Gusums Bruk var ett järnbruk och mässingsbruk i östra Östergötland som anlades 1653. 1875 övertogs det av ett aktiebolag som på 1970-talet bär namnet AB Gusums Bruk. Ägare av bruket vid den tiden var familjen Torstensson. VD var Lennart Torstensson.
Spekulationsaffärer
Lennart Torstensson och ekonomichefen Harry Friberg gjorde omfattande spekulationsaffärer på Londons metallbörs i mitten av 70-talet. Eftersom bruket har stora lager av metaller var terminsaffärerna ett sätt att skydda sig mot prissvängningarna på metaller. Om det ville sig väl. Den första tiden gick det bra. Men en stor del av pengarna gick inte tillbaka till Gusums Bruk utan en stor del av pengarna slussades vidare till en schweizisk stiftelse som kontrollerades av Lennart Torstensson.
Men efter en tid gick spekulationsaffärerna sämre. De orsakade förluster för företaget. Några pengar från de tidigare spekulationsvinsterna fanns inte i företaget och alltså kunde inte förlusterna hanteras. Förlusterna doldes därför genom bokföringsfusk. Med stöd av den falska bokföringen beslutade också årligen om stora aktieutdelningar till aktieägarna, dvs i huvudsak familjen Torstensson.
Det hela fortsatte i 10 år då det inte längre fungerade. Vid den tiden hade Lennart Torstensson bytts ut mot först sonen Hans Torstensson som VD och sedan Johan Holmgren. Dessa två hade ingen aning om bokföringsfifflet som sköttes av Friberg.
För att ändå försöka rädda företaget undan konkurs såldes företagets verksamheter och egendomar allt efter hand. 1981 såldes AB Gusums Skogar, viratillverkningen såldes till Scandiafelt AB 1983, blixtlåstillverkningen såldes 1985 och 1987 såldes 25% av företaget till Boliden Bergsöe AB.
Åtal och domar
Våren 1988 när det inte längre gick att fortsätt med bokföringsfifflet berättade Harry Friberg historien för polisen. Innan det hela avslöjades hade banker och försäkringsbolag lånat ut stora belopp till Gusums Bruk vilket företaget kunde då genom de felaktiga och falska boksluten. Vidare hade 400 personer, många anställda vid bruket, lockats att köpa nya aktier i bolaget. Utan att det hjälpte. Företaget gick i konkurs. Bristen i kassan var 123 miljoner kronor.
Nästan fyra år senare föll domen i Norrköpings tingsrätt. Lennart Torstensson fick fem års fängelse och Harry Friberg fyra år. Detta för bland annat grovt bedrägeri, grovt skattebedrägeri, brott mot aktiebolagslagen och grov oredlighet mot borgenär. Hovrätten fastställde domen år 1993.
Högsta domstolen
Delar av domen överklagades till Högsta Domstolen (HD). Det handlade i första hand om när bolaget borde ha förklarats på obestånd. Åklagaren menade att det borde skett 1980, Lennart Torstensson menade att det var först 1988. Om det var vid det senare tillfället kunde det inte handla om grov oredlighet mot borgenär (dvs långivare och andra aktieägare).
När målet väl behandlades i HD hade Lennart Torstensson dött men processen fortsatte då arvingarna önskade detta för att slippa betala skadestånd på 9,2 miljoner kronor till Gusums bruks konkursbo. I Högsta domstolen frikändes de båda för grov oredlighet mot borgenär. Konkursboets skadeståndsyrkande på Lennart Torstenssons dödsbo och Harry Friberg underkändes därmed. Harry Fribergs straff sattes ner till fängelse i 3 år och 6 månader.
Det hela var ett klart fall av bedrägeri. Vinster som borde tillfallit företaget gick direkt till Lennart Torstensson. Det konstaterades att detta var brottsligt. Bokföringsfiffel dolde detta såväl som spekulationsförluster som uppstod senare. Även dessa saker har konstaterats vara brott.
Med hjälp av den falska bokföringen tillfördes familjen Torstensson ytterligare pengar genom aktieutdelningar. Detta bedömdes dock inte vara ett brott i Högsta Domstolen då företaget ändå lyckades betala skulder och fakturor fram till år 1988. Det skedde dock til stor del genom att företaget slaktades och såldes ut i delar.
Styrelsens ansvar
Efter att fifflet i bokföringen avslöjats ifrågasattes även styrelsens och revisorernas ansvar. I styrelsen satt vid tillfället flera välkända personer i svenskt näringsliv. Däribland andra bankdirektören Jan Ekman och Svenska Arbetsgivarföreningens (SAF) tidigare ordförande Karl-Erik Önnesjö. Varken styrelse eller revisorer ställdes dock till svars för den eventuella bristen på agerande.
Läs också:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.