Sedan den franska revolutionen 1789 har det generellt sett skett en långsam utjämning av makt och ägande, med ökande tendenser till välfärd, demokrati och socialistiska samhällsinslag (socialism definierad som politisk och ekonomisk jämlikhet – folkmakt och folkägande).
Men sedan 1980 har ojämlikheten ökat. Inte minst i Sverige som länge var ett ganska jämlikt mönsterland i den internationella debatten. Det konstaterar den franske superkändis-ekonomen Thomas Piketty, tidigare utkommen med tegelstenarna ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” (2015), och ”Kapitalet och ideologin” (2020). Och nu ”En kort historik om jämlikhet” (250 sidor).
Den senare sammanfattar de förra, men jag som amatör på det vetenskapliga temat ”ekonomisk jämlikhet” skulle gärna vilja ha en ännu kortare sammanställning. Professor Piketty kan sin sak, men jag drunknar i alla fakta och siffror. Boken är dock väldigt intressant, ögonöppnande och övertygande. Spännande om ojämlikhetens historia. En inspirationsbok för vänsterreformism, deltagande ekosocialism, och federal globalism.
Det är samhällsförändringar som kräver ”klasskamp, mobilisering, maktkamp”, för eliterna släpper inte frivilligt ifrån sig makt och ägande, det lär oss historien. Vi vanliga medborgare måste också återerövra kunskap i ekonomiska frågor, vilka ”är alltför viktiga för att lämnas till en liten klass av specialister och styrande”. ”Om den här boken har bidragit till att rusta läsarna i denna riktning, så är mitt mål helt och hållet uppnått”. (Jodå, delvis).
Klimatkris väcker
Hur ska då arbetarklassen och folkmajoriteten vakna ur sin nuvarande politiska dvala (mina uttryck)? Teoretiskt kan man föreställa sig att fredlig kollektiv kamp kan förändra samhället. Men erfarenheten lär att stora förändringar kräver kriser, typ miljö-klimatkatastrofen. Och det verkar som att många människor måste krisdrabbas dramatiskt i sitt dagliga liv för att börja ifrågasätta kapitalismen.
Det kan ”utlösa ett välgörande uppvaknande och legitimera en djupgående omvandling av det ekonomiska systemet samt nya former av ingripanden från den offentliga maktens sida, vilket skedde efter krisen på 30-talet.”. Där har Pikettys många konkreta förslag, flera på Robin Hood-temat ”ta från de rika och ge till de fattiga”: ”Skälet till att 1900-talets välfärdsstat fungerade var att vi bad de rikaste att betala mer. Det borde vi göra igen.”
Minska ojämlikheten
Krig och ekonomiska kriser kan också minska ojämlikheten, liksom social-och skattepolitik, progressiv beskattning och jämlikhet i utbildning och hälsa. Och mer internationella skatter på multinationella företag och miljardärer. Liksom jämlik finansiering av politiska partier. Och mer deltagande löntagarmakt på företagen. Den sociala staten och den progressiva skatten utgör radikala institutionella och utjämnande systemförändringar av kapitalismen, menar Piketty:
– Drivna till sin spets representerar de här institutionerna en nödvändig etapp på vägen mot en ny form av demokratisk socialism, som är decentraliserad, självförvaltande, ekologisk och mångfaldig, och som möjliggör en annan, mer emancipatorisk och mångfaldig och jämlik värld än den nuvarande.
Thomas Piketty konstaterar att den auktoritära statscentralistiska ”kommunistiska” realsocialismen misslyckades (till historiens soptipp, säger jag). Däremot utgjorde den socialdemokratiska blandekonomin före 1980 (med folkhemmet, välfärden, medbestämmandet, jämlikheten, jämställdheten) ett steg på vägen till, och en möjlig grund för, framtidssocialismen.
Hans Norebrink
# Som jag förstår det har dagens vänsterparti delvis tagit över rollen som den vänster-socialdemokrati som existerade starkare 1920 – 1986 (inom SAP). Någon har sagt att ”70-talets Sverige var kanske det närmaste vi kommit en äkta socialism”. Jag tror Thomas Piketty skulle hålla med.