Skjutningar kanske inte det stora problemet

Polisen menar att de haft stora framgångar i arbetet mot ledargestalterna i de kriminella nätverken, men samtidigt fortsätter skjutningarna. Men egentligen bara i Stockholm. Samtidigt är det så att skjutningarna kanske inte är problemet med den organiserade brottsligheten. Det är bara det problem som uppmärksammas mest. Hotet mot samhället i from av att välfärdsystemet privatiserats och därmed öppnats upp är värre. Detta har gjort det möjligt för kriminella att sko sig på välfärdens bekostnad.

Efter en period där de grova öppna våldsuppgörelserna gick ner ligger antalet skjutningar återigen på mycket höga nivåer. Mellan januari och augusti i år sköts 35 människor ihjäl. Det totala antalet skjutningar uppgick till 220 stycken. 19 av dessa personer (54%) sköts ihjäl i Stockholms polisregion som bara har 23% av befolkningen i Sverige.

Konkurrens om makten

Polisen menar att ökningen av de grova våldsuppgörelserna under de senaste månaderna förklaras med att gängen har hämtat sig efter de framgångar polisen hade mot ledande aktörer efter Encrochat och Trojan Shield (ANOM). När individer som befunnit sig längre ner i de kriminella nätverken vill kliva uppåt uppstår ofta konflikter när flera vill ta över efter tidigare ledargestalter.

Denna förklaring är uppenbarligen inte sann för då skulle det se likadant ut i hela landet. Det gör det inte.

– Vi har nått stora framgångar i toppen av nätverken och det är rätt väg att gå. Vi kommer fortsätta i samma riktning. Polisen har i dagsläget 254 pågående utredningar som gäller mord och mordförsök. Nu måste andra aktörer tillsammans med oss jobba systematiskt även mot botten av nätverken. Med ett uthålligt och samlat arbete mot dessa aktörer ökar vi kraftigt möjligheterna att vända utvecklingen av det grova våldet, säger Johan Olsson, chef för polisens nationella operativa avdelning Noa.

Johan Olsson menar att kraftfullare kommunala brottsförebyggande insatser kan göra stor skillnad. Exempelvis genom att polisen och kommunerna har en närmare dialog efter så kallade SoL14-anmälningar* för att fånga upp barn i riskzonen. Detta arbete tycks inte fungera överallt. Kommunerna kan också tillsammans med andra arbeta för att minska segregationen och det utanförskap som många människor i utsatta områden upplever.

– Skjutvapenvåldet drabbar många på ett livsavgörande sätt och samtidigt är de bakomliggande problemen betydligt större. Den organiserade brottsligheten tillåts växa genom att systematiskt utnyttja strategiska sårbarheter i samhället. Kriminella utnyttjar allt från bristande integration till digitalisering och friare rörlighet av kapital och människor. Överger vi medborgare i perifera områden faller samhället sönder därifrån, säger Johan Olsson.

Sårbarheter i samhället

Några exempel på de sårbarheter som kriminella utnyttjar är enligt polisen när bidrag betalas ut från välfärdssystemen på felaktiga grunder. Att politiker eller tjänstemän i offentlig verksamhet på olika sätt påverkas att fatta beslut som gynnar de kriminella. Vidare att bristande integration och större acceptans för narkotika har skapat ett stort antal utsatta områden där barn växer upp med en skev verklighetsbildDe blir då också enkla byten för kriminella.

Jag tvivlar också på att dessa förklaringsmodeller är korrekt då de inte tar hänsyn till att det ökande antalet skjutningar enbart är ett Stockholmsfenomen. Förklaringarna måste snarare ligga i skillnader mellan Stockholm och andra delar av Sverige.

En del av en sådan förklaring kan vara att polisen och andra myndigheter arbetar på olika sätt i oliak delar av landet En annan förklaring kan vara att de kriminella gängen i andra delar av Sverige är bättre organiserade och att de därför inte skadas så mycket när ledande personer åker in.

Läs mer:

Stockholmspolisen fixar inte sitt jobb

Fotnot: * Enligt 14 kap 1 § Socialtjänstlagen är polisen, med flera, skyldiga att anmäla till kommunen om det råder misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa.