Det finns en rad exempel på svenska herrlag i fotboll som en gång i tiden tillhört eliten, men sedan rasat ner genom divisionerna, lag vars storhetstid för gemene hen fallit i glömska. Norrköpingslaget IK Sleipner blev till och med svenska mästare 1937/38 och var under detta decennium en av landets mest framgångsrika klubbar.
Förutom segern 37/38 kan även klubben stoltsera med två andraplatser. Den stora profilen var vänsterinnern Tore Keller. Vid VM 1938 fanns fyra spelare från Sleipner med i den svenska landslagstruppen. Efter andra världskriget hamnade man dock i skuggan av lokalkonkurrenten IFK Norrköping. Idag huserar Sleipner i division 2.
Ett annat lag att minnas är lilla dalsländska Billingsfors IK. Man gjorde endast en säsong i allsvenskan, 1946/47, vilket utmynnade i 3 oavgjorda och 19 förlorade matcher. Laget ligger sist i den allsvenska maratontabellen och är ensamt om att inte vunnit en endaste drabbning. Dess stora stjärna Ingvar Rydell hamnade trots allt sedermera i Malmö FF och landslaget. Elitstatusen blev sålunda kortvarig och Billingsfors kom att åka rutschkana ner genom seriesystemet. Idag kan man inte ens längre ställa något seniorlag på benen.
Ytterligare ett exempel är Råå IF från Helsingborg. Som nykomling erövrades andraplatsen under säsongen 1950/51 – endast distanserat av Malmö FF. En bidragande orsak till framgången var den ungerske demontränaren Kalman Konrad. Redan efterföljande säsong ramlade emellertid klubben ur allsvenskan och har inte därefter varit i närheten av att ta sig tillbaka. Idag återfinner vi Råå i division 4.
Gårda BK
Huvudämnet för denna artikel är dock Göteborgslaget Gårda BK. Själva stadsdelen Gårda återfinner vi längs med Mölndalsån i denna Sveriges andra stad. Gårda var historiskt en del av landskommunen Örgryte som 1922 uppgick i Göteborg. Klubben grundades 1 november 1919 då 17 förväntansfulla yngre män träffades på Café Sparven. Det har genom Gårda BK:s hela historia varit fotbollen som dominerat verksamheten.
I skuggan av stadens storklubbar IFK Göteborg, Örgryte och GAIS stod man under 1920-talet och in på 30-talet för en remarkabel klättring genom divisionerna, fram till att klubben 1935 i den avgörande kvalmatchen till allsvenskan besegrade självaste Malmö FF. Hur var detta möjligt?
En förklaring kan spåras till stadsdelens vid denna tid snabba befolkningsökning. Med kemisk-tekniska fabriker och textilindustrin som naven sög man i den rådande urbaniseringsprocessen upp många unga bondpojkar, ynglingar som traktade efter gemenskap och någon livgivande fritidssyssla vid sidan om det ofta tämligen monotona slitet vid maskinerna.
En annan hemlighet bakom framgången stavas till namnet Oscar Johansson. Han var en eldsjäl i utvecklandet av det vardagliga föreningsarbetet, Dessutom ägde han ett bussbolag, vilket i gemene hens mun gav honom epitetet ”Buss-Oscar”. Buss-Oscar värvade såväl yngre påläggskalvar som mer etablerade spelare med löfte om jobb under en period med hög arbetslöshet. När väl Gårda blev en etablerad storklubb var det dessutom ett faktum som ytterligare utövade dragningskraft.
Gårda BK i Allsvenskan
Gårda kom totalt att göra åtta allsvenska säsonger under åren 1935-1943. De största framgångarna erövrades 1937/38 och 1938/39, två femteplatser som bästa Göteborgslag. Den i särklass mest namnkunniga spelaren i Gårdas dräkt var Gunnar Gren. Han kom till klubben 1938, som 17-åring från Göteborgs AIK, med löfte om jobb och körkort för såväl sig själv som sin far! Det var här som Gren utvecklade sin eminenta talang, fröet till att han sedermera blev Sveriges genom tiderna största mittfältsgeni, innan han 1941 värvades av IFK Göteborg.
Efter degraderingen 1943 – och därefter även nedflyttningen från division 2 1946 – var Gårdas tid som elitklubb över. En orsak till det var att man började tappa spelare till främst det expanderande IFK Göteborg, och då inte bara Gunnar Gren. En annan stod att finna i att den legendariske ”Buss-Oscar” 1945 gick ur tiden. Idag spelar Gårda BK i division 4.
Anders Karlsson
