Sovjet-Ryssland var ett kolonialt, imperialistiskt klassamhälle som redan tidigt bröt mot den till delrepublikerna utlovade leninist-stalinistiska nationalitetsprincipen. Dvs verkligt nationellt självstyre inom Sovjetunionens ramar. Jämlika nationer med jämlika kulturer (officiellt även rätt till utträde ur unionen…).
Inofficiellt (oftast i tystnad) verkade Kreml istället för brutal stormaktscentralism och russifiering. Läs kulturellt folkmord – som man även börjat med idag i Ukraina: Ockuperade områden förryskas: gatuskyltarna, skolhistorien, medborgarskapet, teveradioprogrammen, barnen skickas till Ryssland etcetera
Ryssar flyttades under Sovjettiden in i de olika delrepublikerna, av ekonomiska och av ”russifieringsskäl”. Där i ex-sovjetrepublikerna finns ännu många ryssar kvar som minoriteter, och ger därmed Putin argument för att återupprätta ett icke-kommunistiskt storryskt Sovjetunionen. Många icke-ryssar deporterades till Sibirien av Stalin, inte minst bönderna (som motsatte sig tvångskollektiviseringen av jordbruket).
Rysksovjetiska ”folkutbyten”
Det halvt uttalade eller tystade målet med dessa ”folkutbyten” (lyssna ryssvänliga sd-are!) var att hela Sovjetunionen –via propaganda, indoktrinering och tvång – i framtiden skulle bli ett enat ryss-talande sovjetfolk. De 14 icke-ryska nationerna skulle alltså på sikt delvis ”folkutbytas” (integreras med Moder Ryssland). Alltså i sin förlängning utplånas som egna avskilda folkliga enheter (kollektiva identitets-gemenskaper) – alltså nationer (jämför om EU skulle bli en likriktad europeisk nation).
Nu blev det tack och lov inte så i Sovjet. De olika folken, med sin rika kulturella mångfald, överlevde faran för etnisk och nationell utplåning (läs: kulturellt folkmord).
Och Sovjetunion föll efter Murens fall 1989 snabbt samman i sina olika nationer. Vilket visar, då som nu, att Ukraina och andra ex-sovjetländer inte ville, och inte vill, bli uppslukade av Stor-Ryssland-Sovjet. De vill behålla sin historiska och kulturella särart.
Rent fysiskt skedde den påbörjade russifieringen genom viss invandring av storryssar till delrepublikerna, och viss utvandring av delrepublikernas inhemska folk till Storryssland (inklusive deportering till Sibirien eller Centralasien).
Och rent ideologiskt genom assimilering till en överordnat sovjet-identitet – med lite ofarlig ytlig inhemsk kulturell-folkdans-nationalism (som fernissa) kvar hos de nya sovjetmänniskorna.
Russifiering
Ukraina och andra sovjetrepubliker utvecklades också i ”rysk riktning” i städernas medelklass där ryskan dominerade. Därför finns det i alla de forna sovjetrepublikerna dels inflyttade ryssar, dels ”förryskade” elitdelar av det inhemska egna republikfolket. När folkliga upplopp skakade Kazakstan häromåret hade den ryskspråkiga elitvänstern ingen plats. De kunde inte prata folkets och arbetarklassens språk kazakiska (upproret slogs ner av ryska trupper i denna del av ”det nära utlandet…”).
För länge sedan läste jag någonstans att det framväxande sovjetfolket visade vägen till framtidens enade, hopblandade, socialistiska och internationalistiska ”världsfolk”. Men officiellt framhöll kommunistpartiet alltid att all kulturell integration i Sovjetunionen var ett resultat av spontana naturliga processer, inte av tvång – men att man såg positivt på att det skedde.
Det påminner om den gamle stalinistledaren och muraren Frank Baudes ord när man klagade på partiets yviga 1maj-affischering. ”Vi uppmanar ingen att affischera illegalt, men vi tycker det är bra att det görs”… Vi uppmanar ingen att russifiera men vi tycker det är bra att det sker, ungefär…
Stalins folkmord
Självklart väckte den ryska imperialismen nationella känslor i delrepublikerna. Därför slog Kreml ner på alla självständighetsrörelser. Som i Ukraina, som knäcktes av den stalinistiska storryska terror-hungersnöden Holodomor 1932 – 33, ett av diktatorn Stalin skapat fysiskt folkmord där ungefär tre miljoner ukrainare dog. Delvis därför samarbetade en del ukrainska nationalister med de tyska nazisterna när dessa kom. Hemskt, men begripligt!
Och från rysk-ukrainsk-krimtatariska Svartahavshalvön Krim (geografiskt en del av Ukraina) deporterades nästan alla de drygt 200 000 krimtatarerna till Sibirien, anklagade för samarbete med Nazityskland. 20 000 krimtatarer hade också allierat sig med nazisterna, men hela 50 000 slogs med Röda armén…Det är från dessa händelser 80 år tillbaka i tiden (se Wikipedia) som Putin rättfärdigar sitt angreppskrig som ”avnazifiering”…
Mellan Hitler och Stalin
Hela Östeuropa – inklusive Finland – hamnade under andra världskriget svårt i kläm mellan Hitlertyskland och Stalinryssland. En del av de nationella krafterna valde då ibland att samarbeta med Nazityskland – som i Finland, Baltikum och Ukraina. Idag finns bara spillror av pro-nazism kvar. Men det överdriver och utnyttjar Putin.
För eftersom kampen mot nazismen under andra världskriget är en slags religion i Ryssland påstår Putin lögnaktigt att Ukraina och andra ex-sovjetrepubliker måste ”avnazifieras”. Det är Rysslands plikt, ett skydd för Ryssland, och en del av försvaret mot det rysshatande väst, som tränger sig allt närmare centrala Ryssland.
Hela kriget i Ukraina är i själva verket en västlig ”erövrings-konspiration”, en attack mot Ryssland, som Putin patriotiskt försvarar.
Stöd för Putins lögner
Det är här Putin och hans lögner får indirekt stöd från urartade höger- och ”vänsterkrafter” världen över. Då de vill tro på sin gamla svartvita världsbild med USA-imperialismen i den eviga skurkrollen, så kan de inte stödja Ukraina, eftersom landet stöds av USA.
Men de flesta i ”anti-ukrainavänstern” kan inte heller med att helt stödja Putins diktaturstat. Så vad de gör är att allmänt sprida luddiga lögner och konspirationsteorier för att svartmåla väst och Ukraina. De säger att Ukrainakonflikten är ”komplex”. Men om ett land anfaller ett annat – hur kan det vara komplext, svårt att ta ställning till?
De vill skapa bilden av att båda sidor i Ukrainakriget är lika goda kålsupare. Lika skyldiga till ett meningslöst krig, som bör avslutas med fred, förhandlingar, och kompromisser (annars hotar ett stort kärnvapenkrig): Ukraina bör därför omvandlas till en slags neutral zon mellan väst och Ryssland (men alla vet ju att Putins mål förblir att återskapa Sovjetunionen, med erövring av Ukraina som första prioritet).
”Alla lika skyldiga”
Jag gissar att den rysslutande ukrainakritiska ”extremvänsterfalangen” (som verkar ha utvecklats högerut) kör med ”ändamålen helgar medlen-taktiken”. De hatar väst-kapitalismen-imperalismen så djupt att de för Den Stora Sakens Skull (världssocialismen) offrar Ukrainas frihet.
Inget som stärker USA-sidan i världen, hur än rättfärdigt, kan accepteras. Därför satsar de på att prata strunt, antyda USA bakom Ukrainakonflikten, sprida tvivel, och ett stort rökmoln av ”alla-lika-goda-kålsupare-trams” (återigen min analys).
Vad dessa ”vänstriga ryssvänner” gör med detta är att neka Ukrainas folk – och i sin förlängning alla folk i världen – deras rätt till att själva bestämma över sitt land, välja sina vänner, och ta egna politiska beslut – oavsett vad andra stater tycker om dem. De förnekar därigenom alla folks socialistiska och demokratiska rätt till nationellt självbestämmande. Till progressiv fredlig nationalism.
I stället stödjer de därmed i praktiken den råa maktrealismen – en brutal teori som i praktiken säger att ”makt är rätt”. Stormakter har rätt att kontrollera, dominera och utnyttja sitt närområde, skaffa sig en skyddande zon i ”det nära utlandet” (läs: det gamla Ryssland-Sovjetunionen återupprättad).
Har ni glömt Vietnam?
Och detta finns det alltså gamla urartade ”vänstermänniskor” som stödjer? Har ni totalt glömt bort hur vi bekämpade USA-imperialismens kontroll över Latinamerika och stora delar av Afrika och Asien? Hur vi stödde den antirasistiska antiimperialistiska kampen mot Portugal och apartheid-Sydafrika? Hur vi fördömde USA:s stöd till fascismen i hela Latinamerika? Hur vi gladdes och jublade 1 maj 1975 när lilla Vietnam besegrade den stora USA-imperialismen?
Ser ni inte att det idag rakt framför era egna ögon hemma i Europa sker samma sak? Ett litet folk kämpar heroiskt mot en stormakt för sin rätt att vara en egen fri nation! Öppna era ögon och kom med i kampen mot Rysslands-imperialismens oprovocerade erövringskrig mot sin lilla fredliga demokratiska granne Ukraina! Slava Ukraini! (ära åt Ukraina!)
Hans Norebrink
Kommentarer
# Dagens Kina har samma assimilationistiska antisocialistiska nationalitetspolitik som gårdagens Sovjetunionen. Sinifiering (”Kinesifieriav”) av mongoler, tibetaner och uigurer i Xinjiang (Sinkiang). Alla ska bli hankineser, med lite inhemsk folkdanskultur kvar som oskuldsfull ofarlig utsmyckning på partidagar.
# Den ukrainske högernationalisten Stepan Bandera var känd nazikollaboratör, men kom också i konflikt med tyskarna (och förstås ryssarna). Han anklagades för folkmord och etniska rensningar av främst polacker och judar – i syfte att skapa en ren ukrainsk stat. Han hyllas än av extremhögerkrafter i dagens Ukraina. Dessa högerextrema rasistgrupperingar finns i alla europeiska länder, men de som ännu existerar i Ukraina är förstås mumma för Putins propagandaapparat.
Läs också:
- Lögnkriget mot Ukraina
- Nationer och nationalism (utdrag), Eric Hobsbawm
- Nationella frågan idag – Katalonien och Kurdistan, Martin Fahlgren
- Marxismen och den nationella frågan, Michael Löwy
- Rosa Luxemburg och den nationella frågan, Michael Löwy
- Arbetarna och fäderneslandet, Roman Rosdolsky
- Om nationernas självbestämmanderätt, V I Lenin.
- Ukrainas rätt till självbestämmande: ”Stackars lilla Belgien” som historiskt exempel, Richard Fidler.
- Var det Lenin som skapade Ukraina?, Grusha Gilseva.
- The National question, Rosa Luxemburg
