Gängvåldets orsaker – misslyckade förändringar av polisen

Polisen förstatligades 1965 som ett led i att effektivisera och modernisera den tidigare kommunala eller semi-statliga polisen. Därvid påbörjades en process som sedan dess bara gått i en riktning. Polisen allteftersom lämnat kommunerna och organiserats i större enheter på större orter.

Före förstatligandet fanns det poliser i drygt 500 polisdistrikt/landsfiskalsdistrikt med placeringar på drygt 1 000 platser. I samband med omorganisationen omvandlades dessa till 118 i princip självständiga polisdistrikt. Något som efterhand reducerades till 21 fristående länsmyndigheter för att vid den senaste reformen 2015 reduceras till en enda polismyndighet för hela landet. Nu med polisrepresentation på knappt 100 platser och under ledning av en person, rikspolischefen som sitter i Stockholm.

Samtidigt ska vi ha klart för oss att det fanns ett polisdistrikt i Sverige som inte genomförde alla beslutade förändringar. Ett sådant distrikt var Göteborg som därför lyckades behålla en effektivare polisverksamhet med högre en högre uppklarning av brott och bättre lokalkännedom. Detta avspeglar sig idag i att poliser från Göteborg flyttas till andra polisdistrikt för att råda bot på problem som finns där. I Skåne tillsattes en ny polisledning från Göteborg för att få bukt med de mängd problem som fanns inom polisen där i form av ineffektivitet, korruption och rasism. Stockholm ska nu får hjälp av en mängd poliser från Göteborg för att lösa problem med ineffektivitet.

Kommunerna blev utan lokala poliser

Eftersom kommunerna i vårt land inte får bedriva sin egen polisverksamhet blev de flesta dock successivt allt mer sårbara om brottsligheten ökade. Polisernas personkännedom försvann dock efterhand. Svårigheten ökade för poliserna när det gäller att förstå vad som händer i lokalsamhället och vilka som kan misstänkas begå brott och ordningsstörningar.

Detta gör att många kommuner saknar en lokalt förankrad och närvarande polis. Kommunledningarna har inget att säga till om i denna del. De har inget veto mot att polischefen drar bort alla poliser från kommunerna trots att det är kommunerna som har ansvaret för invånarnas m.fl. väl och ve, inklusive de som utsätts för brott.

Sen 1990-talet har dock brottsligheten minskat av helt andra skäl så problemen har inte visat sig förrän de senaste 10-15 åren då vissa typer brottslighet har börjat öka igen. Samtidigt har det också vuxit fram en annan typ av brottslighet. Gängrelaterad maffialiknande brottslighet.

Närpolisreform

Ända sedan 2010 har kommunerna också väntat på en närpolisreform som aviserats många gånger. Men så har aldrig blivit fallet. Vad kommunerna istället fått är en ensam kommunpolis. En rent administrativ funktion som saknar möjlighet att styra hur polisorganisationen i praktiken ska fungera i kommunen.

De överenskommelser, dialoger m.m. som upprättas mellan kommunpolisen och kommunledningen är till intet förpliktande. Andra poliser, med högre tjänsteställning, kan alltid bestämma att polisverksamheten ska ”prioriteras på annat sätt” varför det som utlovats inte kan uppfyllas. Kommunerna har i dagsläget inte heller har något lagstadgat krav att förebygga brott vilket innebär att ingenting händer.

Närpolisreformens misslyckande

I slutet av 1980-talet presenterades den så kallade förnyelsepropositionen ”Förnyelse inom polisen” (Prop. 1989:90:155). Utifrån propositionen startade Rikspolisstyrelsen ett omfattande förnyelse- och utvecklingsarbete av polisverksamheten.

De viktigaste förslagen till förnyelse handlade om att polisens arbete skulle inriktas mera på att förebygga och förhindra brott. En fortsatt prioritering var kampen mot våldsbrottslighet och narkotikabrottslighet samt ekonomisk brottslighet. Speciellt sådan som hotar stora samhälleliga värden, såsom miljöbrottslighet. Det slogs också fast att det är ofrånkomligt att det framdeles måste finnas en ordning enligt vilken inriktningen av polisens verksamhet ”prioriteras” i olika hänseenden. I propositionen beskrivs också noga hur sådan prioritering ska ske där de folkvalda polisstyrelserna som tidigare fanns ytterst var de som skulle besluta eftersom det ger en medborgerlig förankring.

Närpoliser

Rikspolisstyrelsens förnyelsearbete omfattade ett så kallat kriminalpolitiskt program för polisväsendet. Det mesta arbetet handlade om att utveckla den polisverksamhet som bedrivs längst ut bland befolkningen av de så kallade kvarterspoliserna. Denna verksamhet var redan väl utvecklad utomlands och beskriven av den internationella polisforskningen som ”community policing”. Den svenska varianten kom att kallas för 1990-talets kvarterspolisverksamhet, eller rätt och slätt för närpolisverksamhet. Det har i praktiken aldrig genomförts på de flesta håll i Sverige. Även på detta område förefaller det som om polisen i Göteborg lyckats bättre än på andra håll.

Hela tanken med den formen av lokalt polisarbete var att så långt möjligt försöka kompensera för den lokala förankring i kommunerna som försvann i och med förstatligandet. Men också att samtidigt försöka utveckla just en modern polisverksamhet som så långt som möjligt svarade upp mot tankarna i förnyelsepropositionen om lokal förankring. Med mer fokus på att förebygga och förhindra brott och att försöka närma kommunernas verksamhet till polisverksamheten.

Mycket omfattande försöks- och projektverksamhet drogs igång tillsammans med lokala polismyndigheter i bland annat Eskilstuna och Uppsala/Gottsunda under medverkan av landets då främsta polisforskare i form av Marie Torstensson och Per-Olof Wikström.

Misslyckande

Trots satsningarna kom försöket med att utveckla den nya närpolisverksamheten att misslyckas. Det främsta skälet uppgavs vara brist på pengar från regeringens sida, men sannolikt går en större anledning att finna i de kulturkollisioner som satsningen gav upphov till. Kanske var det så att de enskilda poliserna och deras fackförening mentalt inte ville tillbaka till tiden före förstatligandet då de arbetade i den kommunala organisationen.

Läs mer:

• Gängvåldets orsaker – polisens repression och utanförskap
• Gängvåldets orsaker – modernismen
• Om gängvåldets orsaker – misslyckad narkotikapolitik
• Orsaker till brottslighet och vad som kan göras åt saken
• Orsaker till gängbrottslighet
• Förklaringar, orsaker och åtgärder mot brottslighet
• Brottslighetens orsaker 1
• Brottslighetens orsaker 2
• Det finns olika typer av vinstdriven brottslighet
• Brottslighetens orsaker

Texten till stora delar tagen från en rapport från Stiftelsen Tryggare Sverige. Den är licensierad med en Creative Commons-licens som tillåter redigering och bearbetning. Texten är redigerad, förändrad, förkortad och med nya texttillägg.