Jag var 19 år gammal när jag läste Frank Herberts SF-roman Dune första gången. På engelska. Jag bodde då i en grotta på Kreta som inte var olik de verkliga små grottor vi kan se i filmen Dune – del två. Nån öken fanns det inte där jag bodde men klippformationerna och den torra naturen uppvisade ändå likheter med det jag upplevde att boken beskrev.
Vi var nånstans kring 50 personer i grottorna som bodde i grottorna som finns i Matala som idag är en ort nerlusad med ställen för turister. Då, 1976, fanns inget sånt utan vi som bodde där var de största turistattaktionerna. Efter att polisen försökte köra bort oss körde bort på samma sätt om kejsarens trupper angriper ursprungsbefolkningens bosättningar i Dune så var vi dock bara 20 kvar. De 20 som bodde högst på klippväggen upp i de minsta grottorna.
Dune
När jag läste boken på den tiden, i den åldern och den miljö var det framförallt de religiösa aspekterna ihop med kryddan som drog, narkotika, som slog an en ton hos mig. Jag var trots allt en ung man som växt upp i en religiösa miljö och levde då och där i en miljö där hasch var vanligt och naturligt. Där fritt och naturligt liv var det vi strävade efter. Det var lätt att fatta tycke för ursprungsbefolkningen fremen som beskrivs i boken.
Det var den första SF-bok jag läste efter att ha läst Jules Verne som tonåring. Och boken slog an en ton hos mig som förstpås också präglades av den milj, både miljömässigt, kulturellt och socialt som jag levde i. Det är inte den bästa bok jag läst men kanske en av de som betytt mest.
Miljö och klimat
När jag läst boken senare har det slagit mig hur beskrivningen av hur Paul Atreides förvandlas till en profet och lanserar ett religiöst betonat frihetskrig påminner väldigt mycket om profeten Muhammed, skapande av islam och dess heliga krig. På den tiden var det mera Jesus som Messias en tänkte på och befrielsekrig rent generellt. Religiöst eller inte.
Dessutom har jag insett att boken också handlar om hur människan förstör miljön och klimatet genom sitt begär efter råvaror och vinster. Profitjakten skadar naturen. Det är ett av de centrala budskap som står att finna i boken.
Risken med att följa en allsmäktig ledare
Ett annat budskap är hur illa det kan gå om människor för en karismatisk ledare blint. För det är vad Messiasmyten och parallellen till Muhammed leder till i boken. En ny och än värre diktatur skapas. För att ta över hela världen och universum med en katastrof som resultat. Visserligen blir Arrakis som planeten Dune egentligen heter så småningom (i fortsättningsböckerna) en grön planet men på andra håll går det helvete. Den religiösa diktaturen blir dessutom värre och värre.
Filmerna som nu kommit handlar i huvudsak om kampen mellan ursprrungsbefolkningen och imperiet som styr genom att spela ut olika adelsfamiljer mot varandra. De religiösa budskapet och likheten med islams framväxt som religion är också tydlig i de två filmerna.
Läs mer:
- Dune II – en film som ihop med ettan kan bli en klassiker
- Dune som film – storslaget och bara början
- Dune – böcker
- Om Dune – serietidningar och grafiska noveller
- Om Dune-universat
- Dune-rollspel
- Om Dune – filmer och TV-serier
- Dune – spel
- Hippietidens stora SF-roman
- Dune – merch och musik
Matala enligt Joni Mitchell
Joni Mitchell skrev en låt, Carey, som handlar om den tid hon levde i grottorna i Matala. en tid som hon själv beskrivit så här i tidningen Rolling Stone år 1971:
Matala was a very small bay with cliffs on two sides. And between the two cliffs, on the beach, there were about four or five small buildings. There were also a few fishermen’s huts.
The caves were on high sedimentary cliffs, sandstone, a lot of seashells in it. The caves were carved out by the Minoans hundreds of years ago. Then they were used later on for leper caves. Then after that the Romans came, and they used them for burial crypts.
Then some of them were filled in and sealed up for a long time. People began living there, beatniks, in the fifties. Kids gradually dug out more rooms. There were some people there who were wearing human teeth necklaces around their necks,” she said with a slight frown.
We all put on a lot of weight. We were eating a lot of apple pies, and good bacon. We were eating really well, good wholesome food.
The village pretty well survived from the tourist trade, which was the kids that lived in the caves. I don’t know what their business was before people came. There were a couple of fishing boats that went out, that got enough fish to supply the two restaurants there.
The bakery lady who had the grocery store there had fresh bread, fresh rice pudding, made nice yogurt every day, did a thriving business; and ended up just before I left, she installed a refrigerator. She had the only cold drinks in town. It was all chrome and glass. It was a symbol of her success.
Then the cops came and kicked everyone out of the caves, but it was getting a little crazy there. Everybody was getting a little crazy there. Everybody was getting more and more into open nudity. They were really going back to the caveman. They were wearing little loincloths. The Greeks couldn’t understand what was happening.
Likadant 10 år senare
Det var precis likadant när jag levde i grottorna i Matala flera år senare. 10 år efter Joni Mitchell. Det vara samma kvinna som hade bageriet men byn var lite större, ett 20-tal hus. Grottorna är ursprungligen gravkammare från minoisk tid och inte långt därifrån ligger det kända minoiska palatset Phaestos. Numera får ingen leva i grottorna.
