Om rättsstaten och demokratin

Publicerad denFörfattareAnders_S

En rättsstat är inget fix och färdigt. Det är inget som måste se ut på ett vist sätt och det är inget som är klassmässigt, rasmässigt eller könsmässigt neutralt av sig själv. Rättssystemet är helt avhängigt hur demokratin i ett land ser ut. Det är ingen garanti för demokrati som Michael Pålsson i Magasinet Paragraf tycks tro utan precis som andra institutioner i ett land är det beroende av vilka som har makten. De som har makten i ett samhälle bestämmer på olika sätt också över rättsväsendet.

Politikerna stiftar de lagar som vi har och domstolarna bestämmer hur lagarna ska tolkas. Politikerna i Sverige kan inte direkt påverka domar eller hur lagarna ska tillämpas men de kan säkerligen påverka genom opinionsbildning och förslag på ändrar eller ny lagstiftning. Det är naturligtvis helt legitimt att arbeta så men det innebär att rättssaten i sig kan se mycket olika ut beroende vilka som bestämmer över det politiska beslutsfattandet.

Självförnyande

Men det stora problemet i Sverige är att domare och andra i rättsväsendet rekryterar sig själva. De som är domare tillsätter nya domare. Det gör att de väljer såna som tycker samma sak. är likadana och kommer från samma bakgrund. Domare i Sverige rekryteras från en liten grupp människor och i de allra flesta fall härstammar domare från den svenska överklassen och övre medelklassen. Det betyder att de företräder åsikter och uppfattningar som överklassen har. De företräder makthavarnas klassintressen. Det gör att rättsstaten i Sverige präglas av att alla inte är lika inför lagen.

Om vi då skulle följa Påhlssons resonemang om att rättsstaten är nåt fixt så är Sverige ingen rättsstat. Men min uppfattning är att det är en rättsstat men precis som allt annat påverkas rättsstatens funktion av olika klassintressen, fördomar, uppfattningar och politiska sympatier. En rättsstat är inget fixt och färdig. Det är inget absolut och det kan inte garantera demokratin. Demokrati kan bara garanteras genom att människor dagligen kämpar för att förbättra och utvidga demokratin. När folk slutar göra det kommer demokratin att försämras oavsett om vi har en rättsstat eller inte.

Olika inför lagen

I Sverige är vi inte lika inför lagen. Invandrare eller personer med invandrarbakgrund kontrolleras oftare på gatan, det är större risk att en invandrare misstänks för brott och större risk att den grips för brott. Dessutom är det större risk att det döms för brott än en person som heter Svensson. En arbetare misstänks oftare för brott än en rik person och är de misstänkta för samma brott kommer arbetaren att dömas hårdare än personen från överklassen. En kvinna misstänks mer sällan och frias i situationer när en man skulle dömts.

Det krävs inga mutor eller oegentligheter för att vi inte ska vara lika inför lagen.  Likhet inför lagen existerar inte helt och hållet. Den kan bli bättre. Men det kräver att vi kämpar för det. Annars blir det sämre.

Rättsstaten

Rättsstaten kan ändå, som Påhlsson påpekar, utgöra ett skydd för den enskilde och ett visst försvar för demokratin. Men det kan också agera som ett ombud för makten eller företräde de just nu populära teorierna och trenderna. Det kan direkt motverka minoriteters rättigheter eller välja att försvara dem. Ett rättsväsen och en rättsstat är inte per automatik och av sig själv neutral.

Det är heller inte en rättsstat om vi blint lyder orättfärdiga och odemokratiska lagar. De lagar vi anser vara fel måste vi kunna bryta mot. Om vi kan det och samtidigt få en behandlingen som är rättvis och rättssäker är det ett tecken på att rättsstaten fungerar. På denna punkt är jag och Påhlsson helt överens:

Ibland kan vissa människor förväxla rättsstaten med en stat där alla människor är laglydiga. Dessa personer brukar anse att till exempel civil olydnad är ett tecken på att vi inte lever i en rättsstat. Detta är enligt min uppfattning ett felaktigt antagande.

Det är visserligen korrekt att de flesta människor i en rättsstat sannolikt efterlever lagen eftersom lagen anses rimlig, allmängiltig och någorlunda rättvis eller i vart fall inte djupt orättvis. Men om en lag av någon person anses vara omoralisk och pervers, då är det snarast ett sundhetstecken att reagera och som yttersta åtgärd till och med bryta mot lagen.

Naturligtvis är jag också överens om de grundläggande principer som Påhlsson tar upp. En domare får inte ha personliga relationer till de som hans ska döma. Han ska inte heller vara beroende av nån annan så att han kan påverkas genom förmåner eller mutor. Dessutom måste de stå fria från staten så att regeringen och riksdagen inte bestämmer hur de ska döma i enskilda fall.

Klasstillhörighet

Men tyvärr är de ju så att domare genom att de tillhör överklassen indirekt kommer att påverkas av de åtalades klasstillhörighet. Domarnas klassmässiga bakgrund styr och påverkar deras utövande av makt genom de fördomar och åsikter de har på grund av sin klasstillhörighet, sin etnicitet, sin religion, sitt kön och sin sexuella läggning.

Exakt samma problem som gäller för domare gäller också för advokater och åklagare. Men i de fallen är rekryteringsbasen bredare. Det finns fler som inte kommer från överklassen och övre medelklassen.

Läs mer:

 

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.