I medierna i Stockholm finns en fiskeridebatt och i fiskerikretsar finns en helt annan debatt. Stockholmsdebatten inkluderar i allmänhet inga yrkesfiskare. I de fall några som bedriver yrkesfiske finns med är det folk som är över pensionsåldern eller lever på att driva restauranger samt bedriver yrkesfiske som ett litet extraknäck. Dvs personer som inte är ekonomiskt beroende av fisket.
Stockholmsdebatten
Det skapar en del märkliga påstående som att kustfiskare vill ha sillfiskestopp och liknande. Något som klart dementeras av småskaliga yrkesfiskare som får uttala sig på annat håll (exempelvis min fiskebloggs facebooksida eller Sveriges Radio). För tidningarna i Stockholm tycks inte vara intresserade av vad yrkesfiskarna egentligen säger. De upprepar istället ständigt vad några få restaurangägare och pensionärer säger.
Dessutom förlitar sig stockholmsmedierna på ett per fiskeriforskare från Stockholms universitet som driver en helt egen agenda och har en helt motsatt uppfattning än de flesta fiskeriforskare på annat håll. Det handlar en forskare som aldrig haft rätt och en annan forskare som låtsas som att utvärderingar av överförbara fiskerättigheter säger nåt annat än de faktiskt säger. De är båda allt annat än trovärdiga.
De miljörörelser och lobbyorganisationer som agerar i frågan är också Stockholmsbaserade. Dessutom är det organisationer som domineras av rika stockholmare, överklassen och övre medelklassen i Stockholm. De driver i flera fall en agenda som går ut på att fisket i Östersjön ska reserveras för överklassens och medelklassens fritidsfiske. De använder samma icke trovärdiga forskare och samma restaurangägare som stockholmsmedia gör. Någon kontakt med de som verkligen lever på yrkesfiske verkar de inte ha.
Stockholmsdebatten lyckas i allmänhet också engagera ett antal politiker. Riksdagspolitiker, regionpolitiker och kommunpolitiker längs östkusten och i inlandet som i allmänhet har noll kunskap om fiske och enbart går på de åsikter och påståenden som stockholmsmedierna, stockholmsforskarna och lobbyorganisationerna för fram. Kontakter med yrkesfiskarna och deras organisationer har de sällan.
Debatten i Stockholm fokuserar ofta på hur olika sorters yrkesfiske ska stoppas och begränsas.
Fiskbranschens diskussioner
De andra fiskeridebatten som försiggår sker på olika mässor, nätverksmöten, årsmöten för de olika organisationerna i fiskbranschen, utställningar, fiskebåtsdop, hamndagar och konferenser med mera. I denna debatt deltar industrirepresentanter, myndigheter, yrkesfiskare och andra forskare än de stockholmsforskare jag tidigare nämnt.
Denna debatt och diskussion äger huvudsakligen rum på Västkusten där majoriteten av Sveriges yrkesfiskare finns. Deltagandet från miljörörelser, lobbyorganisationer och rikspolitiker är i princip obefintligt. Inriktningen är en helt annan än i Stockholmsdebatten.
Det som debatteras och diskuteras är sådant som hur havet kan utnyttjas bättre så att mer mat produceras. Hur vindkraft och fiske ska kunna samexistera. Vad som behöver göras för att få fisket så miljövänligt och effektivt som möjligt. Hur Sveriges matförsörjning ska kunna garanteras och så vidare. Det är en framåtsyftande debatt och diskussion.
Stockholmsmedierna, miljörörelserna och lobbyorganisationerna deltar sällan i dessa diskussioner. Media lyser i allmänhet också med sin frånvaro. Med vissa undantag som jag själv, Svensk Fisknäring, Länspumpen (ibland) samt en och annan frilansare från Västkusten.
Allmänhetens kännedom om denna mer verklighetsanknutna fiskeridebatt är mycket liten utanför fiskerikretsar och kustsamhällena i Bohuslän och Halland. De stockholmsfixerade politikerna har ännu sämre kännedom om denna diskussion och debatt som förs på Västkusten kring fiskeri än vad allmänheten har.
Läs mer:
- Nils Höglund från CCB snackar skit om sillen i Östersjön
- Kustfisket vill inte alls ha sillfiskestopp
- Politiker utan kunskap rapar upp felaktigheter
- Leif Mannerströms uppvisning i okunnighet
