta skulle ha krävt en ny institutionell ordning för att styra tillbaka pengarna i vettiga saker – och någon som hade kunnat driva igenom något sådant fanns ju inte.
Det finns givetvis inget skäl till att just svenska kommuner ska delta i den globala spekulationsekonomin, lika lite som varför t.ex. Rädda Barnen eller Blomstermåla Idrottsklubb ska göra det. Offentlig förvaltning och business är två skilda saker, med två skilda mål och två skilda styrande mekanismer. Inga objektiva skäl tvingar en kommun att spekulera. Det är tryggare att avstå.
Men förståelsen för detta bröt samman långt tidigare, antagligen för att offentliganställda chefer ville ha lika stora privilegier som sina privatanställda likar, men kanske främst för att det inte längre var lika lätt att uppnå goda politiska resultat i finansbubblornas och de avtagande vinsternas kaos efter 1973. Kommunallagen är ett uttryck för detta, men det är också New Public Management och Magdalena Anderssons tro på att staten måste gå med vinst.
Antagligen krävs en folkrörelsemobilisering lika stark som den som rådde på 20-30-talen för att förståelsen ska komma tillbaka och ge uttryck i fastslagna globala regler.
Men just kommunallagen kan faktiskt ändras utan att man behöver vänta på globala initiativ.
Jan Wiklund, ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.