Jag har tidigare skrivit om att delar av polisen drog lärdomar av händelserna i Göteborg 2001, förändrades och blev bättre. Men i stort sett inga andra har lärt sig nånting, har fortfarande en felaktig bild av vad som hände och upprepar samma dumheter i oändlighet. Journalisterna, medierna och politikerna är några av de som inget lärt.
Journalisterna
Att journalisterna inte förstår och inte heller lärt sig nåt är förbluffande tydligt när en läser recensionerna av filmen På Hvitfeldtska bodde vi. De begriper inte 10 000-tals ungdomar utsattes för grova övergrepp under några dagar. Tillsammans med anhöriga handlar det om 100 000-tals människor som fick olika former och nivåer av traumaskador. Många av dess ungdomar har aldrig kunnat tala med någon om händelserna och ingen har fått nån som helst hjälp.
För journalisterna tycks denna verklighet inte existera. Deras nonchalans är total när nästan varenda en av dem kritiserar filmen för att polisen inte får uttala sig. De verkar inte begripa att filmen är de traumatiserade unga människornas film. En film som tillhör alla de som var instängda på Hvitfeldtska. En film av och om dem. Deras film.
Traumahantering
Hanteringen av ungdomarnas traumatiska upplevelser av polisövergrepp och våld efter Göteborg 2001. Detta ska jämföras med hantering av traumat för de flera hundra ungdomar och deras många tusen anhöriga som drabbades av branden på Backaplan 1998, bara några år innan polisövergreppen i Göteborg 2001. Efter branden sattes det in enorma resurser för att hantera det trauma som överlevande undgomar och anhöriga drabbats av. Arbetet pågick i nästan 20 år och 100-tals vårdare, psykologer och andra personer var inblandade. Myndigheterna agerade föredömligt.
För de traumatiserade ungdomarna från Göteborg 2001 erbjöds inget annat än straff och hämnd. Detta drabbade alla, inte bara dem som faktiskt gjort nåt brottsligt. Inga myndigheter, inga vårdinrättningar, ingen vårdpersonal, inga psykologer. Ingenting fick dessa ungdomar ta del av. De flesta har inte en haft någon som de kunnat tala med. Detta har skadat många tusen, förmodligen 10 000-tals ungdomar och många av deras anhöriga, för livet. Myndigheterna gjorde ingenting och så har de fortsatt.
Övergrepp, våld och förtryck
Det enda ungdomar som utsätts för polisens övergrepp erbjuds är med våld. Straff och fängelse. Repression. Såväl efter Göteborg 2001 som efter förortsupploppen 2013 och påskkravallerna år 2022. Myndigheterna har inget lärt och inget har förändrats. De agerar fortfarande lika uselt som för 22 år sen. Polisen skapar oroligheter och kravaller Ungdomar traumatiseras och straffas. I media fortsätter övergreppen.
Myndigheter, politiker, tjänstemän, medier och journalister deltar alla i övergreppen på olika sätt. De lärde sig inget av Göteborg 2001 och förändrades inte. Om det har hänt nåt har det i allmänhet blivit sämre. Journalisternas (även i Göteborg) och politikernas övergrepp har blivit värre, tjänstemän, åklagare, domare, poliser med mera har blivit värre (alla utom polisen i Göteborg). Övergreppen har blivit grövre och värre (återigen med undantag av polisen i Göteborg).
Läs också:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.