Det verkar som om vissa naivt godhjärtade fredsvänner helt enkelt inte har greppat djupet av den ryska protofascismens ”ondskefulla” imperialistiska planer för Ukraina. De sitter ryggmärgsreflektivt fast i just nu orealistiska drömmar och favoritfantasier: Fredsförhandlingar. Vapenstillestånd. Spara liv. Folkrätten. Behandla Vladimir Putin som krigsförbrytare. Rädda Ukraina från totalt nederlag, ockupation och uppdelning av. landet. Inga USA-vapen till Ukraina (som vänstern stödjer).
Men allt detta beundransvärt välvilliga och snälla – men blåögt och orealistiska – fredsivrande leder i sin förlängning inte bara till ”rysk fred”. Inte bara till förtryckande rysk ockupation. Inte bara till total underkastelse under Ryssland. Och inte bara till att bli del av ett nygammalt ryskt imperium.
Detta ryska angreppskrig har större planer än så vilket Putin öppet redovisat för de som vill lyssna och ta till sig den objektiva sanningen och verkligheten.
Utplåna Ukraina
Putin vill utplåna Ukraina som eget område, stat, folk, nation, språk. Vill tvångsinföra det ryska språket, ryska lagar, rysk historia i skolorna, ryska vägskyltar. Inte ens namnet Ukraina ska få finnas kvar.
Ukraina ska ”russifieras”. Landets ledning och elit fängslas eller dödas. Ukraina ses som en ”omöjlig nation”, en nation som är nazism i sitt väsen (obegripligt). Dess folk ska omskolas och bli etniska ryssar.
Enligt Ryssland finns varken Lillryssland Ukraina, eller Vitryssland Belarus. De har alltid varit en del av Stor-Ryssland. Kiev är den storryska nationens vagga, och Lillryssland (Ukraina) dess viktiga kornbod.
Så vi talar i Ukrainakriget om psykologisk etnisk rensning – i betydelsen att omskola ett helt folk till att bli en del av ett annat större folk. Kanske även ryssars flyttas in för att ersätta de ukrainare som har flytt.
Kulturellt folkmord
I vilket fall som helst handlar Ukrainakriget delvis om kulturellt folkmord! Att ta ifrån ett folk dess nationella identitet och demokratiska folkliga självbestämmande.
Så vart leder de godtrogna parollerna om typ ”Fred framför allt”. När Putin endast vill ha en slutgiltig fred som innebär att: Ukraina försvinner. Upphör att existera. Dör som egen nation och eget folk.
Är ni fredsvänner beredda att arbeta för en fred som innebär Ukrainas utplåning som en egen folkidentitet? Som innebär en utrotning av dess folksjäl?
Eller är ni beredda att inse att era tankar om fred till varje pris leder till att det inte längre kommer att finnas kvar ett land att rädda – det är uppslukat av ett annat land (som ofta skett i historien). Fred på det villkoret är värre än krig!
Tyvärr fredsduvor
Eller inser ni att här gäller det för det kämpande ukrainska folket att ta emot så mycket stöd och vapen man kan få, oavsett från vem – så länge det går.
En fred på ett segrande Rysslands villkor vore som Münchenöverenskommelsen med Hitler 1938, som skulle ge ”Fred i vår tid”, men bara innebar mer krig och förtryck.
Tyvärr fredsduvor. Ska Ukraina segra som fri nation behövs det vapen och åter vapen. Och ett frihetskrig som kostar.
Precis som i Vietnam. Endast ett långt och kostsamt nationellt befrielsekrig med vapen i hand mot japaner, fransmän och USA-amerikaner kunde ge landet nationell frihet.
Så också med Ukraina. Och så länge det ukrainska folket är berett till de uppoffringar friheten kräver, så bör vi solidarisk stödja dem. Leve Ukraina!
Hans Norebrink, arbetarsocialist för fria jämlika nationer
# Att stödja amerikanska vapen innebär inte att stödja USA. Jag skrev ett inlägg om det på denna plats: ”Älska gärna USA, men hata USA-imperialismen”, Själv har jag släkt i USA, min far är född där, jag har studerat, arbetat och liftat där i två år. Jag gillar folket, men hatar USA-imperialismen.