I en ledare i tidningen Flamman skriver Leonidas Aretakis om koranbränningar och den borgerliga regeringens inkompetens. När det gäller koranbränningar hamnar Aretakis på samma linje som jag och för den delen också Jan Guillou. Hur de ska bedömas handlar om syftet med brännandet av koranen. I vissa fall handlar det om att utmåla en grupp människor som dåliga, att hetsa mot muslimer:
Att däremot elda upp boken framför en moské, dit troende svenska muslimer går för att finna frid och gemenskap, är en annan sak. Det senare är uppenbart riktat mot en minoritetsgrupps känsla av trygghet i Sverige, och bör i stället prövas som ett hatbrott. Muslimer i Sverige är oerhört utsatta. Sverige styrs av partier som förespråkar återvandring, och som framställer klyftan mellan den svenska och andra kulturer som oöverbryggbar. Att det är just i den kontexten som dessa bränningar har uppstått är inte någon slump.
I andra fall är syftet att protestera mot förtryck i hemlandet eller mot religiöst förtyck och reaktionära tankegångar:
Om ett iranskt kvinnoförbund vill elda upp koranen framför ambassaden i protest mot landets brutala religiösa förtryck så ska inte lagen stå i vägen.
Olika syften
Dessa två handlingar har helt olika syften. De riktar sig mot helt olika grupper. I det senare fallet handlar det om en protest mot överheten och makten. I det första fallet om en spark neråt. Det ena är försvarbart men det andra måste fördömas. Som en konsekvens av detta resonemang är det helt klart att koranbränningar, uppeldning av andra heliga skrifter eller flaggor med mera inte kan och inte bör förbjudas.
I en kartläggning som DN gjort visar det sig dessutom att flera ansökningar om att bränna koraner och heliga skrifter gjorts för att protestera mot företeelsen i sig. Andra vill göra det för att protestera mot NATO eller Erdogan. Det verkar finnas lika många anledningar till att bränna en koran eller nån annan så kallat helig skrift som det finns människor. I en del fall är det också uppenbart att det handlar om personer med psykiska besvär och sjukdomar. Slutligen är det väl inte heller helt otänkbart att Ryssland ligger bakom en del aktioner genom att betala för dem. Detta för att skapa instabilitet och förhindra ett svenskt medlemsskap i NATO.
Inkompetent regering
Det är uppenbart att det inte går att behandla koranbränningar som en enda slags handling och att det inte går att behandla alla lika. Det innebär att lagstiftning, straff och förbud inte är ett bra svar på problematiken, Den borgerliga högerregeringen klarar uppenbarligen inte av att hantera detta:
Vi ska heller inte ändra i lagstiftningen för att religiösa och auktoritära regimer i andra länder kräver det av oss. Att ändra i ordningslagen, som delar av högern vill göra, är fel väg. Men vi kan förstås inte heller låta situationen rinna oss ur händerna. Vilsna individer som vill sprida splittring och hat i Sverige, samt auktoritära religiösa rörelser som vill piska upp ilska hos sin bas, har hittat ett enkelt sätt att göra det.
Där måste ett diplomatiskt arbete träda in snarare än ett rättsligt. Men regeringen verkar helt oförmögen att tänka utanför logiken om brott och straff.
Regeringen framstår som helt inkompetent. Det kan inte hantera hetsen mot minoriteter då de har ett rasistiskt stödparti som hatar muslimer. De kan inte hantera förolämpningarna och hetsen mot människor i Sveriges förorter. Detta då de själva ägnar sig åt sådant genom nedskärningar av skola, inom folkbildning och bidragen till föreningslivet. Inte heller kan de hantera hoten och pressen från diverse reaktionära och diktatoriska despoter och regimer. Den extremt dåliga hanteringen av NATO-frågan visar på detta. Vi har helt enkelt en inkompetent regering.
Läs mer:
- Det måste vara tillåtet att bränna religiösa skrifter
- Värna både Sveriges muslimer och det fria ordet
- Koranbränningarna har ingenting med religion att göra längre
