Norr om Kalmarsund kalla sillen för strömming. Men det är helt vanlig sill. Sillen är en pelagisk fisk som lever i stim uppe i vattenmassan och inte nere vid botten. Det förekommer ständigt en massa felaktiga uppgifter om sillen i media.
Dessa felaktiga uppgifter sprids av aktivister förklädda till forskare, av restaurangägare som hävdar att det är yrkesfiskare, en del småskaliga yrkesfiskare som vill har mer fiske till sig själva och mindre tull andra, sportfiskare och lobbyorganisationer som företräder överklassen i Stockholm som vill att fisken enbart ska finnas för deras nöjes skull.
Men det mesta de säger är falskt eller rent av lögnaktigt. Det kan åskådliggöras genom att titta på den senaste veckans artiklar om den påstådda faran för strömmingskollaps. I artiklarna framförs bland annat följande felaktiga påståenden:
- Det är svårt att beräkna i praktiken och det har visat sig att vi ligger fel. Kvoterna har varit för höga och det finns viss risk för beståndskollaps, anser han. (forskaren Ulf Bergström, min kommentar)
- Strömmingen är den vanligaste fisken i Östersjön, även om beståndet i Bottniska viken halverats sedan 1990-talet.
- Surströmmingsfabrikanterna säger att de inte får tag på strömming för att det inte finns nån att få tag på.
- Det påstås också i artiklarna att kvoten inte minskats.
Det finns inga tecken på att kvoterna av sill/strömming i Östersjön har varit för höga de senaste 30 åren. Påståendet från Ulf Bergström är helt felaktigt. Kvoterna varierar med beståndets storlek. Ibland går de upp och ibland går de ner. Minskar beståndsstorleken går de ner och ökar beståndsstorleken går de upp. Det sker med en viss fördröjning (cirka 2 år) som en följd av att det tar tid att samla in och bearbetat data samt dra slutsatser från den.
Beståndsstorlek
Det finns naturliga variationer i beståndsstorleken som ger storskaliga fluktuationer. Dessa variationer innebär också att det vissa perioder finns mer höstlekande sill och andra perioder mer vårlekande sill. På 1960- och 1970-talen fiskades strömming för surströmmingsfabrikerna därför på hösten. Höstlekande sill/strömming var då det vanligaste. Sen ändrades det och vårlekande sill blev vanligare. Fisket flyttades till våren. Nu har höstlekande sill åter blivit vanligare. Därför är det svårt att ge surströmmingsfabrikerna tillräckligt med strömming/sill på våren.
Det kustnära fisket
Några tecken på att det kustnära fisket av strömming rent generellt blivit sämre är det dock svårt att hitta. Det och fiskas landas i stort sett lika mycket strömming varje år och påståendena om att strömming är svårt att hitta verkar faktiskt inte stämma.
Landningar av sill/strömming från kustkvoten i Bottenhavet och Bottenviken har bara minskat marginellt. År 2021 landades 474 ton strömming/sill på kustkvoten i Norrland. 2022 landades det 449 ton. Minskningen var 25 ton vilket innebär en minskning med 5,3%. En mycket marginell minskning som inte på något sätt visar att strömmingen blivit svårare att fånga. Det mesta har de senaste åren fiskats på hösten.
Troligen stämmer det dock att det är svårare att fånga strömming nära kusten på våren. Det beror förmodligen på att den vårlekande strömmingen minskat i antal. Men över året har tillgången på strömming i Bottenhavet och Bottenviken inte minskat då den höstlekande strömmingen ökat i antal.
Ulf Bergströms uttalande är i grunden felaktigt. Det tar ingen hänsyn till naturliga fluktuationer i beståndsstorlek och beståndssammansättning. För att anpassa sig till sånt måste yrkesfisket ändra sitt fiske genom att byta fiskeplatser och tidpunkt för fisket. Det verkar som om de yrkesfiskare som gnäller om brist på fiske glömt bort denna sanning. De fiskar vid samma tid och på exakt samma platser som de alltid gjort. Det fungerar inte.
Det storskaliga fisket
De stora båtarna som ofta beskylls för att vara problemet har med andra ord inget med saken att göra. De har under lång tid huvudsakligen fiskat på det höstlekande beståndet och ganska långt ute till havs.
Om surströmmingsfabrikerna flyttade tillverkningen till hösten och vintern skulle de dessutom kunna köpa strömming av dessa trålare också. De stora svenska trålarna fiskar mer i Bottenhavet på hösten och vintern.
Sill i Bottenhavet. SSB är storleken på det lekmogna beståndet. Det befinner sig ovanför gränsen för vad som anses hållbart. F är fångsterna (fiskeridödligheten) i förhållande till beståndet. Det ligger klart under gränsen för när fisket blir ohållbart och har gjort det sen 1960-talet. Fisket på 1960- och 1970-talet är förmodligen kraftig underskattat då det östeuropeiska fisket i allmänhet inte finns med i statistiken.
Sill i centrala Östersjön. SSB, dvs beståndets storlek, ligger på gränsen för vad som anses hållbart och det har den gjort sen 1990-talets början. När det fiskas i enlighet med maximalt hållbart uttag (MSY) ska det se ut så. F ligger för högt under vissa år. Dvs det har fiskats för mycket en del år. Kvoten har på grund av detta sänkts.
Vanligaste fisken
Påståendet att sillen/strömmingen är den vanligaste fisken i Östersjön är grundläggande felaktigt. Skarpsill är idag den vanligaste fisken och har varit det sen 1990-talet. Mycket tyder också på att biomassan för skarpsill underskattas. I centrala Östersjön bedriver de stora trålarna inte längre nåt riktat fiske på sill/strömming. Utan bara på skarpsill. Den tredje vanligaste fisken mätt i biomassa är spigg.
Vi kan konstatera att kvoterna enstaka år legat för högt i Östersjön men rent generellt har de inte legat för högt de senaste 20 åren. I Bottenhavet har de aldrig legat för högt. Risken för strömmingskollaps är kraftigt överdriven och förmodligen existerar det ingen sådan risk överhuvudtaget. Det ska också nämnas att det inte finns ett enda exempel på att bestånd av pelagisk fisk försvunnit helt på grund av beståndskollaps.
Kvoterna minskas om beståndet minskas och så har också skett de senaste 20 åren. Att påstå nåt annat är en ren lögn.
Surströmmingsfabrikanterna kan få tag på strömming om de ändra den tid som de producerar surströmmingen och/eller om de också köper från de stora båtarna. Nån egentlig brist finns inte. En del surströmmingsfabrikanter har redan börjat ändra tidpunkten för produktionen.
Läs mer:
- Landades det mindre strömming från Bottenhavet år 2022?
- Att kvoter sänks är inte ett bevis på överfiske
- ICES rekommenderar sänkta pelagiska kvoter i Östersjön
- Det finns ingen brist på strömming
- Osäkerhet som fungerar – fiskekvoterna i Östersjön
- Klimatet – orsak till problem med fiskbestånden i Östersjön
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Finska forskare menar att strömmingen svälter
- Stor strömming i Bottenhavet har minskat och den är mager
- Östersjösillen behöver inte räddas
- Inga katastroflåga nivåer för sill i Östersjön
- Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
- Maten för larver och yngel styr sillbeståndens storlek
- Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
- Forskare överens – inget kritiskt läge för Östersjöns fisk
