Palestina var en brittisk koloni. Judar och araber slogs om makten. I kriget 1948 vann judarna, och skapade landet Israel. De var en tredjedel av befolkningen, men ockuperade 77 procent av territoriet Palestina.
Många palestina-araber blev därför flyktingar i de arabiska grannländerna. Andra stannade i de övriga 23 procenten av Palestina. Det handlade om två små områden: Västbanken som ockuperades av arabgrannen Jordanien (inklusive östra Jerusalem). Och Gaza, som arabgrannen Egypten tog över.
1967 kom nästa krig mellan Israel och deras arabiska grannländer. Israel vann igen och ockuperade Gaza, Västbanken och hela Jerusalem (samt de syriska Golanhöjderna). Hela Jerusalem proklamerades som Israels eviga huvudstad.
Bosättare
Israel har militära posteringar på Västbanken – bland annat för att slå ner palestinska uppror mot den israeliska ockupationen. Hundratusentals israeliska ”bosättare” har flyttat till Västbanken och Östra Jerusalem. Dessa israeler kräver sedan länge att Västbanken och Gaza blir en del av Israel. De tror Gud är med dem.
”Palestina” finns nu bara som uppsplittrade småområden med militär kontroll däremellan. Palestinierna kräver att deras ”självstyrelse” i Västbanken och Gaza omvandlas till en verklig självständig Palestinsk stat med Östra Jerusalem som huvudstad.
Även från omvärlden har man länge kräver en två-stats-lösning – även Israels allierade USA. Israel har deltagit i debatten, men samtidigt tillåtit mer israelisk invandring till Västbanken. Samt fler israeliska bosättningar, vägar och annan infrastruktur som i praktiken gör byggandet av staten Palestina svårgenomförbar.
Gaza-kriget
Så kommer ockupationskriget i Gaza. Den högerextrema, religiösa och ultranationalistiska israelska allians-regeringen hycklar inte längre. De vill ha bort palestinierna från hela det gamla Palestina-området. De vill ha all mark mellan Jordanfloden i öster och Medelhavet i väster.
Uppenbart har många (men inte alla) ledande politiker i Israel sedan länge närt denna dröm om ett ”palestinierfritt Stor-Israel”. Och det har Israels premiärminister Netanyahu nu öppet sagt till ”Israels vän” USA; ”Vi vill inte ha en palestinsk stat!”.
Hade istället den politiska makt-situationen varit omvänd och arab-palestinierna hade ockuperat hela den gamla ex-kolonin Palestina så hade det istället uppstått ett liknande problem. Då hade istället jude-israelerna blivit utan land.
Två folk
I båda fallen fortsätter den nu 70-åriga konflikten. Ingen lösning finns i sikte som inkluderar nationella rättigheter och nationellt självbestämmande för båda folken – israeler och palestinier. Vilka till större delen är födda i Palestina efter de förra krigen.
En kompromiss är nödvändig; (1.) Två folk med varsin stat delar Palestina geografiskt – alltså den gamla tvåstatslösningen. (2). Eller två folk med varsina nationella kulturer delar på en gemensam stat – den kanske svårare bi-nationella lösningen.
(3). Eller möjligen den ännu svårare idealistiska individ-medborgerliga tredje lösningen; Alla i ett folkblandat Israel-Palestina ser religion, etnicitet, identitet, kultur, historia, språk (hm) som individuella uppfattningar och tankar.
Kollektiv identitet som splittrar försvinner enligt detta samhällsideal. Kvar finns bara en medborgerlig identitet som en individ i det förenade blandade Palestina-Israel. Vilket namn skulle ett sådant samhälle kunna enas kring? Vilka av de tre föreslagna lösningar kan skapa fred?
Tre lösningsförslag
Alternativet till kompromiss och någon slags samlevnad mellan palestinier och israeler är fortsatta krig, etnisk rensning, växande hat, ömsesidig rasism, religiös fanatism, terror och allt våldsammare attacker mot ”fienden”.
Palestinierna skulle kunna säga: ”Vi levde fredligt i vårt land Palestina tills europeiska kolonisatörer kom och krigade – fördrev och ockuperade oss. Det vi kallar ”Nakba”– katastrofen. Vad hade vi gjort judarna för att drabbas av dessa nya korsfarare? Varför skulle vi betala för tyskarnas brott mot judarna? Efter andra världskriget fördrevs tyskar från Polen och Tjeckien. Varför då inte fördriva tyskarna från Bayern, där nazismen föddes, och ge det till judarna?”
Israelerna skulle kunna säga: ”Vi bodde för länge sedan i vårt land Palestina, men de flesta av oss fördrevs och skingrades över världen. Men vi behöll kärleken till Israel-Juda, och förblev ett judiskt folk. Sedan dödades vi i den nazistiska Förintelsen, förföljdes i Europa, eller fördrevs av arabisk rasism från arabländerna. Vi tvingades skydda oss själva genom att fly, återvända till vårt älskade urhem Palestina, och skapa oss en egen stat., som kunde försvara oss. Inga andra ställde upp för oss judar”.
Flyktingar fördriver flyktingar
Olika tänkare, forskare och historiker kan framhålla att den fredliga jägaren är en myt. Människor har ömsom krigat om resurser, ömsom samarbetat i fred. Människan har ständigt vandrat, och ibland råkat i konflikt om rikliga marker. Människan som social varelse kan erövra andra mänskliga gruppers marker, eller acceptera dem som deras.
I modern tid kom dessa konkurrerande & samarbetande samhällsgrupper kallas folk och nationer. Som palestinier och israeler. Som gamla fastboende och nya flyktingar. Vår medfödda evolutionära natur medger såväl samlevnad som grupprivalitet,
Vem kan säga att Krigen, Historien, Kungen, Våra Berättelser, eller Gud ha gett just vår grupp ett visst landområde? Är inte Marken, Naturen och Jorden alla människor givna att ömt och hållbart förvalta? Judar som araber! Fast vem eller vilka kan förvandla dessa goda ideal till praktisk politik?
Hans Norebrink
Kommentarer
# Det problem radikala judiska nationalister (ultrasionister) står inför är att de vill ha hela Palestina för det judiska folket. Men ett Stor-Israel med nuvarande befolkning kvar innebär att ungefär halva folket är judiskt, halva palestinskt. Medan dagens gränser för Israel som grund för fred innebär judisk majoritet, men en fjärdedel av Det Heliga Landet (de 23 procenten) kvar i palestinska händer.
Där står den nuvarande israeliska extrem-religiös-nationalistiska regeringen och vacklar. Men flera uttalanden från israeliska ministrar visar att de med Gazakriget tror sig ha hittat en lösning. De ska skicka palestinier till andra länder. Och som i Gaza göra livet så svårt för palestinierna att de tvingas fly landet.
# Över hela världen och i alla tider har folk (ofta via överklasserna) samarbetat och/eller konkurrerat om mark, ägodelar, resurser och makt. Hela den amerikanska dubbelkontinenten ”stals” från urbefolkningen av vita europeiska imperialister. Den arabiska expansionen islamiserade Mellanöstern.
Vissa judar som då levde i Palestina blev ”arabiserade” och ”islamiserade”. Ironiskt nog är därför dagens israeler och palestinier delvis är genetiskt släkt med varandra! Vilket enbart är kuriosa tills dessa fakta politiseras – Exempelvis som argument för vi-känsla i fredsrörelsen.
Lite fel i historieskrivningen på så många ställen. Kriget började 1947, inte 1948. Det var inte ”judar och araber” som slogs om marken utan kolonialister från utlandet mot infödda palestinier.
Kriget efter var heller inte 1967 utan 1956 då Israel, Frankrike och Storbritannien anföll Egypten. Israel ville annektera Sinai, men tvingades bort av USA.
1967 ockuperades även Sinai vilket missats i texten. Där var det återigen USA som utövade påtryckningar för att Israel skulle acceptera att lämna ifrån sig regionen vid ett fredsavtal med Egypten.
Också märkligt att börja ta upp det historiska Israel och Judea utan att nämna det samtida Filistéen som Palestina härstammar från.
Artikelförfattaren bör läsa en bok om ämnet för att i alla fall lära sig den mest basala kunskapen.