Trots allt hat ­­– Vi föds snälla!

Och hur vet man det? Jo, forskarna har kollat hur våra nära djursläktingar schimpanserna beter sig mot varandra. Sedan har man jämfört med hur våra egna barn beter sig mot andra barn. Människobarnen är alltid mycket snällare.

Men våra barn har väl helt enkelt uppfostrats bättre än aporna? Nej, vetenskapliga studier visar att föräldrar påverkar barnen mindre än föräldrarna tror och hoppas. Barn påverkas mer av hur deras jämnåriga kamrater beter sig.

Jaha, men varifrån kommer då snällheten? Den är en medfödd drift eller instinkt. Och det vet man genom att man undersökt små barn i åldrarna 6 till 36 månader. Då har de nämligen knappt hunnit påverkas av inlärda beteenden.

I experiment efter experiment har forskarna funnit tydliga belägg för att människobarn, till skillnad från schimpanser, har en utbredd medkänsla för andra och en medfödd aversion (motvilja) mot individer som beter sig elakt.

Sinne för rättvisa

De hjälper andra på bekostnad av sig själva, till exempel genom att ge låtsat ”frysande skådespelare” sina egna filtar. De vägrar i dessa experiment att hjälpa ”skådespelare” som beter sig illa mot andra. De blir glada av att hjälpa andra.

I låtsasspel med klättrande klossar som hjälper eller stöter ner andra klossar, så undviker barnen de ”elaka” klossarna med blicken. Dessa barnens avsky mot asocialt beteende tolkar forskarna som en medfödd instinkt. Ett resultat av evolutionen (utvecklingsläran, darwinismen).

Förutom sympati och socialt beteende barnen emellan, så uppvisar människobarnen i försöken även tydliga tecken på ”ett medfött sinne för rättvisa”. Om en grupp barn samarbetar om en uppgift, och bara en belönas, så brukar den belönade dela med sig till de andra kamraterna i gruppen.

Men bara om alla hade hjälpt till – snyltande ”fripassagerare” fick mindre. Forskarna har också sett att småbarn protesterar mot lekkamrater som bryter en överenskommelse – då känner de sig kränkta av orättvisan.

Precis som vi vuxna, lägger denna hjärtevärmande måste-läsas-boks författare till – mikrobiologen Farshid Jalalvand med sin lyckade debutbok ”Apan & Filosofen – Evolutionära svar på filosofiska frågor”. Som hänvisar till de uppmuntrande vetenskapliga rönen om människans natur från Michael Tomasello och andra evolutionspsykologer.

Medfödda instinkter

Men varför har då människan fått dessa troligen medfött moraliska instinkter? För att vi är sociala flocklevande samhällsbyggande varelser som behöver samarbeta. Om vi vore ensamlevande solitära djur hade vi inte behövt någon moral. Som Darwin sa: ”Samhället kunde inte ha gått framåt utan det moraliska sinnet, lika lite som en bikupa kunde ha bildats utan binas instinkter.”

Varför behövde då just människan utveckla samhällsmoral med känslor, skuld, ånger, tröst, altruism (osjälviskhet), medlidande, rättvisa, hjälpsamhet och egenpåhittad religion? Författaren ser här Tomasellos ”teori om ömsesidigt beroende” som mest övertygande:

Dagens schimpanser och gorillor, liksom våra förfäder av människolika apor, de levde och lever i ”diktatur” (mitt ord) – alltså i ”dominansstyrda hierarkiska grupper”. Men för 2 miljoner år sedan ändrades klimatet i Afrika. Fruktträden försvann och våra apliknande förfäder tvingades byta till kött som mat på savannen.

Och för jakten tvingades de samarbeta effektivt. De blev beroende av varandra, och det nya grupplivs-beteendet hjälpte till. Det evolutionära trycket ledde så gradvis till ett urval – mest moralisk grupp överlever bäst (skrev även Darwin om den omdebatterade gruppselektionen).

Gruppberoende

Farshid Jalalands läsvärda och läslätta bok tar även upp andra intressanta och oroande saker som livets mening (undvika tristess – trist tanke), människans formbarhet (kultur över biolog och farlig genmanipulation), samhällens kollaps (klimat och virus). Det filosofiska finner jag som alltid torrt och fyrkantigt.

Men en stor fråga kvarstår. Om vi som barn är så snälla, varför kan vi som vuxna bli så stygga? Troligen för att evolutionen sällan gör sig av med gamla drifter, den lägger snarare nya beteenden på de gamla. Vi har sålunda såväl gammal ”apig” individ-egoism som ny mänsklig kollektiv-osjälviskhet i oss.

Och dessutom gjorde språk, vapen, alliansförmåga och intelligens att vi kunde störta den gamla alfahannediktaturen och ibland införa relativ jämlikhet i jägar-samlar-bandet. Se kulturantropologen Cristopher Boehms ”Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitarian Behavior”.

Och det är bara att se sig omkring för att som jag inse att människors samhällen och individers beteenden – nutida forntida framtida – alltid växlar och varierar mellan orättvisor och förtryck, jämlikhet och moral.

Barn föds snälla

Det finns inga ödesbestämda utvecklingsstadier fram till ett givet framtidsmål, som såväl vänster- som högermänniskor inte sällan tror. Människans dubbla drifter gör att vi alltid kan göra ömsom ”gott”, ömsom ”ont”. Då är det befriande att våra barn föds relativt ”snälla”.

Detta eftersom det ger oss på den ”goda sidan” första tjing att, innan tristare mörkare drifter dyker upp efter barndomen, möta de unga med ett samhälle som kärleksfullt ser dem, omfamnar dem, stöttar dem, lyssnar på dem, och bygger vidare på deras givna allmänmänskliga moral.

Hans Norebrink