En advokat som på begäran av en klient gjort två överföringar från klientmedelskontot till andra än klienten har åtalats för grovt penningtvättsbrott och näringspenningtvätt. Högsta domstolen frikände honom på grund av bristande uppsåt från grovt penningtvättsbrott. Däremot fällde de honom till ansvar för näringspenningtvätt.
Advokaten var förordnad som försvarare för en klient. Samtidigt hanterades på den byrå där advokaten var verksam två tvistemål där klienten var svarande.
Klienten överförde med anledning av tvistemålen drygt 3 miljoner kronor till Kronofogdemyndigheten. Efter att förlikning träffats i tvistemålen betalade Kronofogdemyndigheten ut överskjutande belopp, sammanlagt 300 000 kronor, till advokatbyråns klientmedelskonto. Klienten begärde att advokaten skulle betala dels 225 000 kronor till ett konto som enligt klienten tillhörde honom själv, men som visade sig tillhöra en annan person, dels 75 000 kronor till ett konto tillhörande klientens sambo. Advokaten gjorde som klienten begärde.
Peninngtvättsbrott
Advokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott avseende den första överföringen och, såsom talan kom att utformas i hovrätten och Högsta domstolen, för näringspenningtvätt avseende den andra.
Högsta domstolen konstaterade i målet att båda överföringarna utgör sådana åtgärder som omfattas av lagen om straff för penningtvättsbrott och att det inte föreligger någon konflikt med god advokatsed, eftersom det inte kan krävas att klientmedel återredovisas till någon annan än klienten.
Beträffande den första överföringen ansåg domstolen att advokaten trodde att kontot tillhörde klienten själv. Inget annat har kunnat påvisas. Mot den bakgrunden är det heller inte är visat att advokaten hade sådant uppsåt som krävs för penningtvättsbrott.
När det gällde den andra överföringen kände advokaten till att medlen överfördes till klientens sambo. Högsta domstolen fann bland annat därför att advokaten agerat med uppsåt och att han ska fällas till ansvar för näringspenningtvätt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.
– Vi har kommit fram till att båda överföringarna i och för sig är sådana som träffas av lagstiftningen om penningtvättsbrott, men advokaten frikänns i det ena fallet eftersom han trott att pengarna överfördes till klienten själv, och en sådan överföring inte hade varit straffbar som penningtvättsbrott, säger Petter Asp i ett pressmeddelande. Han var ett av de justitieråd som var med och dömde i målet.
