Sedan tidig skolålder har jag befunnit mig som klistrad vid TV:n i samband med Fotbolls-VM. Mitt första minne härrör från turneringen i Mexiko 1970 där ett upphaussat svenskt landslag tyvärr blev utslaget redan i gruppspelet. Det var ett mästerskap där Brasiliens formation, med Pelé i sin sista stora utmaning och den självklara kreatören, glänste över allt annat. Finalmatchen mot Italien blev under andra halvlek en enda lång Eriksgata mot en formidabel 4-1 seger.
Med det senaste halvseklets turneringar i blickfånget är det också många av Brasiliens storartade prestationer som etsat sig fast på näthinnan. Sällan har vi kunnat beskåda en show av det slaget som laget bestod oss med i gruppspelet i Spanien 1982 – med oförglömliga profiler som Junior, Socrates, Zico och Falcao i stjärnstallet. Men ibland är bollen ovanligt rund och i åttondelsfinalen blev det sensationellt nog respass mot Italien. Vi finsmakare nämner också gärna det i vissa stycken närmast telepatiska samspelet mellan anfallsessen Romario och Bebeto när Brasilien vann VM i USA 1994 eller Ronaldo på höjden av sin snabbhet och genombrottsstyrka när VM i Sydkorea/Japan 2002 roddes hem med ackuratess. Ja, Brasilien det är fotbollsväsendets egentliga själ!
Qatar
Men i år kantas VM av ett sorgflor när det äger rum i shejkdiktaturen Qatar, ett land utan några fria val, där homosexualitet är förbjuden och där kvinnor är reducerade till andra klassens medborgare. Allra mest uppseendeväckande och skrämmande är situationen för de nästan helt rättslösa två miljoner gästarbetarna. Det är dessa som byggt alla arenor och annan infrastruktur, och vars olidliga förhållanden gjort att många av dem till och med fått plikta med sina liv. Det hela får mig att associera till första versen i Hoola Bandoolas låt ”Keops pyramid”:
Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
Och det är vi som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen
Sakernas tillstånd gjorde att min tanke var att helt avskärma mig från detta makabra VM. Men när väl turneringen startade kunde inte den fotbollsnörd som finns i mig hålla sig borta från att följa matcherna. Till mitt moraliska försvar kan jag dock invända att jag trots allt, som nu, skriver om det skandalösa att Qatar – av de korrupta paschorna i Internationella Fotbollsförbundet (FIFA) – tilldelades VM. Min tanke är också att jag med pennans hjälp ska dra mitt lilla strå till stacken för att vi aldrig mer ska behöva bevittna något liknande, när det nu ges signaler om att Saudiarabien allvarligt överväger att kandidera som värdland till VM 2034.
Vem vinner?
Vem vinner då årets VM? För ett halvår sedan tippade jag – för många kanske något sensationellt – Danmark. Det var efter att vårt grannland i kvalspelet farit fram som rena slåttermaskinen där avancemanget säkrades med nio raka segrar och 30-1 i målskillnad. Dessutom besegrade Danmark förra året titelförsvararen Frankrike i båda ländernas möten i Nations League. Men just i denna stund har Danmark överraskande besegrats av Australien och redan i gruppspelet har dess VM-äventyr abrupt fått ett slut, efter framför allt ett påfallande uddlöst anfallsspel.
I dagsläget tippar jag istället att Brasilien för sjätte gången får glädjen att höja segertrofén. Laget imponerade i de två första segermatcherna mot Serbien och Schweiz, två särdeles svårspelade landslag. Som vanligt besitter dessutom spelartruppen ett rikligt mått av teknisk briljans, även om det är möjligt att den centrala speluppläggaren Neymar på grund av skada tvingas att kasta in handduken för resten av mästerskapet. Det är därtill nu hela 20 år sedan detta fotbollstokiga land senast stod överst på prispallen och hela nationen vibrerar av längtan efter en ny skön VM-triumf.
Anders Karlsson
