Hans Blix är mest berömd för att han inte hittade några massförstörelsevapen i diktatorn Saddam Husseins Irak. Det retade gallfeber på president Bush i USA, som ljög om dessa påstådda vapen som förevändning för att starta det misslyckade Irakkriget.
Idag 95 år gammal säger Blix att ”de första 90 åren var de bästa”. Så har han också hunnit med att vara politiker, jurist, ämbetsman och författare. Nu aktuell med boken ”A Farewell to Wars”, där han menar att världen blir fredligare och friare (mer pluralistisk).
Jag har inte läst boken, men använt nätet, och lyssnat på ett föredrag. Han menar att trenden i världen är mindre våld och krig mellan stater (men inte inom). Jag delar tyvärr inte hans optimism. Inte heller att Ukrainakriget är ett undantag.
Gaza och Mellanöstern
Framförallt motbevisar det grymma Gazakriget hans fredstes. Ett nytt och utvidgat Mellanöstern-krig ligger hotfullt i förlängningen av Israels sönderbombning av Gazaremsan. Redan skjuter Israel och Hamas i Libanon på varandra, Jemen skjuter mot Sueztrafiken, höga shialedare avståndsdödas med raketer och bomber, NATO-Turkiet är i luven på Sovjetstödda Syrien, och de USA-stödda kurderna balanserar mellan Syrien, Turkiet, Irak och Iran…
I Kaukasien hösten 2023 erövrade Azerbajdan den armeniska enklaven Nagorno-Karabach i ett blixtkrig, som fick invånarna att fly till moderlandet Armenien. Det tredje landet i närområdet, Georgien, lever med en frusen konflikt, sedan ett krig med Ryssland, som stödde (och nu kontrollerar) de proryska utbrytar-regionerna Abchazien och Sydossetien.
Transnistrien är en rysspråkig enklav i ”rumänskbesläktade” Moldavien, vilken utropat prorysk självständighet, via ett mindre krig stött av ryska soldater. Där kan uppkomma en ny konflikt med grannen Ukraina inblandad.
Balkankrigen
Sen har vi Balkankrigen (ur upplösta Jugoslavien), med Serbien nära knutet till sin slaviska släkting Ryssland. USA-Nato bombade Serbien tills de släppte den albanska regionen Kosovo fri. Det mångetniska Bosnien kan också utlösa inbördeskrig – med grannarna inblandade.
Det är bara krigsriskerna i Europa. Sen i Amerika hotar i dagarna Venezuela att erövra två tredjedelar av grannlandet Guyana, där man hittat stora mängder olja och fossilgas.
I Afrika finner vi att Marocko efter ännu ett fruset krig fortfarande ockuperar två tredjedelar av grannlandet Västsahara. Även Mauretanien ville vara med och dela på bytet, men fick ge sig, besegrat av den västsahariska befrielserörelsen POLISARIO.
Sen uppstår ofta väpnade strider i och kring Somalia, Etiopien, Eritrea, Sydsudan och Sudan – alla på Afrikas horn.
Afrikas horn
Och i Asien, över Röda havet, pågår fullt krig i Jemen. Indien-Pakistan och Indien-Kina är andra potentiella ”krigsmöjligheter”. Västpapua, Sydkinesiska havet är andra konflikt-områden. Än mer Taiwan som Kina vill ”återförena” med moderlandet.
Nordkorea är ett potentiellt hot mot omvärlden. I gamla ryska Centralasien kan konflikter mellan olika länder uppkomma.
Och i Putins krav på behandlingen av de ryska och ryskspråkiga minoriteterna i de ex-sovjetiska länderna, eller i dessas av tsar Putins önskade anslutning till ett återupprättat (kapitalistiskt) Ny-Sovjet, så finns det en gigantisk potential för nya krig. Redan har ryska trupper slagit ner ett folkligt uppror i Kazakstan.
I stormakts-triangeln Ryssland-Kina-USA finns stora krigsrisker. Speciellt med Xi, Putin och kanske Trump i ledningen. Ryska krav på ”återförening” med Ukraina, och kinesiska krav på ”återförening” med Taiwan, är farliga konflikthärdar.
Putin är kanske vår tids Hitler, som vill återupprätta Rysslands makt, ära och storhet. Vem kan då återigen tro på att rädda världsfreden genom eftergifter till Nazi-Tyskland (Hitler fick tjeckiska gränsområdet Sudetenland). Det blev inte ”Peace in our times” utan ett världskrig.
Nej, med undantag för Norden och EUropa är nog Hans Blix tes om en fredligare värld mest önsketänkande. Blix(t) missar krigsdundret under ytan.
Hans Norebrink
Kommentar
# Lika fel har Hans Blix om växande frihet i världen. Se ”Varieties of Democracy-institutet” vid Göteborgs universitet;
”För första gången på två decennier finns nu fler diktaturer än demokratier. De senaste årens demokratimätningar visar att det pågår en demokratisk tillbakagång i världen och att allt fler människor lever i diktaturer… Världen har inte varit mer antidemokratisk på 35 år”.
Något paradoxalt var nog världen säkrare under det Kalla Kriget, som förvisso inte led någon brist på absurditeter. Under det Kalla Kriget fanns spelregler till vilka de inblandade parterna i de flesta fall höll sig till. Fullskaliga anfallskrig med uttalat syfte att annektera, som den fascistoide Putins angrepp mot Ukraina, fanns knappast i det Kalla Krigets föreställningsvärld. Lite förenklat var det terrorbalans under upprätthållande av fred eller ”Armageddon” som var alternativen. Ibland ”brände det till” som under Koreakriget, Kubakrisen och i någon mån också under revolten i Ungern och under Pragvåren men det Kalla Krigets logik bevarade ändå världsfreden.
Med detta sagt skall inte krigsrisken överskattas. Rysslands militära förmåga är begränsad vilket uteblivna framgångar, efter snart 2 år av ställningskrig visar. Sedan krävs förstås vaksamhet och en insikt om att den logik som exerceras i Putins fascistoida hjärna bygger på andra grunder vilka vi inte alltid kan föreställa oss.
Inte heller i Mellanöstern synes risken för att Gaza-konflikten utvecklas till ett storkrig vara särskilt stor. Krasst sett skyr Egypten Hamas (en del av det muslimska brödraskapet) näst intill lika mycket som Israel gör. I Jordanien är fokuset att behålla lugnet medan Assad-dynastin i Syrien är alltför upptagen med egna problem. Gulfstaterna, som intill att Hamas utlöste det pågående kriget, var mitt uppe i en normaliseringsprocess i relationen med Israel vill sannolikt på sikt fortsätta denna process då relationen med väst krasst sett skattas högre än att hålla palestinierna under armarna. Men visst, kvar finns Iran …