Vi behöver fler gemensamma riter

När jag blev aktiv i Alternativ Stad för femti år sen hade vi stormöten första måndan varje månad, kl 19 efter flyglarmet.  Övriga måndagar hade vi veckomöten. Och dessemellan möten i de projektgrupper vi var med i. Och dessemellan hängde vi en del på lokalen på Bryggargatan.

Jag kan inte påstå att vi var särskilt arbetseffektiva. Mycket kunde tyckas vara dösnack. Men det var en synvilla. I själva verket gjorde vi precis vad vi skulle för att bygga upp den kollektiva sammanhållningen och självförtroendet, och bland annat våga konfrontera poliser med hästar och hundar i Almstriden.

Vad människor gör för att bilda ett ”vi” med förmåga till kollektiv handling är, enligt Randall Collins: Sociological insight är att mötas, gå igenom kollektiva riter, och skapa symboler och heliga ting. Dessa möten, riter, symboler och heliga ting kommer då att symbolisera gruppen och göra den till en solidarisk kropp där alla deltagare ingår.

Att tillhöra en grupp

I totemistiska religioner, moderna religioner och politiska rörelser fungerar det på samma sätt. Samhället/sekten/rörelsen är större än den ingående människan, men något abstrakt som bara kan uppfattas via symboler och gemensamma riter – dans, böner, demonstrationer, möten. Utan symboler och riter krymper vi ihop till individer, känner oss små och maktlösa och orkar ingenting.

En av de främsta fördelarna av att höra till en grupp ligger så nära till hands att man gärna bortser från det. Det är opåtagligt men ändå helt verkligt Det är den känslomässiga energi man tar emot genom att delta i en intensiv social sammankomst. Det är på grund av denna känslomässiga energi folk kan göra saker i en folksamling som de inte kan eller vågar ensamma.

Gruppen gör att de känner sig starka för att de är delar av något som är större och starkare än de är som individer. Det tenderar också att få dem att känna sig ha rätt, eftersom de genom att delta i en gemensam aktivitet gör något mer än bara något egennyttigt. Det är därför folk som handlar gemensamt klarar av mycket större ansträngningar än de skulle göra ensamma. (Collins, s 39)

När organisationer skippar de gemensamma mötena och riterna och lägger sig på Facebook skriver de under sin egen dödsdom. Då blir deras anhängare små, maktlösa och individuella, och klarar inte av något annat än att klaga, eller kanske man ska säga gnälla. Något man kan iaktta på vilken Facebookgrupp som helst. Och kanske också i samhället i stort.

Ja, jag vet. Det är enkelt och kräver ingen energi att ligga på Facebook. Men utan investering ingen vinst. Utan arbete ingen skörd. Utan kollektiv uppbyggnad inga segrar.

Du kan ladda ner Sociological insights gratis som pdf på z-lib

Jan Wiklund

Tidigare publicerat på Folkrörelsbloggen

Läs också:
Liked it? Take a second to support Jan Wiklund on Patreon!
Become a patron at Patreon!