Den 13 maj ordnar Socialistisk Politik tillsammans med Vänsterpartiet i Härryda och ABF Göteborg en nationell konferens på temat Rörelsekamp och demokrati underifrån. Här följer en intervju med en av deltagarna, Gunnar Pettersson.
Hallå där Gunnar Pettersson! Du ska vara med i panelen om facklig kamp. Hur ser ditt engagemang ut?
– Jag har varit fackligt aktiv i mer än 40 år på Volvo Lastvagnar i Umeå. Det är Norrlands största verkstadsindustri med cirka 1700 metallare, 1300 är anställda av Volvo och 400 av ett bemanningsföretag. Verkstadsklubben på Volvo i Umeå är känd för att vara en av IF Metalls mest radikala klubbar, med många initiativ, uttalanden och aktiviteter för att försöka skapa en mer radikal fackförening.
Vilket är ditt bästa exempel på hur en rörelse kan göra skillnad?
– Det arbete som vi bedrivit på fabriken i Umeå är ett exempel där medlemmarna är många och som också deltar på våra möten. Med en anslutningsgrad på över 97 procent och att vi kan ha flera hundra medlemmar på fackföreningsmöte, trots tunga skiftformer, är inte speciellt vanligt i Sverige idag. Helt klart så påverkar det företagets syn på fackföreningen, men även IF Metall nationellt påverkas starkt av detta.
Vad vill du särskilt lyfta fram på konferensen?
– En av de frågor jag tänker lyfta fram är ”Hur skapa en demokratisk och kämpande fackförening?”, både i det lilla
perspektivet lokalt på arbetsplatsen, men även med lite bredare penseldrag.
Finns det en risk att de sociala rörelserna har spelat ut sin roll / Behöver de sociala rörelserna förnya sina arbetsformer?
– Vi befinner oss i en svår situation, där högerkrafterna dominerar den offentliga agendan. Egentligen så innebär det ett allt större ansvar för de sociala rörelserna att orka stå starka för att försvara de villkor som uppnåtts och försöka vrida det offentliga samtalet vänsterut. Flera försök görs för att skapa nya arbetsformer, ”Fridays for future” är ett gott exempel på nya Gunnar Pettersson arbetsformer som fungerar. En av de svåraste, men kanske viktigaste uppgifterna framöver är att utmana de nationella ledningarna för fackföreningsrörelserna. En otroligt stor kraft i samhället som fått sova sin törnrosasömn under så många år.
– Inga medlemsaktiviteter skapas, inga aktiva försök att vrida sig loss från socialdemokratins högersväng. Arbetsformerna inom den fackliga rörelsen är ganska passiviserande, vilket också leder till passiva medlemmar.
Kjell Östberg
Tidigare publicerat i Internationalen.
Läs mer:
- Folkrörelsearbete som strategi
- Rörelser byggs underifrån!
- Intervju med Carmen Blanco Valer
- Hyresprotester gav V möjlighet att driva frågan i riksdagen
- Rörelsekamp – intervju med Nadja Awad
- Rörelser i kamp – intervju med Lina El Yafi
