Ukraina har helt rätt att välja sina allierade, exempel NATO. Principen om folkmakt gäller – demokrati och nationellt självbestämmande.
Men USA:s hyckleri är monumentalt. De fördömer helt riktigt Rysslands inblandning i Ukraina. Men självt har USA sedan Monroedoktrinen 1823 betraktat hela Latinamerika med dess 30 nationer som sin bakgård. Som sin buffertzon, sin intressesfär, sina underlydande. Precis som Sovjetnostalgikern Putin vill se Ukraina och Centralasien – de forna sovjetrepublikerna. Vad är skillnaden?
Obama tog avstånd från Monroedoktrinen, men Trump var för den. I själva verket har i doktrinens anda otaliga militära interventioner skett i Latinamerika och Karibien. Mot länder som vägrat acceptera USA:s hegemoniska överhöghet i Latinamerika. Kuba är bara ett exempel i mängden.
Monroedoktrinen vänder sig mot europeisk inblandning i Latinamerika. Men i själva verket har det alltid handlat om USA:s själviska ekonomiska, politiska och militära intressen i regionen. Otaliga militära interventioner har skett i norra Latinamerika när USA ogillat nya självständiga revolutionära regimers försök att bli självständiga på allvar, och bygga ett bättre liv för folket.
Högerdiktatur har då föredragits av USA framför demokrati. Därför stödde man fascistkuppen i Chile 1973. Därför utbildades och utrustades Latinamerikas fascistdiktaturer.
Efter andra världskriget delade USA med England och Sovjet obesvärat upp Europa i intressesfärer för de två supermakterna USA och Sovjet. USA omringade senare Sovjet med egna militärallianser.
USA fortsatte att militärt och politiskt blanda sig i politiken inte bara i Latinamerika, utan även i Afrika och Asien. Vietnam, Kambodja, Laos, Irak, Afghanistan.
USA är och förblir världens största nykolonialistiska och imperialistiska supermakt. Idag den enda. Nu vill man föra in även Ukraina i sitt herravälde.
Hans Norebrink
