Emanuel Karlsten har i en krönika i GP fått en del Göteborgshistoria och anekdoter om bakfoten. Det är ju iofs en krönika och därför kanske inte så viktigt. Men ändå.
Namnet Gothenburg är gammalt men är inte det tyska namnet som Karlsten påstår. Det tyska (och nederländska) namnet var Gotenburg. Så sent som vid 300-årsjubileet 1923 användes detta namn på affischer och annat material som var på tyska.
Gothenburg som namn förekommer första gången redan 1607, dvs innan dagens Göteborg var anlagt. Det var alltså det engelska namnet på Karl IX Göteborg. Engelska som språk användes redan då i Nya Lödöse. Staden som skulle ersättas med Göteborg. Som dessutom inte låg några mil från Göteborg som Karlsten tycks tro utan i nuvarande Gamlestaden.
I det privilegiebrev som gällde mellan 1621 och 1695, så reglerades också hur staden skulle styras. Detta privilegium skrevs så vitt jag vet på två språk, svenska och nederländska (inte tyska). Tre presidenter, en svensk, en nederländsk och en tysk, skulle rotera i tre månaders perioder på posten, och 12 rådmän skulle också utses, 4 svenska, 3 nederländska, 3 tyska och 2 skotska.
Redan från början var staden Göteborg alltså flerspråkig och de aktuella språken hade egna namn på staden, Göteborg, Gotenburg och Gothenburg.
Gamlestadens Fabriker, SKF och Volvo
Den när det gäller Gamlestadens Fabriker, SKF och AB Volvo är historien mycket intressantare än vad Karlsten verkar ha förstått. Från början var Gamlestadens Fabriker ett sockerbruk som ägdes av familjen Sahlgren som sedan övertogs av Rosenlunds Spinneri AB med C.D. Lundström och släkten Barclay som ägare. När detta bolag kom på obestånd så övertogs anläggningen av Johansson & Carlander som senare blev finansiärer också för SKF och Volvo. Gamlestaden Fabrikers AB bildades.
Att engelsktalande familjer sökte sig till Göteborg berodde inte heller på att det fanns billig arbetskraft utan på att de ville tjäna pengar på export av svenska råvaror, dvs trävaror och järn. Sedan kom de att investera en del av sina profiter (vinster) i industri. Dessutom kom en stor grupp skottar hit som politiska flyktingar, däribland den förste i familjen Carnegie.
Kullager och sfäriska kullager
I textilfabriken användes så klart kullager redan från början och Sven Wingquist är inte uppfinnaren av dessa. Kullager har funnits sen sen romartiden och Leonardo da Vinci utformade en modern variant. Det var vanligt att lagren skar som Karlsten skriver men leran var inte orsaken till problemet.
I ett sfäriskt kullager kan axeln snedställas. Bild: Public domain
Bomullsdamm är sannolikt tillräckligt problematiskt för lagren men framförallt innebär långa stänger (axlar) som roterar att det finns krafter som vrider stången år olika håll. Stången (axeln) skevar helt enkelt. Ett vanlig kullager kan inte hantera detta och går sönder. Det Wingquist kom på var ett sätt att hantera detta. Han uppfann de sfäriska kullagret som innebär att huset som kulorna finns i och innerringen kan vridas i förhållande till ytterringen.
Det sfäriska kullagret var det som låg till grund för bildandet av SKF.
Volvo grundades i sin tur på initiativ av SKF:s försäljningschef Assar Gabrielsson och civilingenjören Gustaf Larson. Bolaget hade grundats redan 195 för att äga varumärket Volvo som var tänkt att användas för en serie kullager. Bolaget var dock vilande fram till 1926 då det istället kom att omvandlas till ett företag för biltillverkning. Tillverkningen förlades till en nedlagd kullagerfabrik på Hisingen.
Det är inte många rätt i Karlstens krönika och en tycker ju att han bord ha kunnat läsa på lite bättre istället för att fantisera ihop några helt felaktiga och ofullständiga anekdoter. En krönika och en story visserligen. Men ingen lär sig nåt av att läsa den.
