Rasmus Fleischer har i ETC och på sin blogg Copyriot diskuterat Twitter, vådan och nyttan av att använda detta sociala medium kontra nyttan av att bygga upp och använda egna och oberoende plattformar. Det har lett till en diskussion i flera poddar som finns under paraplyet Radio åt alla. Rasmus Flesicher skriver bland annat:
Valet av plattform är politiskt, eftersom den som stannar kvar och är aktiv på en viss plattform även bidrar till dess fortlevnad. Detta bör inte dras till en enögd moralism där man anklagar varandra för att “legitimera” det ena eller andra för att man är en aktiv användare av Twitter, Tiktok, Flashback, Spotify eller vad det nu må vara. Det väcker minnen av en moralistisk konsumtionspolitik som var betydligt mer utbredd i slutet av 1900-talet, när identiteten som “vänster” för många kom med en lång lista på företag att bojkotta. (Mudi-Mums, någon?)
Men att välja kommunikationsplattform är ändå något mer än att välja snabbmatsrestaurang. För på en plattform som Twitter är vi inte bara konsumenter, utan även producenter. Frågan som bör ställas är i vilken mån vi kan agera kollektivt i denna producentroll. Svaret kan ofta luta mot ett nej. Men frågan måste ändå ställas gång på gång, för läget kan snabbt ändra sig. Nya tillfällen kan uppstå för oss att lämna rummet tillsammans och bidra till att bygga något nytt.
Och i ETC skriver han:
Oavsett om vi talar om Twitter eller Tiktok eller någon annan stor plattform, finns det vanligen lika många skäl till att lämna som till att stanna. Om man är någon form av offentlig aktör – en podd, ett band, en politisk kampanj – tvingas man att väga skälen mot varandra.
Den enklaste vägen brukar vara att stanna i värmen, där det känns som att alla redan är. Det näst enklaste är att storma ut ur rummet (eller bara sluta logga in). Svårast är att förhålla sig till plattformarna på ett taktiskt sätt – att kanske vara aktiv i flera sammanhang parallellt, med sikte på att underlätta en kollektiv migration, bort från de platser som inte är gjorda för oss, bort från de platser som gör oss till något vi inte vill vara.
Sociala medier och Svenssonbloggen
För mig har sociala medieplattformar som Twitter och Facebook spelat en marginellt roll. Jag har byggt upp en egen plattform, Svensson, som dock istället är beroende av att synas på sökmotorerna och då särskilt Google. Ett oberoende socialt medium har med tiden också kommit att spela en stor till för min kommunikation med omvärlden. Det är flashback. Detta utan att jag själva arbetat för att få uppmärksamhet på flashback.
Men då jag skapat en stabil och ganska stor läsarkrets på min blogg Svensson får jag också med en viss regelbundenhet länkar i olika trådar på flashback. Mejl har också en stor betydelse. Forskare, poliser, journalister och andra följer min blogg via mejl.
Plattformar
Därför berörs också mitt lilla medieimperium väldigt lite av den diskussion Fleischer och Radio åt alla för. Jag håller dock helt med om det som Rasmus Fleischer skriver och är väl därmed också överens med Radio åt alla. Men diskussionen om mejladress (Radio åt alla har ingen mejladress) har jag åsikter om. Jag får ofta tips om saker jag kan skriva om via mejl och får regelbundet kontakt med personer jag skriver och andra om via mejl. En mejladress är viktig om syftet är att bygga upp en egen plattform. Jag kan förmodligen lämna facebook utan att det påverkar min blogg någonting.
Dessutom har jag en massa följare via mejl för i motsats till Rasmus Fleischer har jag koll på hur många läsare jag har, hur de kommer till min blogg och hur de följer vad jag skriver. Jag har också en hel del följare via RSS men vet inte exakt hur många. Det är därför jag vet att varken Facebook eller Twitter har nån större betydelse. Mastodon har ingen betydelse alls men jag har ett konto där precis som på facebook och Twitter.
Jag är heller inte särskilt aktiv på dessa sociala medier (bara lite grann på Facebook) utan bara autopostar länkar till det jag skriver på bloggen. Inte heller är jag aktiv på flashback. Har inte ens ett konto trots att flashback är viktigt för min blogg. Men jag har funderat på att skaffa ett konto.
Svensson-bloggen
- Genomsnittligt antal besök per dag, cirka 4 000
- Genomsnittligt antal läsare per dag, cirka 2 000
- Följare via mejl, 709
- Antal följare via Twitter, 622/487
- Följare via Facebook, 509/137
- Följare via Mastodon, 72/63
Jag har alltså en hel del följare via Facebook och Twitter (men väldigt få jämfört med många andra bloggar och mediesajter). Jag får en mycket begränsad trafik till bloggen via dessa kanaler. Mest via mejl och RSS men det är ändå lite i jämförelse med det antal läsare jag får via Google-sökningar. Från flashback får jag betydligt många fler läsare.
Samtidigt finns de ju knappast någon kollektiv diskussion på min blogg eller i social medier, förutom på flashback, där mina inlägg regelbundet blir en del av diskussionen kring aktuella brott eller kriminalitet i stort.
Yrkesfiske
Men jag har också en annan blogg som har hyfsat många läsare men där Facebook och mejl är mycket betydligt viktigare för antalet läsare och besökare. Det är Fiskebloggen Njord. För den använder jag inte Twitter eller Mastodon alls. När det gäller Njord skulle jag idag inte kunna lämna facebook utan konsekvenser.
Fiskebloggen Njord
- Genomsnittligt antal besök per dag, cirka 800
- Genomsnittligt antal läsare per dag, cirka 500
- Följare via mejl, 849
- Följare via Facebook, 771/849
När det gäller fisket är min blogg central för alla som berörs av yrkesfiske i Sverige. Det är en viktig referenspunkt och den enda regelbundna publikationen om yrkesfiske.
