Boknytt & Debatt
”Apan & Filosofen”
Farshid Jalalvand
Fri tanke
Livets okända ursprung involverade troligen någon slags ”samarbete” mellan typ vatten, kol, enkla ämnen och organiska molekyler. Encelliga celler uppstod och lever än. Tre olika slags celler kom att ”samarbeta” vidare och bilda mer komplicerade celler. Vissa av dessa mer avancerade celler samarbetade i sin tur och bildade flercelliga organismer, exempelvis vi människor.
Vi började också ett ömsesidigt nyttigt samarbete med bakterier i magen och på huden. Vissa forskare ser dessa bakterier som ett slags eget mänskligt kroppsorgan. Så nyttiga är de. En del flercelliga organismer, som djur, drog igång ännu mer samarbete genom att bilda flockar och stammar. De blev sociala djur och i människans fall supersociala djur.
För oss människor (och delvis vissa apor) som samarbetar i bygget av samhällen gäller det att få det sociala livet att fungera. Trots att alla vi människor delvis är själviska konkurrerande individualister.
Därför har vi en ärvd, biologisk, medfödd, evolutionär dragning till moral. Som kan variera kulturellt och individuellt. Men som i grunden är en del av vår normala mänskliga natur.
Det är för att vi också är egoister som moral behövs för att ”det sociala flocklivet” ska fungera. Speciellt viktigt för människan eftersom det kanske främst är hennes unikt stora socialitet som har gjort henne till jordens härskare.
Samhället kräver moral
Mikrobiologen Farshid Jalalvand, författaren till denna lilla kunniga och lättlästa, idé- och vetenskapshistoria, vill minska klyftan mellan filosofi och naturvetenskap (bra!). Detta genom materialistiska och ”Evolutionära svar på filosofiska frågor”.
Och han påpekar att redan Charles Darwin, evolutionsteorins skapare (tillsammans ned Alfred Wallace), menade att människan behövde moral för att kunna leva ihop:
”Detta är en nyckelinsikt: de flesta evolutionspsykologer som studerar den mänskliga moralen är övertygade om att den är tätt förknippad med vår flocklevnad – om människan var en solitär (ensamlevande) varelse hade det inte funnits något behov av moral”.
Det skriver Farshid Jalalvand, som också är kulturskribent och vaccinforskare. Och som alltså själv genom sina arbeten överbryggar klyftan mellan ”de två kulturerna” (Snow), naturvetare kontra humanister/samhällsvetare.
Bra kort bok, men det blir övertungt med all torr filosofi. Min gamla personliga subjektiva åsikt är att filosofi är trist. Men åter till vårt spännande sociala liv:
Snälla mot ”våra egna”
Till vår neurologiska mänskliga samarbetsmoral tillkommer sociala känslor, drifter, instinkter – för skam, skuld, altruism (osjälviskhet) medkänsla, generositet, rättvisa, sympati, medlidande, kärlek, vänskap, konformism, hjälpsamhet, indignation, prosocialt beteende, aversion mot elaka, vilja att uppfattas som god, rädd om sitt rykte.
Nu handlar ju vår mänskliga ”gruppsnällhet” inte om godhet i religiös eller filosofisk mening. Den är uppkommen i långa evolutionära processer för att de grupper som var extra sociala bättre klarade av att överleva effektivare (och därmed sprida sina gener bättre). Och så blev nästa generation än mer social – och så vidare.
Kollektivt egenintresse för gruppens skull alltså. Ömsesidig hjälp för släktingar, bekanta, närboende, och allmänt för dem man uppfattade som ”den egna gruppen”. De andra grupperna kunde en konkurrera med via krig.
Vi-och-dom-tänket alltså. Och då vore det väl bäst om hela mänskligheten hade en gemensam samlande ”allmänsklig” vi-känsla, antyder Farshid Jalavand, och jag instämmer. Men ännu är detta ett utopiskt ideal.
Progressiv nation
Detta eftersom igenkännande gruppkänsla kräver en viss kulturell likhet, och ömsesidigt nyttigt samarbete. Därför menar jag att nationer, nationalstater och nationalism inom överskådlig tid kommer att vara den högsta realistiska vi-identiteten de flesta ”vanliga människor” kan känna. Därför bör vi inte ge SD-högern monopol på Nationen, anser jag. De nationella vi-känslorna finns, och bör därför styras progressivt så att invandrarna inkluderas.
Boken tar också väl filosofityngt upp den tråkigt abstrakta frågan ”Vad är ett jag?”. Svar: …”ett permanent jag är bara en illusion”. Jaha?
Vidare: ”Hur formbar är människan?”. Svar: ”genom arv och miljö”. Och i framtiden kanske de rika som har råd ”förstärker sig genetiskt för all framtid”. Det är ett hot vad gäller ”frågan om jämlikhet”.
Varför samhällskollaps?
Den stora intressanta historiska frågan om varför samhällen kollapsar visar oväntat på många (i sista kapitlet föreslagna) miljöfaktorer typ:
Meteoritnedslag, stora vulkanutbrott, kortare istider, olika naturfenomen som varierar, torka/värme, kalla vintrar, försaltning av jordar, pandemier, miljöförstörelse, avskogning, solcykler, (överbefolkning), jordaxelns lutningsförändringar, cykler av varmt och kallt, klimatkriser… (jag har utökat listan).
Och den evigt obesvarade frågan om ”Vad är meningen med livet?”, har man även den lyckats forska vetenskapligt om. Att forska om detta är imponerande kreativt – liksom förslaget till svar:
Ett passivt djur lär sig mindre och klarar sig sämre än aktivare djur i kampen för överlevnad. Därför har evolutionen gjort sysslolöshet tråkig, och aktivitet, engagemang, socialitet och (grupp)identitet meningsskapande!
”Vi har med största sannolikhet evolutionen – det vill säga slumpen och selektionen – att tacka för att vi känner mening med tillvaron”, förtydligar Farshid Jalalvand.
Hans Norebrink, evolutionär vänstersocialist
Kommentarer
- Moralen har inte gått från Gud och religion till människan, utan tvärtom, menar Jalavand.
- Boktips: ”A Natural History of Human Morality” av Michael Tomasello.
- Våra celler kan sluta samarbeta – då får vi cancer. Slutar medborgarna att samarbeta slutar samhället att fungera – kaos på båda håll.
- Naturvetare och samhällsvetare behöver en gemensam kunskapsbas. Tidningen Curie.
- Beteendeforskning visar att speciellt små barn är mycket sociala, hjälpsamma och empatiska.
